[äinjel]

Inatt har jag jobbat för Donald Trump. 

Inatt drömde jag att jag sa Fuck it! och åkte till Edinburgh själv. Jag hade ingen plan, bara en liten väska, mitt bankkort och en hel del jävlar anamma!

I natt vet jag inte om jag vaknade eller om jag drömde att jag vaknade med tårar i ögonen och var ensammast i hela världen.
Bajs.

Den här drömmen handlar om mig och en man, lovad till någon annan.
(Jag kanske kan ha utvecklat den lite mer än bara från minnet, men the basics are the same.)

Han och jag satt vid ett picknickbord, ett sånt med två sittbänkar och ett bord som sitter ihop, nära en lägereld en ljummen sommarkväll. Stranden var inte långt borta och det var väldigt mysigt med ljuslyktor och ett litet tak över lägerplatsen med ljud från det mörka havet i närheten.
Vi satt mitt emot varandra och pratade, log och åt olika små chokladbitar med annorlunda goda fyllningar inuti. De var inslagna i papper och vi öppnade en efter en och delade på innehållet. Favoriter hittades och vi föll båda för samma sort, en mörk mjölkchoklad med fyllning som den i biskvier och med små daimkulor i.
Alldeles bredvid bordet fanns det en hög med olika sorters kuddar som vi efter några timmar satte oss på då bänken inte var allt för bekväm längre. Det var mörkt nu och ljuset från lågorna dansade över hans vackra ansikte och gjorde att hans hud verkade gyllene intill hans svarta hår. Jag kunde inte sluta titta på honom och jag såg i hans blick att han kände detsamma för mig. Så vi satt där länge, bara tittade på varandra och log.
Ord var inte viktiga, de behövde inte uttalas. Elektriciteten mellan oss var så stark att den kändes genom hela min kropp, som om alla mina sinnen var uppvridna till högsta känslighet. För en liten sekund blev jag osäker och försökte komma på något att säga, men insåg sen igen att inga ord behövde sägas.
Efter ett par minuter, eller några timmar, jag vet inte vilket, fick han en okynnig glimt i ögat och sa att det nog var dags för lite mer av den choklad som vi båda tyckte bäst om. Han gick för att hämta den och jag, som kände hur värmen och den pirrande känslan jag haft i magen för bara en minut sedan började försvinna, satte mig istället på bordet, med fötterna på sittbänken.
Snart var han tillbaka och så fort mina ögon fästes vid hans kom känslan tillbaka, som om det var hans närvaro och inte elden som bringade ljus och värme till vår lilla strandglänta.
Han kom fram till mig och sträckte ut sin hand som för att hjälpa mig ner från bänken igen. Jag reste mig upp och vinglade till, förmodligen av berusningen av hans blotta närvaro, samtidigt som jag pep till och viftade med armarna för att inte ramla. Inom bråkdelen av en sekund var han där med sina starka armar och höll mig om midjan, stöttade mig. När jag stod stadigt igen släppte han sakta taget om min midja och satte istället händerna på mina höfter. Han tittade upp på mig där jag stod på bänken och våra blickar möttes. Hans ögon var varmt bruna och vackrare än någonting jag sett i hela mitt liv. Han sträckte sig långsamt upp mot mig med min blick i ett järngrepp, tills hans ansikte var bara någon centimeter ifrån mitt. Där stannade han till ett ögonblick och jag kunde känna hans varma andedräkt skölja över mitt ansikte innan han avslutade allt avstånd mellan oss och kysste mig så ömt att jag kände hur mina knän börja vika sig. Direkt var han där med sina armar om min midja och stöttade mig, tryckte mig mot sig och fortsatte kyssa mig, nu med en intensitet som satte hela min kropp och mitt hjärta i lågor.
Efter en obestämbar stund slutade vi sakta kyssa varandra. Jag kände mitt hjärta slå hårt i mitt bröst och magen var en blandning av knip och fjärilar. Jag var så lycklig, samtidigt som jag kände en otrolig förtvivlan eftersom han inte var min. Han kunde se oron i mina ögon och frågade vad jag kände.
"Vi kan inte göra det här" sa jag. "Det är inte rätt."
Han tog en slinga av mitt hår, förde det mjukt bakom mitt öra och tittade mig djupt in i ögonen. "Det är precis så här det ska vara, det är det här som varit rätt från första början."

