Julhelgen

Julafton var faktiskt långt över förväntan. Vi var hos mormor och morfar på Fotö och mamma kom dit! Det var så himla gott att vara där med henne. Nästan som förr i tiden.. Jag har inte träffat mamma sedan i september och då bara lite kort på väg hem från Sthlm och kusinbröllopet, men hon är fortfarande annorlunda. Att hon är trött och inte orkar så mycket, det är jag van vid, men det är som om något i hennes personlighet har rubbats lite. Den äkta och riktiga entusiasmen är borta, impulsiviteten (som iofs länge har varit låg) är i princip helt borta. Det är inte samma. Inte samma mamma.
Men ändå. Hon finns där. Och hon var tillsammans med mig och resten av familjen i jul. Det var väldigt gott.

En annan trevlig sak är att min mellankusin och jag hittar mer och mer genemsamma saker. Jag har länge sett mig som lite annorlunda mot resten av min familj, men nu verkar det lite som att han kommer smygande åt mitt håll. Det går sakta och kanske inte så säkert, jag vet inte, men ja. Musiksmaken är iaf ett gott tecken! Kändes väldigt skönt att ha någon mer som är lite mer.. ja. Inte som de andra, på jul. =P

Nu är det annandag jul. Igår var det fest hos grannen. Helt okej trevlig tillställning. Vissa saker bättre, vissa saker sämre. Nyheter och gamla vänner. Åsa är verkligen min vapendragare, precis som jag är hennes. Hon är bäst.
Idag har vi suttit/legat hemma hos mig och mått dåligt i soffan. Först pga att vi inte ätit något på hela dan och sedan för att vi ätit för mycket på en gång. Lilla söta Pia kom förbi en stund och pratade också. =) Nu har vi varit på willys och handlat och jag ska strax lägga mig i soffan igen och kanske eller kanske inte somna till något mer eller mindre intressant på tvn.

I feel a great sadness in my heart

I really, really don't want to be alone.
I need someone to hold me tight tell me that I'm loved.
'cause I can't seem to trust it on my own.

Vad gick snett?

Varför måste jag vara vrak igen? Jag orkar inte sitta här och må skit.
"Sluta med det då."
Fuck you.

Det är något alldeles tokigt fel när jag sitter och skriver om förkylningar och tårarna plötsligt börjar välla upp i ögonen.

Var det bara för att jag var hos psykoterapeuten igår och pratade om sådant som jag undermedvetet undvikit att tänka på de senaste månaderna? För att hon ställde frågor jag inte ville veta svaret på? Eller för att mormor dessutom ringde mig för första gången sedan min födelsedag och pratade om julen, vilket jag inte vill veta något om. Nu klappar hjärtat hårdare i bröstet, så jag antar att jag är på rätt spår..

Jag tänkte att jag kanske mådde lite bättre, men jag lurade förmodligen mest mig själv. Kanske alla andra också.

-----
Jag hade en okej födelsedag ändå, för att återknyta till senaste inlägget. Vi var inte många, men några stycken kom ändå. Vissa mer eller mindre välkomna, men men. Det var nog ändå det minsta födelsedagsfirandet jag haft på väldigt många år.
-----

Jag är dålig på att höra av mig, jag försöker, jag tänker att jag ska, jag börjar t om skriva ibland. Men så kommer jag att tänka på att ni säkert redan har bättre saker för er.. Ni som har liv, och har tid att göra saker för att det är roligt. Så har det i alla fall varit de senaste gångerna jag faktiskt tryckt "sänd". Jag vet inte. Det känns inte så motiverande när de enda meddelanden jag fått de senaste veckorna bara innehållit reklam..

Åh hej, nu tåras det igen.

Faan vad jag är deprimerande, trasig och patetisk.


RSS 2.0