And we're right back where we started..

It's been awhile.

You told me not to listen to that song at that time.
You should have told me to never listen to that song.
Does anyone feel better after listening to it?

It's been awhile, but it still tears my heart.

How come I feel like crying every day..

lacrima diu, lacrima noctis

Jag orkar inte mer.
Hur kan man bryta ihop av bara ett ord.
Visserligen upprepat efter varje gång man frågat..

Att det sista som överger en är hoppet är verkligen sant. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker intala sig att det inte kommer bli som man hoppats så blir man ändå besviken när det visar sig vara sant.
Jag hoppas mycket mer än jag tror. Det jobbiga är att då blir fallet så mycket hårdare.
Gör mycket mer ont.

Ensamhet är underbart och fruktansvärt.



Mamma, jag älskar dig så det gör ont.

Technical difficulties


När gränserna är alldeles suddiga..
hur vet man om man är kär eller bara älskar?

Idag

Det har varit en alldeles mysfull dag.
Tja, förutom att jag ryck-vaknade av betongborrning i taket nedanför = mitt golv 07.30 på min lediga dag..

Sen var det egenmys i soffan med vackra varelser i Underworld innan lunch på rådhuset med Åsisen och hennes kompis. Lite inhandling av gottis så bar det av till Göteborgsvägen för lite Fantomen på Operan (efter mycket om och men med försvunna scartkablar) och skratt till Wipeoutamerikannötter ^^

Träffade också på fastighetsskötaren i huset och daman som har ansvar för renoveringen. Renoveringen i köket skulle vart klar idag, men det var den Inte. Hon skulle prata med jobbgubbarna. Luckorna skulle komma i veckan också. Vi får väl se. =P

När jag påpekade att jag skulle vara utan toalett i två månader och hade längst av alla att springa till de temporära toaletterna i andra änden av huset erbjöd hon en husvagnstoalett. Ja, tack!
Blir väl bara till det nödvändigaste, men det är guld värt på morgonen..

Äntligen lite goda nyheter i den här renoveringsskiten..

Imorgon är det skola igen. Blöh. Jag vill inte..
Skoltrött!
Och ekonomi och statistik är INTE roligt. Speciellt inte med torrare-än-torrt-lärare.

Minns fortfarande. Och saknar.
Jag borde inte fastna i det som varit.
Men det känns lite för bra för att släppa.

Reminiscing

Sitter och minns en massa.
Läser gamla, gamla dagboksinlägg och minns hur det var förr.

Jag saknar förr...

Även om mycket var way more messed up då, så fanns det andra saker som var så mycket bättre.
Jag skulle inte byta ut det.

Jag saknar vänner, jag saknar fester, jag saknar gemenskapen.
Jag saknar människor.

Trots det skulle jag inte vilja åka tillbaka i tiden och göra om det.
Men göra om det nu.
Jag tror det hade blivit bättre nu. När de flesta är äldre. Och eventuellt klokare.
Eller nja. Mer erfarna kanske.

Finaste

Vackraste
Älskade

Jag önskar jag kunde ta bort allt som tynger dig.
Jag önskar att jag hade de magiska orden..
Men jag kan ge dig det mesta jag har, vilket är att vara här.
Alltid.
05.42 finns jag här.
15.40 likaså.
03.38 mer än någonsin.
När som helst.
Om du lämnar mig..
Nej, jag kan inte ens skriva det.
Jag finns här för dig, det är det bästa jag kan göra.


För att jag älskar dig.

Mänskligt?

Pwn sa det i magen igår när jag insåg att det bara är 4 veckor kvar till praktikstart.
Vilket innebär att det är 3 veckor tills projektarbetet ska vara klart.
Innan dess har vi latinprov, anatomiprov, engelskaprov och hemprov i anatomi och ekonomi. Eventuellt också statistik.
Uppepå detta har vi cirka 30 nya latinglosor varje vecka och diverse andra läxor som ska vara avklarade.
My gosh. Hur f**n ska jag klara av detta??