Nu har jag drömt igen. Jag kan inte riktigt skriva ut den här känner jag, för den är ganska magstark.. Men den dröjer sig kvar i mitt huvud. Jag gillar känslan, tror jag. Det är inte just det magstarka som jag minns, utan det runt omkring som var bara så bra. Att vara omtyckt av så många på samma gång, att inte ha ett bekymmer i världen och att inte för en sekund bry sig om hur man ser ut eftersom man vet att man är omtyckt och eftertraktad oavsett. För att det är så rent allting. Rena känslor. Inget komplicerat, bara enkelt och vackert.
Kärlek, på ett annorlunda sätt.

Inatt drömde jag att Åsa och jag var cykelbud för en firma som hade sitt kontor i underjorden på musikskolan. Det var ett roligt jobb och vi var lika snabba som Queen Latifah i Taxi när vi körde runt i härliga sommarväder. Jag hade Danny Saucedo som underbart go inneboende. Jag var jättesen till jobbet och vi pratade om musik och att vi måste gå till musikskolan och spela nu när jag hade en nyckel dit igen! När hans föräldrar var där var jag ännu mer sen och när datorn vägrade stänga av sig kom nästan stresspaniken krypande, för nu var jag så hemskt sen. Hela familjen skrattade vänligt åt min hetsighet. Ju längre tid det tog för mig att komma iväg desto mer visste jag att jag snart var vaken och när jag väl kom hemifrån vaknade jag.

Idag var sängen nästan lika mysig som igår morse, men nu var det iaf lättare att komma upp.

Min första dröm handlade om min mormor och morfar och mig. Jag bodde i ett hus någonstans, ensam. Mina morföräldrar kom dit och i princip slängde ut mig och sa åt mig att skaffa mig ett jobb. Jag minns inte så mycket mer än att de var hemskt elaka och jag vaknade vid 07 och började gråta eftersom jag insåg att i drömmen var det mammas hus och hon inte fanns längre, dessutom har mina morföräldrar aldrig varit elaka. Det var en hemsk dröm.

