Mein Gott!
Inatt. Åh vad jag älskar natten som varit. Jag har sovit bättre än på väldigt länge, vaknade utvilad efter 9 timmars sömn. Helt underbart!Så jag startade dagen med att betala mina räkningar som var lite i det mesta laget, men nu är det gjort. Ännu en skön känsla.Tisdag, jag välkomnar dig!
Samverkan, blues och en härlig lördag
Måndag igen. Jag är tät som attan mellan näsan och svalget.. Det började som halsont förra veckan, sen lades nysningar och hosta på. Under samverkan med jobbet i Varberg satt jag och led och kände mig febrig, inte ens spaandet i 3 timmar hjälpte, och då satt jag både i flera bastuar och en nästan 40-gradig pool. Nåja, vi uppträdde med vår sista låt, Oskar, jag och Tommy. Jag skadade halsen lite mer genom att sjunga men annars var det riktigt kul. Middagen på hotellet var också nåt att nämna; lammytterfilé med nån fetaoströra och potatisgrej till. Hur gott som helst. Jag bestämde mig för att ta ett glas av det röda vin som rekommenderades, men jag fattar inte riktigt hur det skulle förhöja smaken på maten. Tyckte snarare att det förstörde.. Antar att jag inte förstått det där än.. På fredag eftermiddag åkte vi hem och då var jag så trött att jag somnade flera gånger. Väl hemma hämtade jag mitt täcke och la mig i soffan tills jag somnade vid 22-tiden.Vaknade halv åtta i lördags och var fortfarande förkyld men piggare och rastlös så jag dammsög hemma, inte en dag för sent.. Sen föreslog jag fika för Kim men det kontrades med promenad så jag mötte upp honom och vi gick (eller snarare halkade omkring) uppe vid sandersdalar i nån timme. Sen blev det te-stund hos mig, vilket blev till musikspelande, matlagning och lite småfjanterier tills klockan var runt halv tre på natten.Igår gjorde jag.. i princip ingenting. Söndagsångesten höll sig på ett okej avstånd, vilket var mäkta skönt!
Anti-lycka
Hur bra är det, när man läser ett mailutskick som går till alla nuvarande arbetskamrater med information inför de kommande samverkansdagarna, där det bl a står att "1/4 går Lena över till Skogslyckan", och allt jag känner är skit.
Jag vill svara på mailet och skriva att han ska fasiken ta bort det där om Skogslyckan. För det första har de inte hört av sig till mig, jag har inga papper påskrivna och dessutom så vill jag inte börja jobba där.
Ögonen svider till av begynnande tårar, näsborrarna vidgas lätt och jag har en stor klump i bröstet, eller kanske mer en ballong innanför bröstbenet som sväller och vill sprängas.
Hur fan ska jag fixa det här..
Hörbarhet nolla; tala högre!
Mixed signals. Finns det något känslomässigt jobbigare?Ja, förmodligen, men just i mitt sinne och just nu är detta högt upp på listan. Ibland känner jag för att sätta mig på golvet med fingrarna i öronen, blunda och högt säga "lalala, jag hör iiingenting" kidstyle. Men eftersom jag kallas vuxen och ska ha kommit över den tiden i mitt liv, så får detta agerande endast levas ut mentalt.Det här inlägget förstod jag knappt själv. Men! Kanske imorgon. Måndagar är inte min bästa vän.
Smärta är vekhet som lämnar kroppen
Är detta sant så kommer jag vara den starkaste och mest orädda människa jag vet. Anledningen till detta är ett pass med bodypump på gymmet i tisdags. My sweet lord vad ont i benen jag har! Jag har aldrig varit med om sån här otroligt stark träningsvärk tidigare. Jag kan i princip inte gå nerför, vare sig i trappor eller backar. Låren bara vill inte, det känns som om jag inte har bestämmanderätt över mina lårmuskler alls.Men! On the oh so bright side, vet jag ju nu att det är effektivt som bara den.
Min vapendragare
min själs bomull, min lilla lilla Misjaskrott!
Tänk att ett par timmar med dig över en kanna te kan få mig att må så mycket bättre. Det är helt underbart, fantastiskt.
Jag ville bara säga, att jag gillar när du kommer hem.
=)
Den försenade söndagsdepressionen
Jag välkomnar den Inte en måndagsmorgon.. Inte!Men likt förbannat ska den tydligen infinna sig. Jag har seglat in och ut ur sömnen hela natten, jag har drömt om samma människa som sist. Även den här gången var det han som visade intresse för mig. Jag satt i en stor sal med många människor sittandes i bänkrader. Jag satt längst ut på en kant och väntade på honom medan en äldre man stod och hade allas uppmärksamhet i talarstolen. Då hör jag hur någon viskar något till bakom mig, så jag vänder huvudet och ser honom sitta på huk snett bakom mig, bredvid sin vän, med ett stort leende på läpparna när han ser mig. Han kramade om mig, gav mig en puss på kinden till min stora förvåning och viskade "ledsen att jag är sen" i mitt öra. Den satte han sig bredvid mig och lade armen över mina axlar som om det var det mest naturliga i världen.Fucking ass..Eftersom jag känner mig ensammast i världen och den där söndagskänslan fanns där, så satte jag mig och grät en stund efter frukost.Det är roligt med måndagar!
