[äinjel]

Men det har jag gjort idag. Klockan är 11.20. Jag vet inte hur jag ska palla att vara kvar här. Idag gror en nästan avsky mot mitt arbete och en hopplöshet då det känns som om jag är fast. Jag vet att jag kan säga upp mig, men jag har ingenting att falla tillbaka på. Skulle jag börja plugga har jag inte råd att ha kvar min lägenhet. Det enda extrajobbet jag kanske kan få är samma skit som jag gör nu. Hela helgen hade jag ont i handlederna och ut i ena lillfingret, det kan inte finnas någon annan anledning än överansträngning från jobbet. 

Det känns som om jag har en jätteklump i halsen och ögonen vattnas. Det svider sådär som det gör innan första tårarna kommer. Och jag vill bara gå härifrån.

Men så blinkar jag bort tårarna och sätter på det falskaste leendet jag kan åstadkomma så är det ingen som märker något.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Nu känns det sådär dåligt igen.

Som att jag inte vet varför jag sitter här egentligen.

Jag vill ju inte ens vara här.

 

Jag har upptäckt ett mönster i min trivsel på jobbet.

När jag inte trivs så mår jag sämre, blir lättare sjuk och är hemma från arbetet mer. Det är väl iofs inte så ovanligt, men det är en insikt för mig.

 

Nu är jag inte sjuk. Det är ju bra. Men jag vill faktiskt inte vara här.

Jag vill göra något som ger mig någon slags tillfredsställelse, en känsla av att ha gjort något viktig, avklarat något, gjort skillnad, hjälpt någon och så vidare. Jag vill dessutom ha ett rörligt jobb. Många olika arbetsuppgifter och/eller uppgifter där man inte bara sitter på en stol i 8,5 timme per dag. Mikropauser hjälper inte så länge.

 

Känner mig ganska lost i vad jag ska göra istället.

Vad är det meningen att jag ska jobba med? Vad kommer jag trivas att jobba med i 35+ år till? Vad kommer göra det okej att gå upp i ottan och vad kommer göra att jag känner den här tillfredsställelsen?

 

Och framför allt just nu; hur ska jag lista ut det här?