[äinjel]

Nu är jag hemma.
Det känns nästan lite konstigt. Jag är farligt trött och verkar ha sträckt ena foten under alla trappklättringar igår, men jag är i alla fall hemma. I fredags kväll börjades det packa, sista togs på lördagsmorgonen och sedan bar det av till Göteborgsvägen och trapporna som är värre än mina för att hjälpa Åsa att flytta till min del av stan. Det gick rätt så smidigt ändå och efter andra lasset och en stunds inspektion i nya lägenheten gick jag hit och började projektet att få bort betongdamm. Det är inte som vanligt damm. Det är ett damm som gömmer sig och inte riktigt vill försvinna. Till exempel så tyckte jag att jag fick bort det från bordsduken men idag var det ett litet lager kvar i alla fall. Det är nästan magiskt. Dåligt magiskt.
I alla fall. Efter några timmars städande så var Åsa med familj så snälla och hjälpte mig att köra mina saker från Kämpegatan och hit. Åsa trugade på utgång och jag på soffläge. Självklart (?) vann hon och jag fick plockat upp en del pinaler, men inte allt. Vi hamnade på cheers och tittade på okända konstiga folk. Sen kom våra konstiga folk och det blev lite roligare. Hem gick vi tillsammans! Se på den ^^
Stängde av ljudet på telefonen men fick ändå inte sova längre än till 9 idag. Upp och städa mer och plocka upp resten av sakerna, städa lite till och köpa välförtjänt pizza. Tänkte hela tiden att jag skulle gå till Kämpegatan och städa och hämta kylskåpsvarorna, men har fortfarande inte kommit så långt och nu är det för sent. Frågan är vad jag ska äta till frukost..
Målade lite på det som kom väldigt utanför linjerna på väggen, vilket kanske var onödigt eftersom jag ändå måste måla en del en gång till, men ändå. Har städat ut en del prydnadssaker i förrådet vilket kändes gott. Dessutom har jag slängt räkningar från 2006 fram till för ett år sedan och rensat skolpapper. Fyllde en halv pappkasse, så det blev faktiskt en del. Tittat lite tv och försökt njuta av att vara hemma. En av anledningarna till varför jag inte gick till Kämpegatan var att det känns som om jag sträckt mig lite i högerfoten. Det eller överanstängning av all trappklättring igår. Men nåt är det iaf. Hoppas det är bättre tills imorgon. Då ska jag ju gå ända till sjukhuset.. En sak jag kommer sakna med att bo i det lilla kyffet, det var närmre till praktiken. Men men, det är ju ändå sista veckan så det ska nog gå.

Hela dagen idag har jag haft en känlsa av att jag snart kommer börja gråta. Verkligen hela dagen. Det har inte varit så obehagligt, utan mer konstigt. Sen när jag satt här för ett tag sedan och winamp spelade en viss låt så började det bränna i ögonen på en gång. Och i slutet av låten kom det. Inte jättemycket, jag ville faktiskt att det skulle komma mer så jag fick det ur mig, men det ville sig inte. Jag provade t o m att spela låten igen. Det blev samma sak; lite i slutet.
Sen kom det lite till när den jag ringde gjorde något annat och jag kände att jag inte ville störa, fastän jag innerst inne önskade att jag skulle bli övertalad om att inte lägga på för att det inte gjorde något och att personen förstod att jag bara behövde prata lite.
Jag vet att det är mycket begärt, men ja, i vissa fall hade iaf jag börjat misstänka att något var fel. Men så klar, det är kanske bara jag. Iaf så kom det lite tårar när jag lagt på där och sen var det stopp. Jag hade önskat en riktig gråt. En förlösande, uttröttande gråt som, även om den är jobbig att gå igenom, lämnar en slags ro efter sig. Nu känns det bara tillbakahållet och störande. Som om det ligger och gror och pyr i något hörn i hjärtat, det känns inte alls bra. Tvärtom.
Och jag önskar att jag inte hört den där låten alls..

Jag trodde aldrig jag skulle säga det men just nu älskar jag UddevallaHem!!
De blev klara med mitt badrum 2 veckor innan utsatt sistadatum. Det är helt fantastiskt!
Förhoppningsvis får jag flytta tillbaka mina saker imorgon redan med hjälp av fina Åsa och hennes familjemedlemmar. *hoppas hoppas hoppas*

Mitt hem! Mitt hem! Mitt hem!
SOM jag har saknat det!

Hur finner man orken när allt bara är svart och det känns son om man bara famlar i mörkret? När dagen och ljuset givit in för nattens svarta mörker. När ljuset inte lyckas komma fram och väcka en ur en nästan ständig kall och fuktig dimma.

Det känns som min livskraft dras ur min kropp mer och mer ju längre detta mörker pågår. Jag vet inte hur jag ska få orken att hålla den kvar. När varje dag känns som en hel livsålder.

Tjugofjärde. November.
Det innebär att det bara är 1 månad kvar tills tjugofjärde december. Julafton.

Jag vet fortfarande inte hur det kommer bli..
Usch.
=/

Jag har precis kommit hem efter att ha sett filmen med Åsa. Den är så bra. SÅ bra!

