Det blir Aldrig som man tänkt sig

Igår skulle bli en riktigt bra utekväll på cheers med goda vänner, smarriga drinkar och bra musik.
Det började med en rätt bra förfest med stoj och stim, soffbrottning och alkoholmissbruk på turebronx. Promenad ner till stan, vilket tog en evighets lång tid.. Väl nere fick vi inte komma in pga för mycket folk och en liten stund senare sprang vakten in och stoppade ett bråk med gängmedlemmar. Dom blir utskickade, blodiga förbi oss i kön och vi får veta att vi inte får komma in förrän polisen och ambulansen varit där. Dom andra gick ner till kullgrens, men jag stod kvar. Står man först i kön så gör man... Dessutom var Åsa där och skulle överraska mig med sin närvaro. Hade inte träffat henne på länge, så jag var ju nästan tvungen att stanna kvar. ^^
En ungefärlig halvtimme efter att vi kom ner till cheers fick jag komma in. Frusen ända in i märgen träffade jag som tur var söta vänner som kramade mig varm! Alkoholen jag hällde i mig hjälpte nog också en del.
De som lämnade mig kom upp och det blev tjafs mellan paret. (Påminn mig att aldrig medla mellan fulla, kära och arga människor... Om man tillslut får dem att lyssna så förstår de ändå inte och gör den andra parten än mer upprörd genom att vara jävligt osmidig.) Som ett resultat av det här gick en av dom och resten skulle tydligen hitta en efterfest att gå på. En lovande utsikt hittades och vi gick för att vänta på lägenhetsinnehavaren i trapphuset och värmen. Då blir det såklart mer tjafs, livsviktiga diskussioner och trötta miner. En efter en gick hem och tillslut gav även jag upp.

Summan av kardemumman:
Jag är jävligt sugen på pizza idag!

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0