[äinjel]

Jag stänger av.
Det är det enda jag klarar av att göra nu för tiden.
Stoppa ner allting i en flaska och på med korken.
Ibland går det inte att hålla korken tilltäppt och då slipper någonting ut. Jobbigast är det när familjen säger saker till mig som fräter upp korken till obefintlighet och jag inget kan göra. För vad skulle du kunna göra när du hör din mormor förtvivlad och upprörd över hur din mamma har det? Hur hon trycker tillbaka sina tårar på andra sidan linjen och det låter som om hon helst av allt sulle vilja skrika rakt ut. Allting går sönder och det lilla skydd du byggt upp bara rämmer ner över huvudet på dig.
Det enda sättet jag orkar med just nu är att inte tänka på det. Att låtsas som om det inte finns. Att låtsas att allt kommer bli bra. Fejka. Men det fungerar inte.
Ibland går det. Men jag stänger av massa annat samtidigt.
Jag vill inte stänga av och låsa in. Men vad annars kan jag göra? Om jag är som jag är så skulle jag inte fungera..
Jag kom fram till på nyårsafton att alkohol försvagar korken, muren eller vad det nu vill kallas. Alkoholen får nog gå bort ett tag. Tror jag. Vad är det för poäng med att dricka och ha roligt om det har motsatt effekt och alla ser hur jag känner mig och frågar om jag vill prata om det.
"Nej, tack. Du skulle drunkna."
De två som vet något är de två som inte frågar. De som oftast vet ändå. Förstår inte, men vet.