Gillade man Twilight ens pyttelite så borde man se New Moon (vilken jag faktiskt , i alla fall just nu, gillar mer än den första). Med böckerna är det visserligen en lite annan historia angående favoritordningen, men jag tycker den nya regissören (Chris Weitz) lyckats bättre än den första (Catherine Hardwick).
Och Taylor Lautner ser man i ett Helt annat ljus i den här filmen. Jag kommer aldrig någonsin byta lag, men damn, ungjäveln har en kropp gjord för en gud! Många roliga kommentarer fanns det som var härliga avbrott i allt allvaret.

"Yes. I'd love to not wanna kill you all the time, Bella."

"You're sort of beautiful."
"How hard did you hit your head?"

"Dating an older woman, that's hot!"

So.. Go se it! I am. Again. ^^

Johnny Depp är (återigen) världens sexigaste man och Robert Pattinson är kär. I mig. Och har gett mig sitt armband från twilight som en kärleksgåva.

Hade det sistnämnda inte varit från nattens dröm kunde man tro att världen hamnat på rätt köl tillslut!

Ännu en dröm. Väldigt blandad dröm.. Udda.

Mitt kök höll på att demoleras när jag tittade in i det. allt var utrivet och det var jättestort, blev helt förtvivlad, jag hade ju precis målat om! Någon tröstade mig och visade mig till mitt rum som var som ett hus med en farstutrappa, fast inne i min lägenhet.. I öppningen till köket gick jag förbi en man med vackra ögon som jag inte kunde låta bli att titta in i. På trappan vid mitt rum/hus satt en vacker kvinna som jag inte kände. Det var hon och hennes man som ägde rummet/huset, han var lika manlig som hon var vacker. Hon kysste mig och försvann sedan. Då kom mannen med ögonen och tog tag i mig och tittade mig intensivt i ögonen innan han sa "ja, det är dig jag vill ha, du tittar på mig utan att tveka". Så var det vi som satt på trappan istället. Han var charmig, rolig och fruktansvärt vacker. Men han blev borttagen av någon annan efter ett tag.
Då kom paret tillbaka och sa att jag skulle följa med till deras hus där det fanns mat, husrum och badrum. Dessa två praktexemplar av människor visade väldigt stort intresse för mig och jag uppvaktades konstant med fina ord och komplimanger. Efter maten skulle vi sova middag och jag undrade om jag skulle duscha av mig först efterom jag inte kände mig helt tip-top.  Du gör precis som du vill, sa kvinnan, och kysste mig! Det var en lång kyss, som övergick i en annan och snart kom mannen in och gjorde oss sällskap. Vi hamnade i horisentalläge och saker och ting blev mer intensivt.
"Jag vill väldigt gärna duscha först" säger jag plötsligt. Paret ler och säger varsågod. Jag går ut genom en dörr och in genom en annan för att komma till badrummet. Där duschar jag och känner mig snart ren. När jag kommer ut ur duschen finns det inte en skymt av en handduk. Och mina kläder är försvunna. Jag går ut genom badrumsdörren och är inte alls hos det vackra paret längre. Jag är i någon sorts stort gemensamt hotellbadrum med andra människor i. Jag går vidare åt något håll men inte någonstans finns det en handduk eller något att skyla sig med. Ju längre jag går desto mer människor kommer det. Många tittar på mig, men inte alla. Jag känner en blick som om den tog på mig och tittar upp mot en obehaglig man som tittar på mig med vidöppna ögon. Jag gömmer mig bakom en liten vägg där jag får sällskap av en blond tjej med svallande lockar och sött ansikte. Hon ler mot mig och från ingenstans sträcker hon sig bakom mig och tar fram en blå sjuksköterskeklänning. Den åker snabbt på och jag tackar henner med en kram som snart övergår i en kyss.
Jag går vidare, lite bättre till mods, även om nakenheten inte varit hemskt jobbig trots allt. Men det kändes bättre med klänningen på. Det piper till i en av mina fickor och däri ligger en telefon med ett inkommet sms från någon "RB". "Det är allt för sent och vi behöver vår skönhetssömn nu, vi hoppas få träffa dig igen." Paret! De hade jag alldeles glömt. Jag undrade hur i hela friden de lyckats med det där.
När jag går in genom ett slags portvalv till vad som ser ut som ett väntrum ser jag A som sitter med huvudet i händerna och armbågarna på knäna. Jag går till honom och sätter mig där och kramar om honom. Jag känner, snarare än hör, hur han drar en lång suck och det känns som om han har väntat på mig. Han lyfter tillslut huvudet och tittar på mig med sin speciella blick och jag förstår att han håller på att ge upp. Att han snart inte orkar mer. Och mitt hjärta hamnar direkt på bristningsgränsen för jag känner mig så hjälplös. Han säger att han nyss köpte en biljett för att åka bort. Jag kramar om honom igen och känner den efterlängtade kramen tillbaka. Den som visar att han är kvar trots allt. "Jag hade åkt med dig" säger jag när kramen är över. En ögonblicksglimt av ett leende visar sig och han säger "vi skulle träffat så mycket roliga människor och haft det bra, du och jag". Han visar mig en bussbiljett där avgångstiden var för 5 minuter sedan med destination Tyskland. Och vi ler.

så fyller jag år idag.
Ha!
;D

Imorgon är en väldigt väldigt viktig dag.
Just det!

