Jag vet inte om det är bra eller dåligt att det inte syns på mig när jag har gråtit.
Men det har jag gjort idag. Klockan är 11.20. Jag vet inte hur jag ska palla att vara kvar här. Idag gror en nästan avsky mot mitt arbete och en hopplöshet då det känns som om jag är fast. Jag vet att jag kan säga upp mig, men jag har ingenting att falla tillbaka på. Skulle jag börja plugga har jag inte råd att ha kvar min lägenhet. Det enda extrajobbet jag kanske kan få är samma skit som jag gör nu. Hela helgen hade jag ont i handlederna och ut i ena lillfingret, det kan inte finnas någon annan anledning än överansträngning från jobbet.
Det känns som om jag har en jätteklump i halsen och ögonen vattnas. Det svider sådär som det gör innan första tårarna kommer. Och jag vill bara gå härifrån.
Men så blinkar jag bort tårarna och sätter på det falskaste leendet jag kan åstadkomma så är det ingen som märker något.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Reflektioner
Trackback