Fredagsonsdag

Igår var en såndäringa bra dag. Jag började med att jobba (givetvis, vad annars liksom). Sen lyxade jag till det med kebabsallad på lunchen. Jobbar sena passet den här veckan så äter ändå lunch helt i min ensamhet varje dag. Alla andra äter lunch innan mig. Kul! I alla fall. Efter jobbet gick jag hem och svepte över mina golv med dammsugaren och torkade bord. Sedan åt jag en banan samtidigt som jag bytte om till träningskläder, packade väskan och bökade fram min cykel ur förrådet. Svichade ner till gymmet och stressade igenom träningen eftersom jag var sjukt uttråkad och när det gått prick en timme sprang jag ut därifrån. Cyklade hem uppför backen vid Mona Lisas, holy crap så sjukt jobbigt det var i slutet, men jag satt kvar på cykeln och trampade på tills jag var utanför min port. Lite stolt får man väl va? In och duscha, "laga" mat (eller värma en av de 512 matlådor jag fixade förra veckan) och sedan öppnade jag en guinness, för att jag tyckte jag var värd det. Tji fick jag. Det smakade inte alls lika gott som i Dublin. Inte ens i närheten! Nåja. Ringde upp min syssling som jag pratade med i en god halvtimme, han är så härlig och vi har alltid massor att berätta (kanske för att vi hörs nån gång sådär varannan måna, men ändå). Robin ville ha sällskap och jag är inte den som är den så vi gick och handlade lite gott att ta med upp till honom och såg på nån fotbollsmatch som Sverige vann med varsin öl i handen (vi alltså, inte dem). Om ni inte märkte det i eftersnacket med spelarna, i synnerhet Zlatan, så tycker de att saker och ting är väldigt.. bra. Bra bra bra bra bra. Svenska landslaget har på 10 minuter förbrukat sönder det ordet. ALLT var bra. Eller kändes bra.
Efter allt bra-prat kikade vi lite på Armageddon innan jag gick hem för att sova. Och somnade gott gjorde jag.
Nu är det torsdag och bara en natt till fredag! Det har känts som fredag hela veckan. Igen. Inte alls roligt när man ska upp morgonen efter >.<
Men nu är det bara idag, imorgon och sedan en softvecka kvar. Jag längtar som en tok efter att vara ledig.
Så se nu till att skina med din närvaro, sol!

Bästa flickor

Igår hämtade Åsa upp mig, vilket tvingade in mig i duschen (thank god) och så åkte vi till Trollhättan och fikade i ett par timmar. Supermysigt.
Sedan åkte vi hem till Misja och drack te i ett par timmar till och skrattade så tårarna rann.
 
Åh, vilka härliga flickor jag har i mitt liv!
Kärlek!

Det är någonting med att skriva av sig på måndagar

Kanske för att det, i alla fall i mitt liv, händer saker på helgen som aldrig händer på vardagarna. Kanske inte är så konstigt då.
Förra veckans inlägg var om en pojke, givetvis. Jag tog mod till mig och frågade (visserligen via sms) om det varit en seriös fråga eller något skämtsamt påstående, det där med permanent. Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig, jag visste inte ens vad jag ville ha för svar. Jag visste bara att det var en fråga som låg i bakhuvudet och skulle skrapa i oändlighet om jag inte fick svar. Det svar jag fick lydde "Lite av båda. :) Jag gillar dig men vill lära känna dig bättre innan jag säger något mer" typ. Det var inte förrän jag läste det som jag insåg att det var precis det svar jag velat ha. Hela jag sprack upp i ett leende och blev lite varm i kroppen, liksom en lycklighetskänsla. För jag gillar honom också, men ja, vi känner inte varandra så väl förutom genom festande och har väl i princip aldrig umgåtts utan att det varit onyktert och/eller vänner omkring. Så det visade sig att vi var/är på samma nivå. (How weird is that? Har nog inte hänt mig på 10 år ungefär) I lördags natt kom han och hämtade mig efter ett kalas i goda vänners lag, sen åkte vi upp till mig och pratade i en kvart innan vi gick och la oss och sov då vi båda var rejält trötta. Dagen efter skulle han åka hem (långt bort, givetvis) och jag fick väcka honom. Vi satt och bara var i soffan en stund innan han var tvungen att packa ihop sig. Vi kramades och lovade att snart höras igen. Det var både mysigt och tråkigt med tanke på avståndet.
Nåväl. Vi får helt enkelt vänta och se hur det artar sig, hela den här grejen. Än så länge känns det härligt kravlöst på ett sätt, på andra sätt inte, men ändå inte jobbigt någonstans.
Ja, det skulle väl vara avståndet då.

Määäp

Jag blir knäpp i hela huvudet.
 
Här tror man att man vet vad som gäller och vad man vill och så kommer du och gör sådär.
"Du vill ha mig ikväll." Flin och skämtsam flirtblinkning.
"Mja, det kanske" Leende med glimten i ögat.
"Vill du ha mig på heltid?" Smile
"Vill du ha dig på heltid?" Skratt
"Nja, "*nånting mer*"
 
Men mitt dumma spån.
Sluta att inte fatta vad människor säger innan det är för sent.

RSS 2.0