Jag hade en konstig dröm inatt.
Igen!

Jag drömde att jag och A (vem det är får bara vissa få utvalda veta) satt på bryggeriet och pratade som vanligt. I nästa ögonblick satt vi i en säng och pratade väldigt nära varandra, men ändå inte jätteintimt på det sättet. Då tittar han mig i ögonen med sina fina ögon och nästan kastar sig över mig i en väldigt intensiv kyss. Jag tänker att det kanske inte var världens bästa kyss men hey, hångel och sånt är inte fel. Det slutar så klart med lite humpalumpa i sängen och direkt efter springer jag in på toaletten och vad jag gör där fick jag aldrig reda på. Men jag måste varit där inne ett tag för jag hör hur dörren stängs och när jag kommer ut är det tomt i sängen. Sätter mig vid datorn och ser att han skrivit i sin status på facebook något liknande "då var det avklarat" !

Slut.

Wtf?

ain't it a bit wierd, how it works out?

Exactly the thing I needed presented itself just an hour after the last..

Oddness.. And goodness!

And then you wake up, realize what day it is, that you're alla alone, and just want to go away..

Igår var en väldigt seg och lång dag.
Målade andra gången i köket, så nu är det nästan klart. Sen ska vi bara måla lite ränder också.
Men det var klart vid tre och sen hade jag ingenting att göra förrän det var dags att gå ut med Åsabiten vid elva. Men det gick. Lite sömn och fixande så var det tillslut dags att gå.
På cheers var det bra mycket mer folk än på fredagen och ungefär lite många vi kände =P dvs inte många..
Vi stod mest vid baren och pratade och skrattade åt folk, när Robert kommer och pratar med oss lite. Vi hade redan fått frågan om vi var syskon en gång under kvällen och efter det bestämde vi oss för att säga ja om någon annan frågade. Självklart kom det.
"Är ni systrar?"
Lena och Åsa i kör: Jaa
"Är ni tvillingar?"
Lena och Åsa i kör: Jaa
"Men nu bor inte här?"
Lena och Åsa i kör: Joo
Haha, och han trodde på det.
Jag fattar inte. Vi är inte så lika. Åsa är nästan en decimeter längre, vi har inte samma drag i ansiktet, inte lika ögon, mun eller näsa och har inte ens samma blona hårfärg!
Men vi kom iaf på ett gemensamt efternamn; Lena och Åsa af Löfvenberg. Det sitter ju som en smäck ^^
Lite senare kom Robert och pratade med oss igen och vi erkände sanningen. Han sa att han hade varit stolt över att vara vår bror och vips, så blev vi trillingar!

Det gjorde jag igår kväll. Jag somnade gott vid halv elva men vaknade igen efter ett tag. Hann precis slappna av och så när det började tjuta högre än högt. Brandlarmet var det.
Upp och på med kläder och gå ut i hallen för att se vad som händer där folk springer upp och ner för trapporna. Verkar inte som att det brinner någonstans men men, ut i kylan och huttra. Det är i vårt hus det tjuter men lampan blinkar på det andra huset så när brandbilen kommer är det dit de går! Efter en stund kommer de till oss och Frågar om larmet gått här också. Trots att det bara tjöt hos oss.. Det visade sig i alla fall vara en dusch som utlöst brandlarmet.. o.0 ?
Intressant sätt att träffa resten av mina grannar på det sättet. Det var bara 7 stycken. Och en som inte var hemma. Och jag.

Det var jättelätt att somna om sen. Mm.. Eller inte.
Halv ett var klockan när jag kom in till sängen igen. En dryg timme senare stängde jag av tvn och blundade en stund.
Jag drömde att jag, Åsa och Malin och någon mer var på en konsert på torget i stan. Det var Michael Jackson-låtar sjugna av Justin Timberlake. I slutet kastade de ut filmer och pengar från scenen och jag fick tag på en näve med pengar som jag stoppade innanför tröjan. Sen umgicks vi plötsligt med Justin och han var Jättefull. Vi hade fullt sjå att springa efter honom. Vi var tillbaka på torget och någon slags fight club-grej började forma sig mitt på torget. Justin gick omkring bland massor av stenhårda killar och verkade retade upp dem bara genom att vara där. Han var helt på att vara med och slåss och jag försökte övertala honom om att inte göra det. Jag drog honom därifrån och fick hjälp av först Åsa och sedan av någon jag inte minns men den personen fick övertalat honom om att det var en dålig idé och att han skulle bli mosad och kanske dö om han var med i bråket. Jag tittade på pengarna också efter en stund, flyttade många dollar till fickorna och när jag fick upp en stor (svensk) tusenlapp, undslapp mig ett litet lyckoskrik. Sen gick jag med Justins onyktra arm över mina axlar längs med hamngatan.

Och så fick jag inte sova mer.

Intressant natt var det iaf.