Och jag insåg på riktigt här nyss att jag inte kan bo hemma när de ska renovera badrummet och jag inte kommer ha en toalett på över en månad. Att gå ner 4 trappor och längst bort i andra änden av huset för att göra sina behov är inte humant. Tänk på kvällarna. Och mornarna! Och tänk om jag har högt blodsocken, vilket händer titt som tätt, och behöver gå på toaletten minst en gång under natten..

Nej, jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Nåt är iaf att jag kommer praktisera under den tiden så jag slipper läxor och annan skit.
Haha, skit.
=/

lol

Jag älskar trailern för Little Britain!

Guest and waiter at a crouded posh society party..
Guest: Haven't we met before?
Waiter: No, I don't think so.
Guest: I'm sure, I never forget a face.
Waiter: Well, I've been in a lot of hardcore gay pornomovies..

Hah! ^^

Perfectly Flawed

Den ultimata komplimangen?
Du har perfekta fel.
Är inte det ren kärlek så vet jag inte vad..

You're perfectly flawed
You're perfectly incomplete
Like cracks in the glass
And faded photographs

You're perfectly flawed
You're perfectly incomplete
Let them come near when
Imperfections will keep you unique

You're perfectly flawed
You're perfectly incomplete
A work in progress
Perfection is killing me

You're perfectly flawed
You're perfectly incomplete
Like cracks in the glass
And faded photographs


Otep har orden.

¿ja?nej¿ja?nej¿ja?nej¿ja?

Apropå känslor då.

De kommer när man minst anar det.
De känns för någon man inte trott.
De finns för de som de minst borde finnas för.
De "förbjudna". Det som är dödfött, meninslöst och bara dumt.

Åsa sa att flickor gör så. Känner saker som man inte får.
Bara för att man inte får det.
Är det så?

Även om det är så så hjälper det ju inte.. o.0
Känner gör man likt förbannat.

Och Tänker!

Oj oj oj, vad man tänker...
Man tänker nog mer än man känner ibland.
Tänker på det som var, vad som hände, vad som inte hände, varför nåt hände, varför nåt annat inte hände.
Analyserar in i minsta detalj händer att man gör.

Fast oftast minns man bara och saknar det man minns.
Och undrar vad det betyder.
Om det betyder nåt alls.

Overthinking?

Tankar tankar, de är där nu. Hela tiden! Tänk om man kunde stänga av tankar. Undrar hur det skulle kännas.. Väldigt tomt och ensamt skulle jag tro. För även om man inte vet att man tänker så gör man det. Konstant. I sömnen drömmer man. Även om man inte är medveten om det.

Tänk om allt helt plötsligt skulle bli tyst. Helt knäpptyst.
Skulle man kunna uppfatta saker om man inte kunde tänka? Hjärnan registrerar saker men behövs inte en tanke för att reflektera över vad det är man ser? Hjärnan uppfattar signaler om att väggen är svart. Men är inte det egentligen minnen, dvs tankar, om att svart är något man sett förut, och en vägg likaså? Behövs inte tanken för att få fram minnena och lägga ihop dessa så att den svarta väggen framför dig blir riktig?
Svår fråga.
Tankarna försvinner kanske när man är medvetslös, men då fungerar inte hjärnans uppfattningsförmåga heller.. Och man väljer inte att bli medvetslös.
Och om man kunde stänga av tankar kunde man verkligen känna att det var tomt eller skönt? Kan man verkligen känna utan tankar? Nej, det tror jag inte... eller?

Kan man då tänka utan att känna? Även om man inte kan sätta ord på det man känner så måste man väl känna något för det man tänker på? Även om det är apati. För apati är att man inte känner något speciellt för något. Men är inte det också en sorts känsla? Att inte känna något; apati?

Känslor då.
Jag läste alldeles precis att motsatsen till kärlek inte är hat. Det är apati.
Och det måste jag hålla med om. Att älska någon innebär så mycket känslor. Att hata någon likaså. Alltså är kärlek och hat ganska nära besläktade. Om du hatar någon innebär det fortfarande att du känner något för den här personen. Är du apatisk angående personen spelar det dig ingen roll om han/hon skulle försvinna imorgon. Nej, jag håller verkligen med; apati är motsatsen till kärlek. Och hat.

