Closed
Du vet när man är full av en ledsenhet man inte kan bli av med.
En slags sorg.
En rädsla.
En fruktan.
En skräck man inte kan prata om för då tar den över.
En man inte kan tänka på för då gör det ont i bröstet och man kan nästan inte andas.
En som orsakar en brännande känsla i ögonen bara man skriver om den.
En man med all sin kraft försöker att inte tänka på.
Då all kraft går åt till det och man inte orkar något annat sedan.
Man orkar inte något som kräver att man gör en ansträngning.
Och så blir man ledsen för det.
För att man inte orkar med sådant som vanligtvis gör en glad.
Där är jag.
En slags sorg.
En rädsla.
En fruktan.
En skräck man inte kan prata om för då tar den över.
En man inte kan tänka på för då gör det ont i bröstet och man kan nästan inte andas.
En som orsakar en brännande känsla i ögonen bara man skriver om den.
En man med all sin kraft försöker att inte tänka på.
Då all kraft går åt till det och man inte orkar något annat sedan.
Man orkar inte något som kräver att man gör en ansträngning.
Och så blir man ledsen för det.
För att man inte orkar med sådant som vanligtvis gör en glad.
Där är jag.
Reflektioner
Pline
Jag önskar att jag kunde ta dig i min famn
och kunde vagga dig och tala om hur bra du är.
Tala om att det ordnar sig och att livet är
upp och ner ibland.
Att det kommer kännas bättre och sämre i
omgångar för att det är så det är..
Men nu kan jag bara säga att jag älskar dig
och att jag hoppas din svacka släpper snart.
Puss och kram
Trackback