När jag somnade om började jag drömma om att jag, Åsa och en tredje tjej kom till Arvikafestivalen. Det var underbart. Jag hade bara med mig en ryggsäck med lite underkläder i och en tjocktröja i handen. Åsa och den andra tjejen gick för att sätta upp tältet och jag gick iväg. I en lite slänt längs med vägen satt det massor med människor och jag kände igen Bumbi och sprang dit och fick en bamsekram. Anna fick en obligatorisk eftersom hon sat bredvid. Sen kikade det fram någon bakom en rygg lite längre bort och där var Jossan. Vi möttes i en hög på gräsmattan och kramades och var glada åt att ses. När vi ställde oss upp insåg jag att jag inte hade med mig någonting för att kunna fylla på och byta pumpen och dessutom hade jag ingen handduk med. Jossan blev bekymrad för mig och jag fick reda på av någon att det låg två sjukhus i närheten. Båda 40 minuter bort, åt olika håll.
Jag gick till Åsa och någons (och kanske mitt) tält, lämnade min ryggsäck och tröja där och gick vidare. Helt plötsligt var Robin framför mig och log jättestort när han fick syn på mig. Han satt med massa okända människor och när vi kramats frågade jag efter Lotta och Virro när någon bakom honom sa att Lotta var singel, men inte Virro. Jag berättade för Robin att jag skulle behöva en förare med bil och han gav mig sina bilnycklar utan någon tvekan och sa att han inte kunde köra, men varsågod. Jag blev så glad i drömmen och Robin såg nästan skinande ut av lycka. Så fort jag frågat var bilen stod så var jag någon annanstans. Jag gick runt bland okända människor och letade efter någon eller något. Jag kom till en backe full med bänkar. Som framför en scen men själva scenen fanns inte. Istället var det människor som gick runt i backen bland bänkarna och spelade upp något skådespel. Det var väldigt spännande. När jag stod nästan längst upp var det någon som började läsa citat ur filmer för mig, till mig. Som om det var till mig det var menat. Då backade jag och när bänken tog slut stod jag i en liten låg häck full med vissnade löv. Den räckte ända ner till plan mark igen och väl där ringde min telefon och jag fick ett videosamtal av någon. Oerhört konstigt eftersom jag inte har den funktionen tänkte jag. Det var hackigt och jag förstod inte hälften av vad som sas. Det var nästan som om det var förinspelat. Det ringde igen, fast vanligt den här gången och jag hör en bekant röst. Rösten sa att den såg mig och att jag borde komma närmare den. Jag snurrade runt och tittade mig nyfiket omkring bland människorna runt mig tills jag fick syn på en halvgömd Flipper bakom två andra kroppar. Ett stort leende och jag gick mot honom.
Jag minns inte om jag pratade med honom alls, men det nästa jag kommer ihåg så stod jag ovanför en backe igen. Skolös. Jag undrar om jag varit utan skor hela tiden och jag minns känslan av gräs under fötterna när jag kom till Arvika. Backen är en skidbacke, av snö. Och snön yr runt mig, på mina kläder och i mitt ansikte. Ansiktet känns som om det fått en hink kallt vatten på sig, jag kan inte vara vacker i den stunden.
Det enda sättet att komma ner är backen. Jag inser detta tillslut och sätter mig att kana nerför. Det är en ganska brant backe och jag får upp en hög fart. Jag hinner ändå se skidåkaren som står vid kanten på bakcen och säger åt mig att inte försöra den med massa spår. När jag tillslut stannar och tittar omkring i snöyran ser jag en toalett, det är en barack med flera taletter och de ser ut att ha användts av många festivalbesökare men när jag kom dit var den öde och jag gick in till handfaten där det såg minst smutsigt ut. Jag tvättade av ansiktet och till min stora glädje fanns det handdukar hängande vid mitt handfat. Nya, fluffiga och varma. När jag torkat mig såg jag till mig stora förvåning att min maskara fortfarande satt där den skulle. Jag visste att jag var tvungen att ta mig tillbaka till tältet och lägga mig i min sovsäck men så fort jag steg utanför dörren igen tog vinden tag i mig. Det hade slutat snöa men det var iskallt. Jag gick i snön barfota, med endast en byxkjol och t-shirt som skydd på kroppen. När jag kom fram till tältet var det ingen där och jag insåg att jag inte hade någon sovsäck att krypa ner i.

Inatt drömde jag att jag jobbade på Akuten igen. Det var lite annorlunda där inne men som så ofta i drömmar visste jag var jag var. Det var inte riktigt samma människor och fikamackorna låg i en låda som jag erbjöd mig fylla på eftersom det var lite att göra den dagen. Men när jag kom tillbaka och gjorde iordning allt så såg jag att jag hade glömt salladen. Men det var inte så farligt tydligen, de var snälla mot mig ändå. Jag skulle jobba ett dubbelskift typ 07.00-22.15 och vid lunchtid gick jag ut och skulle äta och mötte Pline och en gammal klasskompis från högstadiet tillsammans, men de ville inte ens prata med mig. Bara nickade, vände bort blicken och gick fastän jag stod rakt framför dem.


Idag börjar väntandet på jobbsamtal igen. De skulle ringa denna veckan och berätta om jag fick jobbet på neurosjukvården jag intervjuades för i torsdags. Om jag inte får det ska jag på en annan intervju på onkologen denna torsdagen. Jag är ärligt talat lite rädd för jobbet jag väntar svar från. Det är en väldigt "stor" tjänst och ohyggligt mycket ansvar för en nyutexaminerad läkarsekreterare som jag. Men som alla som någonsin gått på socialbidrag vet så spelar det ingen roll vad jag tycker. Får jag jobbet så måste jag ta det. Och det är klart jag vill ha en ordenlig inkomst.. Men jag är lite rädd.

Jag satt hemma i min mormor och morfars trädgård med en människa jag träffat en endaste gång. Men ack vilken vacker syn det var. Mina morföräldrar har ett traktordäck som är målat i vitt och rött i trädgården och det satt vi i och pratade om livet och allt som hör därtill. Det var en underbar dröm, jag kände mig så tillfreds.. Så rofylld och glad.