Dödade jag precis min tidigare "tänka utan känslor"-teori?

Gosh.. Det här är inte lätt! Och det hjälpte mig inte att distrahera mina tankar ett dyft.

Fulledrulle

Helt tokigt rolig kväll igår ^^ Jag satte mig (så klart) på Esa's nästan helt trasiga stol och på nåt vänster lyckades jag och Esa hamna på golvet med ett brak i ett mindre tumult. Idag har jag ett elakt blåmärke på rumpestumpen och ett mindre farligt på armbågen. Haha.
Morgonen var bra mysig och dagen verkar fortsätta i samma spår.

Det enda som saknas nu är sällskapsmys.

Saker och ting verkar bättre, tack och lov. Det är inte roligt att inte veta och vara orolig.

Svårt

Det verkar nästan omöjligt att sätta ord på känslor just nu.. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till saker och ting riktigt. När man väntar på något slags besked.
Jag undrar om ingen såg. Varför ingen såg. Jag kämpade som en maratonlöpare där jag satt. 1½ timme, sen gick det inte mer.

Per, jag önskar du kunde läsa här och att jag kunde förklara vad viktig du var för mig dagen före denna. Du fick mig att nästan helt glömma under timmarna vi diskuterade ute i kylan och regnet. Det blev fler än någon av oss trott. Jag hade inte stått upprätt om det inte vore för dig. Ett tack känns så litet och obetydligt. Men vad mer kan jag säga. Jo, tack. Och att jag saknar dig och mig. Jag hoppas att allt blir bra, min vän. För dig. För du är viktig.

Here I am.

Jag har blivit oförlåtligt dålig på att blogga det sista. Fy mig.
Tänk om det berodde på att jag hade skaffat mig något bättre att göra på kvällar och nätter men så var icke fallet.. Jag känner mest att jag inte har nåt att skriva om så ofta. Inte idag heller.
Jo, Åsa har kommit hem från Norge! Det är bra ^^ Och vi hoppas att hon får en lägenhet här så vi blir grannar. Tänka sig så käckt!

Igår var ett litet äventyr.. Upp tidigt och vänta på renoveringsgubbarna som inte kom förrän vid nio (och bytte då bara låskolven). Lunch på stan, intervju med världens tjatigaste biträdande verksamhetschef (vilket iof är bättre än någon som inte säger något), ut till torp och shoppa onödiga och nödvändiga saker!, äta på donken och åka bussen hem. När man med andan i halsen bestigit mina trappor så fungerar inte den nya nyckeln till det nya låset! Får ringa jouren som kommer och öppnar åt mig. Jourgubben berättar att det förmodligen är ett stift i låset som hänger sig, det ska komma en annan hit idag och byta låset igen så jag inte måste stå och lirka en halvtimme innan jag kanske kan öppna när jag kommer hem från skolan.
När jag väl kommit in och han har gått så är klockan halv tio och ingenting av det jag tänkt göra resten av min kväll blir av. Jag la mig i soffan och glodde på dumburken. Vid tio ringer telefonen. Min syssling! Han som jag inte träffat på över ett år nu eftersom han inte var med på årets släktträff. Vi pratade i nästan en timma, det var roligt att höra lite öbo-dialekt igen!

I skolan, som för övrigt har börjat igen (sista terminen!), har jag 1000 saker att göra. Just nu är vi uppe i ett projektarbete som är ganska stort och ska vara klart i början av oktober. Det kanske verkar länge men med tanke på storleken på arbetet är det alldeles för kort tid! Bläh.

Nej, det bara klagas hela tiden, men det är väl lite det en blogg är till för..
Nu ska jag äta frukost och vänta på att få ett nytt lås innan det bär av till skolan för att vänta av en timme.
Inte 5 av 5 toast!

RSS 2.0