Like a babypig
Inatt har jag sovit gött som en gris. Tanken var ju att gå och lägga sig runt nio för att ta igen lite från förra natten, men det gick inte alls. När tvätten var klar och hämtad fastnade jag framför A-team på 6an och kom inte i säng förrän halv elva. Men djupt måste jag ha sovit för jag minns inte ett smack och det var som om jag precis somnat när larmet gick av.Första tanken var ett stort Nej!Men sen insåg jag att det är fredag och jag slutar halv tre.Yey!
Jag kan kan inte tro att jag är på väg till jobbet just nu
Låt mig ta dig tillbaka till onsdagen, vilken helt klart blev en bra dag.Arbetsdagen lunkade på och min plan var att gå till gymmet och efter det hälsa på Kim för att sedan landa på Köket där Void skulle spela och ta bussen hem.Men icke sa Nicke!Kim hörde av sig och skulle inte vara hemma vid den tiden utan nånstans vid norrskolan. Eftersom jag inte visste om jag var välkommen eller hur mycket tid jag skulle ha efter träningen så bestämdes det att vi skulle höras senare.På gymmet körde jag en halvtimmes program på crossen och sedan andra övningar lika länge. Var allt för längesen jag var där och det kändes riktigt skönt!Duschade där, åkte hem och fixade lite mat innan jag förgäves ringde Kim, mer än en gång, utan svar. Fuck! var min tanke, för jag hade ingen jättelust att gå ner själv.När jag efter en bra stund gjorde ett sista försök svarade han äntligen och jag fick komma dit.Eftersom jag redan var iordninggjord så kunde jag slänga på mig ytterkläderna och ta bussen inom 10 min.Väl där träffade jag även Tommy, Mikaela och Robert, trevliga människor alltihop och vi samtalade och drack lite smått innan det traskades ner till stan.På Köket var det inte så mycket folk, men jag träffade Sandra, Lina och hälsade på bandet. Spelningen var bra, tiden försvann och eftersom jag missade sista bussen stannade jag med resten av folket tills de stängde. Då gick vi hemåt. Jag, i sällskap av Niclas och Erik som gick före oss och skrämde livet ur Kim genom att hoppa fram runt hörnet på hotellet. Jag har sällan sett någon så chockad, haha!När vi kom till Kims korsning var jag alldeles för kall och ett oignorerbart naturbehov pockade på, så jag bjöd in mig själv till honom för en toapaus och lite värme för att ringa efter en taxi.Tydligen var hans toalettbehov större än mitt så jag la mig i soffan och halvslumrade. När Kim kom ut efter säker en hel minut, satte han sig i sängen med gitarren och spelade. Och spelade. Och jag satt och njöt av det fina, rofyllande ljudet så mycket att jag var på vippen att somna när han frågade mig något. Då vaknade jag till och fick äntligen gått på toa..När jag kom ut hade han lagt på en skiva som han ville att jag skulle höra. Jag vet inte vad de hette, men det var väldigt bra och stundvis även väldigt vackert.När vinylen var slut (jag hade glömt vilken skillnad det är på dessa skivor och Mp3/CD!) sov jag nästan igen och Kim frågade, eller kanske mer konstaterade att jag skulle sova där. Så han slängde på en dålig film som vi skrattade åt en stund innan han somnade som ett barn och jag gjorde likadant strax därefter.Tyvärr var klockan då säkerligen runt tre och det var ingen pigg Lena som stängde av larmet 05.50. Men on the bright side så var det precis lagom för att jag skulle hinna hem och byta om, sadla på mig gitarren och borsta tänderna innan bussen gick mot jobbet.
Onsdag
Det här blir en bra dag. Det här blir en bra dag. Det här blir en bra dag!
The perks of being a woman.
Här sitter jag med tårar i ögonen.
Varför?
Inte vet väl jag.
The power of will and hope.
Just när man nästan gett upp, så kör man en sista chansning och så blir det så bra. Vilket bara rör till det i huvudet igen. Det krävs mycket viljestyrka att inte höra av sig.
Tänk om man kunde lägga den viljestyrkan på att inte äta onyttigheter och ta sig ner till gymmet istället...
Som E skulle sagt; It's a motherfucker..
Jag proklamerar!
Det här måste vara den värsta måndagsmorgonen på hela året. Vaknade 20 minuter innan klockan ringde med en känsla av att något var fel. Efter en halv sekund inser jag med en "fuck no"-tanke att månadens blödarvecka har börjat en dag för tidigt. Fläckarna är ett faktum..Efter en behövlig dusch slet jag av lakanet, slängde det i badkaret och skrubbade med min älskade galltvål. Madrassen skrubbades med kallvatten och hälldes salt på. Jag hoppas att det sugit åt sig allt när jag kommer hem ikväll..På jobbet har allt varit jättejobbigt hela morgonen. Saker har gått fel, jag har en huvudvärk som går i vågor och mensvärken har bara vuxit med stegrande intensitet. Nu vid lunch fick jag be om en värktablett eftersom ryggen känns lika mycket som magen.Samtidigt som allt det här är jag ändå på halvbra humör. Förmodligen eftersom jag fortfarande lever i lördagens härliga minnen.