I nästa dröm var jag i ett rum med någon jag inte minns. Det var uppdelat i två delar, som om det var gjort för 2 personer att bo i, men med bara en stor säng i ena hörnet. Killen som var där var yngre än mig och skulle flytta ut från rummet och sin mamma, vilket var konstigt eftersom jag tror att jag också bodde där, även om det bara var tillfälligt. Det var vatten på golvet vi torkade upp i ett hörn. Sedan kom det en gigantisk spindel. Jag menar jättestor, så som de bara blir i drömmar och den var jätteäcklig. När killen dödade den blev det en stor pöl av gul gegga som han fick städa upp själv, även om jag hjälpte till att hämta mer toapapper som jag köpt samma dag.
När allt var uppstädat kom mamman hem och sa åt oss att ha toalettpappret där vi båda vet var det är så att det inte tar slut utan att vi är medvetna om det.

I den sista drömmen var det som om jag var i Harry Potter, fast en okänd bok. Då var det en häxa som var elak och hon hade satt ihop en konstig konstruktion med garntråd och ädelstenar i en busskur som hon var väldigt beskyddande över. Vi (mitt gäng bestående av de goda häxorna och trollkarlarna och jag) lyckades tillslut kasta snö på garnet så det gick sönder. Då flydde häxan efter en hästvagn som åkte i superfart och förvandlades till Voldemort. Vi jagade honom en lång väg med massor med snö men tillslut lyckades han finta undan oss och försvann runt hörnet på den gamla ICA-affären i Hällevadsholm där jag växte upp.

Sen var klockan 10 och då vaknade Lena.
I princip varje dag.
Jag gillade första drömmen bäst. Usch så snygg han var/är!

Johnny Depp är (återigen) världens sexigaste man och Robert Pattinson är kär. I mig. Och har gett mig sitt armband från twilight som en kärleksgåva.

Hade det sistnämnda inte varit från nattens dröm kunde man tro att världen hamnat på rätt köl tillslut!

Ännu en dröm. Väldigt blandad dröm.. Udda.

Mitt kök höll på att demoleras när jag tittade in i det. allt var utrivet och det var jättestort, blev helt förtvivlad, jag hade ju precis målat om! Någon tröstade mig och visade mig till mitt rum som var som ett hus med en farstutrappa, fast inne i min lägenhet.. I öppningen till köket gick jag förbi en man med vackra ögon som jag inte kunde låta bli att titta in i. På trappan vid mitt rum/hus satt en vacker kvinna som jag inte kände. Det var hon och hennes man som ägde rummet/huset, han var lika manlig som hon var vacker. Hon kysste mig och försvann sedan. Då kom mannen med ögonen och tog tag i mig och tittade mig intensivt i ögonen innan han sa "ja, det är dig jag vill ha, du tittar på mig utan att tveka". Så var det vi som satt på trappan istället. Han var charmig, rolig och fruktansvärt vacker. Men han blev borttagen av någon annan efter ett tag.
Då kom paret tillbaka och sa att jag skulle följa med till deras hus där det fanns mat, husrum och badrum. Dessa två praktexemplar av människor visade väldigt stort intresse för mig och jag uppvaktades konstant med fina ord och komplimanger. Efter maten skulle vi sova middag och jag undrade om jag skulle duscha av mig först efterom jag inte kände mig helt tip-top.  Du gör precis som du vill, sa kvinnan, och kysste mig! Det var en lång kyss, som övergick i en annan och snart kom mannen in och gjorde oss sällskap. Vi hamnade i horisentalläge och saker och ting blev mer intensivt.
"Jag vill väldigt gärna duscha först" säger jag plötsligt. Paret ler och säger varsågod. Jag går ut genom en dörr och in genom en annan för att komma till badrummet. Där duschar jag och känner mig snart ren. När jag kommer ut ur duschen finns det inte en skymt av en handduk. Och mina kläder är försvunna. Jag går ut genom badrumsdörren och är inte alls hos det vackra paret längre. Jag är i någon sorts stort gemensamt hotellbadrum med andra människor i. Jag går vidare åt något håll men inte någonstans finns det en handduk eller något att skyla sig med. Ju längre jag går desto mer människor kommer det. Många tittar på mig, men inte alla. Jag känner en blick som om den tog på mig och tittar upp mot en obehaglig man som tittar på mig med vidöppna ögon. Jag gömmer mig bakom en liten vägg där jag får sällskap av en blond tjej med svallande lockar och sött ansikte. Hon ler mot mig och från ingenstans sträcker hon sig bakom mig och tar fram en blå sjuksköterskeklänning. Den åker snabbt på och jag tackar henner med en kram som snart övergår i en kyss.
Jag går vidare, lite bättre till mods, även om nakenheten inte varit hemskt jobbig trots allt. Men det kändes bättre med klänningen på. Det piper till i en av mina fickor och däri ligger en telefon med ett inkommet sms från någon "RB". "Det är allt för sent och vi behöver vår skönhetssömn nu, vi hoppas få träffa dig igen." Paret! De hade jag alldeles glömt. Jag undrade hur i hela friden de lyckats med det där.
När jag går in genom ett slags portvalv till vad som ser ut som ett väntrum ser jag A som sitter med huvudet i händerna och armbågarna på knäna. Jag går till honom och sätter mig där och kramar om honom. Jag känner, snarare än hör, hur han drar en lång suck och det känns som om han har väntat på mig. Han lyfter tillslut huvudet och tittar på mig med sin speciella blick och jag förstår att han håller på att ge upp. Att han snart inte orkar mer. Och mitt hjärta hamnar direkt på bristningsgränsen för jag känner mig så hjälplös. Han säger att han nyss köpte en biljett för att åka bort. Jag kramar om honom igen och känner den efterlängtade kramen tillbaka. Den som visar att han är kvar trots allt. "Jag hade åkt med dig" säger jag när kramen är över. En ögonblicksglimt av ett leende visar sig och han säger "vi skulle träffat så mycket roliga människor och haft det bra, du och jag". Han visar mig en bussbiljett där avgångstiden var för 5 minuter sedan med destination Tyskland. Och vi ler.

