Mjo..
Nu sitter jag här igen. Mitt i natten. Alldeles för.. ja..
Jag har en konstig känsla.
Det känns som om jag skulle kunna vara vaken i hela natten, samtidigt som jag vill sova i flera dagar.
Så här sent på kvällskvisten, speciellt på dagar när jag bara varit hemma ensam, kommer det allt som oftast krypande en sorts melankoli. Ett missnöje. En ledsamhet och en tomhet som tynger i bröstet.
Den liksom sätter sig bakom bröstbenet och sparkar och drar. I början är den inte så stark, så det märks knappt. Men den är som en tyngdlyftare som blir starkare ju mer den arbetar. Den har arbetat ganska mycket den senaste veckan när jag varit hemma, själv och förkyld. Igår kände jag mig bättre och fick sällskap av Pillis hela dagen och långt in på småtimmarna. Det var oroligt, mysigt, skrämmande och roligt. Men det var bra. Sällskap var väldigt bra. Idag vaknade jag visserligen upp dåligare än innan, men det kan man ju inte veta.
Så idag har jag inte träffat någon heller. Jag tror det är värre när jag har träffat någon så länge som igår (vad kan det ha varit... nästan 12 timmar?) och sen är helt ensam och sjuk. Det hade nog varit lättare om jag varit ensam igår också.. Undrar om någon förstår hur jag menar.. =P Jag menar inte att jag hellre varit ensam eller så, bara att det kanske varit lättare idag.. Typ. Ähh. Jag snurrar snart bort mig själv i det här.
På tal om Pillis.
Det är så härligt att se honom så kär! Och hon är minst lika kär i honom.
De smågnabbas när de är tillsammans, precis som det ska vara. Och han kan rodna som en liten nyförälskad pojke (vilket han är) när vi pratar om henne ibland. Det är så gulligt!
Jag är så glad att han har hittat henne. Eller egentligen var det väl hon som hittade honom. Igen. Lost and found. ^^
De är så kära så jag blir nästan lite avundsjuk. Jag vill också hitta någon som är mig lika kär som de är varandra. Jag vill ha myset, jag vill ha gnabbandet, jag vill ha problemen. Ja, jag vill ha hela förhållandepaketet. Men det kanske är som de säger.. My time will come. =P
Jag vill önska all lycka till de kära små fjantarna N & H! Jag tror ni har den kärlek som kan övervinna allt.
Allt.
(Now find me some!)
Jag har en konstig känsla.
Det känns som om jag skulle kunna vara vaken i hela natten, samtidigt som jag vill sova i flera dagar.
Så här sent på kvällskvisten, speciellt på dagar när jag bara varit hemma ensam, kommer det allt som oftast krypande en sorts melankoli. Ett missnöje. En ledsamhet och en tomhet som tynger i bröstet.
Den liksom sätter sig bakom bröstbenet och sparkar och drar. I början är den inte så stark, så det märks knappt. Men den är som en tyngdlyftare som blir starkare ju mer den arbetar. Den har arbetat ganska mycket den senaste veckan när jag varit hemma, själv och förkyld. Igår kände jag mig bättre och fick sällskap av Pillis hela dagen och långt in på småtimmarna. Det var oroligt, mysigt, skrämmande och roligt. Men det var bra. Sällskap var väldigt bra. Idag vaknade jag visserligen upp dåligare än innan, men det kan man ju inte veta.
Så idag har jag inte träffat någon heller. Jag tror det är värre när jag har träffat någon så länge som igår (vad kan det ha varit... nästan 12 timmar?) och sen är helt ensam och sjuk. Det hade nog varit lättare om jag varit ensam igår också.. Undrar om någon förstår hur jag menar.. =P Jag menar inte att jag hellre varit ensam eller så, bara att det kanske varit lättare idag.. Typ. Ähh. Jag snurrar snart bort mig själv i det här.
På tal om Pillis.
Det är så härligt att se honom så kär! Och hon är minst lika kär i honom.
De smågnabbas när de är tillsammans, precis som det ska vara. Och han kan rodna som en liten nyförälskad pojke (vilket han är) när vi pratar om henne ibland. Det är så gulligt!
Jag är så glad att han har hittat henne. Eller egentligen var det väl hon som hittade honom. Igen. Lost and found. ^^
De är så kära så jag blir nästan lite avundsjuk. Jag vill också hitta någon som är mig lika kär som de är varandra. Jag vill ha myset, jag vill ha gnabbandet, jag vill ha problemen. Ja, jag vill ha hela förhållandepaketet. Men det kanske är som de säger.. My time will come. =P
Jag vill önska all lycka till de kära små fjantarna N & H! Jag tror ni har den kärlek som kan övervinna allt.
Allt.
(Now find me some!)
Reflektioner
Trackback