Jag hade en konstig dröm inatt.
Igen!

Jag drömde att jag och A (vem det är får bara vissa få utvalda veta) satt på bryggeriet och pratade som vanligt. I nästa ögonblick satt vi i en säng och pratade väldigt nära varandra, men ändå inte jätteintimt på det sättet. Då tittar han mig i ögonen med sina fina ögon och nästan kastar sig över mig i en väldigt intensiv kyss. Jag tänker att det kanske inte var världens bästa kyss men hey, hångel och sånt är inte fel. Det slutar så klart med lite humpalumpa i sängen och direkt efter springer jag in på toaletten och vad jag gör där fick jag aldrig reda på. Men jag måste varit där inne ett tag för jag hör hur dörren stängs och när jag kommer ut är det tomt i sängen. Sätter mig vid datorn och ser att han skrivit i sin status på facebook något liknande "då var det avklarat" !

Slut.

Wtf?

Det gjorde jag igår kväll. Jag somnade gott vid halv elva men vaknade igen efter ett tag. Hann precis slappna av och så när det började tjuta högre än högt. Brandlarmet var det.
Upp och på med kläder och gå ut i hallen för att se vad som händer där folk springer upp och ner för trapporna. Verkar inte som att det brinner någonstans men men, ut i kylan och huttra. Det är i vårt hus det tjuter men lampan blinkar på det andra huset så när brandbilen kommer är det dit de går! Efter en stund kommer de till oss och Frågar om larmet gått här också. Trots att det bara tjöt hos oss.. Det visade sig i alla fall vara en dusch som utlöst brandlarmet.. o.0 ?
Intressant sätt att träffa resten av mina grannar på det sättet. Det var bara 7 stycken. Och en som inte var hemma. Och jag.

Det var jättelätt att somna om sen. Mm.. Eller inte.
Halv ett var klockan när jag kom in till sängen igen. En dryg timme senare stängde jag av tvn och blundade en stund.
Jag drömde att jag, Åsa och Malin och någon mer var på en konsert på torget i stan. Det var Michael Jackson-låtar sjugna av Justin Timberlake. I slutet kastade de ut filmer och pengar från scenen och jag fick tag på en näve med pengar som jag stoppade innanför tröjan. Sen umgicks vi plötsligt med Justin och han var Jättefull. Vi hade fullt sjå att springa efter honom. Vi var tillbaka på torget och någon slags fight club-grej började forma sig mitt på torget. Justin gick omkring bland massor av stenhårda killar och verkade retade upp dem bara genom att vara där. Han var helt på att vara med och slåss och jag försökte övertala honom om att inte göra det. Jag drog honom därifrån och fick hjälp av först Åsa och sedan av någon jag inte minns men den personen fick övertalat honom om att det var en dålig idé och att han skulle bli mosad och kanske dö om han var med i bråket. Jag tittade på pengarna också efter en stund, flyttade många dollar till fickorna och när jag fick upp en stor (svensk) tusenlapp, undslapp mig ett litet lyckoskrik. Sen gick jag med Justins onyktra arm över mina axlar längs med hamngatan.

Och så fick jag inte sova mer.

Intressant natt var det iaf.

Nu har jag som tydligt är drömt igen.
Konstiga drömmar.

Jag drömde att jag var nere på stan en väldigt tidig morgon. Det var bara ett ställe som var öppet och där var det många olika människor som antingen var eller spelade försäljare. Man skulle gissa vem som var "på riktigt" och vem som låtsades. Det var såklart jättesvårt och jag gav upp efter en stund och tappade min kasse och olika silkesinslagna saker åkte ut på gatan. Då kom det en man och hjälpte mig. En riktigt riktigt snygg man. Han var väldigt trevlig och hade det varmaste och uppriktigaste leendet jag någonsin sett.
När jag kom hem var det ljusare och mormor och morfar, mamma och några till var där vi var plötsligt på Fotö (hos morföräldrarna). Det var sommar, solen sken och gräset var grönt. Jag skulle visa upp mina saker jag köpt och som låg inlindade i silkespappret. Då satt mannen från affären i soffan med min familj och såg ut precis som om han hörde hemma där. Och han log sitt leende mot mig.
Jag fick aldrig öppnat något paket för det hände något som fick mig att gå ut på berget på baksidan av huset. Där satt jag med min telefon och vips som det var så skickade jag ett sms till mannen med leendet. Och fick sekunden efter tillbaka ett med ett hjärta i.
Då hände något med min telefon. Den började starta upp massor med konstiga fönster som aldrig verkade försvinna hur många jag än stängde ner. När jag tänkte ge upp stod mannen vid min sida, satte sig ner bredvid mig och tog telefonen från mig medans han tittade på mig.

Här skulle det varit en kyss. Gud vad jag velat ha en kyss här. Men här byttes drömmen ut.

I nästa stund sitter jag på ett café i stan. Jag ser i ögonvrån att det sitter någon mitt emot mig, men jag är upptagen med att försöka få ögonkontakt med en väninna. Då hon går förbi mig nuddar jag hennes smalben med min fot för att få hennes uppmärksamhet. När hon vänder sig om ser jag det sorgsnaste ansikte jag någonsin sett. Hon fräser först åt mig, sedan säger hon att hennes mamma har dött.
Vi sitter tätt intill varandra. När hon vänder sitt ansikte mot mig har hennes hår förändrats. Det är ganska kort nu, förutom luggen som är lite längre och ramar in hennes ansikte. Hon ser ut att vara 13 år gammal. Det sista jag minns är att jag känner att jag vill ta hand om henne.

Det sista jag minns av mina drömmar. Eller om det var precis när jag vaknade.. Det är att mannen med leendet i min första dröm var Zachary Quinto.

Nu har jag drömt igen. Den här gången drömde jag att jag var snygg. Så där filmstjärne-, fräsch-, äckelsnygg. Och jag var förälskad i någon som kände likadant för mig. Och jag var lycklig.
Det var Inte roligt att vakna upp med huvudvärk och inse att verkligheten inte var lika mild som i mina drömmar.

Igår var det premiär för hasselbackesäsongen. Sitta ute, inta alkoholhaltiga drycker och gärna lyssna på bra musik. Gårdagskvällen innehöll allt detta. Plus oerhört mycket skratt och glada miner. Kvällen fortsatte på Cheers och slutade med lyxskjuts hem och mys utanför porten. "Det är rätt häftigt att vi lyckats att inte ha sex, med tanke på hur många gånger det varit nära." *ler*

Idag var det släktträff på Dyrön. Massa skoj, god mat, lekar, tårta, bergsstrapatser, kramar och sol bjöd dagen på och jag kunde inte vara mer nöjd! Kanske om den äldsta av mina små sysslingar kommit. Men måste man jobba så måste man. Jag tycker mer och mer om min släkt för varje år vi träffas. Solbränna lyckades jag skaffa mig också. En röd sådan. En sån som värmer ansiktet inifrån. Men optimisten i mig hoppas på en brunare ton snart!

Ikväll fick jag nästan en chock när ringde PeeWe och undrade vad jag hittade på. Han kom upp och kollade på film med mig i några timmar innan han åkte hem med bror sin igen. Roligt att träffa en gammal vän igen!

Nu är det natten. Dags att sova kanske?

Jag hade en dröm inatt. Den var helt underbar ett tag, sen slutade den inte alls lika trevligt precis innan jag vaknade..
Jag drömde om en kille jag känner. En kille jag saknar en hel del och inte har träffat sen förra året.

I alla fall, det började med att jag och en tjejkompis var på stranden och gjorde någonting i sanden. Vi badade inte, men jag tror att vi hade med oss en liten trävagn så jag anar att vi fikade. Helt plötsligt började det blåsa jättemycket och jag var ensam och kämpade uppför en backe som var vägen från stranden. Det var högt gräs överallt som piskade mig på benen.
Sedan kom jag in i en jättestrandvilla. Där bodde det två människor jag inte kände igen. Jag skulle också bo där, och vara med i något tragiskt tv-program där jag behövde övervakas på något sätt. Jag var inte den enda som skulle vara med, utan in kom fyra andra människor en i taget. Först kom en programvärd, sedan en kvinna, nästa var obetydlig och sist kom den här killen som jag känner, i svarta byxor, en mörklila skjorta med svart slips och det svarta håret på ända. Jag satt i en soffa och han kom in genom dörröppningen och riktigt lyste upp när han fick se mig. Jag tror aldrig jag har sett någon vara så glad åt att se mig. Jag flög upp ur soffan och in i hans famn och vi kramades länge.
I nästa stund var det dags för tv-programmet och det visade sig vara ett bröllop! Och vi skulle inte göra annat än att springa jättefort för att tillsammans med massor andra människor bilda en gång där bruden skulle gå. Bruden kom gående helt uppklädd. Också i svart och lila, men inte i brudklänning. Jag och killen stog mitt emot varandra och strax efter att bruden gått förbi oss föll hon ner på golvet. Alla skulle rädda henne i panik och jag kom inte riktigt fram. När jag tillslut fick se henne låg hon på trävagnen jag och min tjejkompis hade haft på stranden och berättade för oss att hon hade förlorat sitt barn. Sedan försvann hon och alla andra.
Jag gick och lade mig i min säng som var i ett rum med glasväggar. På andra sidan ena glasväggen stod en skinnsoffa. Jag låg i sängen och vaknade till. I soffan satt killen jag känner och såg helt nedbruten ut. Jag vinkade åt honom att komma in och det gjorde han. Sedan klädde han av sig och låg och höll om mig hela natten (som han gjort förr).
När jag vaknade i drömmen smögjag mig upp ur sängen för att inte väcka honom. Sedan gick jag iväg och skulle laga frukost och sånt. När jag la upp frukosten på en bricka fick jag en läskig olusthetskänsla. Jag gick tillbaka in i rummet med soffan och såg honom genom glasväggen. Nu sov han inte längre, utan satt upp i sängen och verkade prata med någon. Jag gick in i sovrummet och han såg på mig med kärlek i ögonen och presenterade mig för min syster.
Och han berättade att han älskade henne.
Slut.

Alldeles nyss drömde jag om mitt liv. Ett drömliv, där jag var lycklig. Allt var inte perfekt, men jag trivdes. I mig själv framför allt och jag var på väg att hitta kärlek, det kunde jag känna i alla ben i kroppen. Han var vacker, lite äventyrlig och hade en familj som tyckte jättemycket om mig. Jag var på semester med dem och livet var riktigt, riktigt bra. När jag började vakna såg jag hur alla personer och hela världen försvann under mina fötter, jag lyftes bort ur det livet eftersom jag inte hörde hemma där..

Det var en riktigt hemsk känsla. Ärligt talat vet jag inte var jag hör hemma. Det känns inte som om jag hör hemma här heller, i det liv jag lever nu, men jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till annars.

Drömmen fick mig att känna stor olust inför att alls gå upp idag. Allra helst vill jag sova tills mamma kommer hit på tisdag.