Men jo..
här händer det inte så mycket.. Jag går i skolan och dör av trötthet på kvällarna.. Igår däckade jag strax efter 21.
I måndags hämtade Pillis mig på skolan och vi åkte in till stan, klippte honom och köpte hårfärg på torp. Sen var det färgning, matlagning och tvättning till typ tolv.
Imorgon är jag ledig! Då ska jag åka till thn med Åsa, Johan, Spike och nån tjej till. Ska bli mysigt. och sen ska vi till överby och titta på massa fina saker. Jag får nog mest titta, har inte råd att spendera så mycket eftersom jag tänkte gå ut i helgen. Just nu låter det som om det blir båda dagarna och jag får väl hoppas jag orkar med det den här gången. =P
På fredag får jag dessutom veta hur det gick på provet.. Rätt nervöst vill jag lova....
Nej, nu ska jag äta glass och nougatsås till efterrätt!
Gottgottigottgott.
I måndags hämtade Pillis mig på skolan och vi åkte in till stan, klippte honom och köpte hårfärg på torp. Sen var det färgning, matlagning och tvättning till typ tolv.
Imorgon är jag ledig! Då ska jag åka till thn med Åsa, Johan, Spike och nån tjej till. Ska bli mysigt. och sen ska vi till överby och titta på massa fina saker. Jag får nog mest titta, har inte råd att spendera så mycket eftersom jag tänkte gå ut i helgen. Just nu låter det som om det blir båda dagarna och jag får väl hoppas jag orkar med det den här gången. =P
På fredag får jag dessutom veta hur det gick på provet.. Rätt nervöst vill jag lova....
Nej, nu ska jag äta glass och nougatsås till efterrätt!
Gottgottigottgott.
Fuck you, you fucking fuck..
Det är vad jag vill säga till världen just nu.
Jag är förkyld.. igen. Halsen kliar och gör ont och näsan rinner och snuvar. Det är jätteroligt när jag ska ha prov i latin imorgon och inte känner att jag kommer klara det. Det är ju så lätt och enkelt att få in någonting i huvudet när man mår dåligt.. Jag försöker med dessa jävla glosor, men de vill inte fastna. Jag kommer köra på provet imorgon och då kommer jag fortfarande ha detta hängande över mig. Faan.
Samtidigt som det just nu känns som om jag vill bli ordentligt sjuk så jag kan bli ordentligt frisk nån gång. Men det funkar ju tydligen inte så när det gäller mig.
Är jag dömd att för evigt vara mer eller mindre sjuk?
Min läkare sa att vissa är förkylda väldigt mycket när dom är små och de är friskare nu, men jag var väl inte det så jag får alla förkylningsvirus nu. (Man ska ju få alla någon gång, så är man immun mot dem sedan.) Men det positiva är ju att om 10 år så kommer jag i princip aldrig vara förkyld mer! Mmm... tack. Jag är oerhört lättad av den informationen eftersom det hjälper mig idag...
Ja, jag KAN vara mer positiv, men jag orkar inte just nu. Inte med allt som händer överallt och med mig själv så nej.. Jag orkar inte.
Min högsta önskan just nu är att få krypa ner i ett hål och ligga där i några månader.
Jag är förkyld.. igen. Halsen kliar och gör ont och näsan rinner och snuvar. Det är jätteroligt när jag ska ha prov i latin imorgon och inte känner att jag kommer klara det. Det är ju så lätt och enkelt att få in någonting i huvudet när man mår dåligt.. Jag försöker med dessa jävla glosor, men de vill inte fastna. Jag kommer köra på provet imorgon och då kommer jag fortfarande ha detta hängande över mig. Faan.
Samtidigt som det just nu känns som om jag vill bli ordentligt sjuk så jag kan bli ordentligt frisk nån gång. Men det funkar ju tydligen inte så när det gäller mig.
Är jag dömd att för evigt vara mer eller mindre sjuk?
Min läkare sa att vissa är förkylda väldigt mycket när dom är små och de är friskare nu, men jag var väl inte det så jag får alla förkylningsvirus nu. (Man ska ju få alla någon gång, så är man immun mot dem sedan.) Men det positiva är ju att om 10 år så kommer jag i princip aldrig vara förkyld mer! Mmm... tack. Jag är oerhört lättad av den informationen eftersom det hjälper mig idag...
Ja, jag KAN vara mer positiv, men jag orkar inte just nu. Inte med allt som händer överallt och med mig själv så nej.. Jag orkar inte.
Min högsta önskan just nu är att få krypa ner i ett hål och ligga där i några månader.
Mammakärlek
Det finns inget bättre.
Mamma finns alltid där.
Hon älskar fullständigt villkorslöst.
Hon kan reda ut tankar jag själv inte klarar av.
Jag älskar min mamma mer än något annat.
Hon är den bästa som finns.
Mamma finns alltid där.
Hon älskar fullständigt villkorslöst.
Hon kan reda ut tankar jag själv inte klarar av.
Jag älskar min mamma mer än något annat.
Hon är den bästa som finns.
Uppdatering
Oj oj, över en vecka sedan jag skrev någonting här.. Men det är nog inte så konstigt med tanke på att jag inte haft mycket till liv det senaste.. Har varit i skolan i hör occh häpna, 2, dagar. Idag var vi lediga. I helgen gjorde jag inte annat än att ligga i min soffa själv eller i Pillis soffa med katten och glott på tv.
Jag hade behövt plugga, det hade varit riktigt bra om jag hade gjort det och jag hade all tid i världen till att göra det, men jag kunde inte förmå mig att öppna böckerna. I lördags somnade jag kanske halv tre på natten och vaknade 16.10 på söndagen. Helt förstörd.. Det började mörkna igen när jag gick upp liksom.. Idag var bättre, jag gick upp vid tio och duschade. Matade katten och väntade på att Åsisen skulle höra av sig så vi skulle fika. Det blev att Johan, Koma och Philip också följde med. Riktigt trevligt faktiskt. Sen satt vi själva och pratade av oss lite, det var skönt. Vädra lite instängda tankar är bra att göra ibland.. Gick ner till bryggeriet och skrattade så jag grät åt Alex härliga historier om vitlöksdressing och sockor på fyllan.
Btw, Åsa, glöm inte att Vietnam är pyttelitet!
Nu har jag syndat med McD-skräp och lite choklad.. Det var gott.
Mina skor börjar falla ihop. Mycket dåligt.. Det är hål i sulan så det låter 'slafs slafs' när jag går i blött väder. Inte alls roligt. Och de enda skorna jag hittade som jag kan tänka mig att köpa var sådana jag redan haft två par av.. Inte lika skoj, nej... Jag vill ju ha något nytt så klart!
Jag är skoltrött.
Känns så himla bra när jag bara gått en termin.. *not*
Jag har knappt någon motivation till att göra något i skolan. Jag kan vara i skolan, det är okej, men läxor? Pff.. Plugga inför viktiga prov som avgör en stor del av betyget? Orka... I don't know what to do.
Jag behöver få viljan tillbaka. Någon som har sett den någonstans?
Jag hade behövt plugga, det hade varit riktigt bra om jag hade gjort det och jag hade all tid i världen till att göra det, men jag kunde inte förmå mig att öppna böckerna. I lördags somnade jag kanske halv tre på natten och vaknade 16.10 på söndagen. Helt förstörd.. Det började mörkna igen när jag gick upp liksom.. Idag var bättre, jag gick upp vid tio och duschade. Matade katten och väntade på att Åsisen skulle höra av sig så vi skulle fika. Det blev att Johan, Koma och Philip också följde med. Riktigt trevligt faktiskt. Sen satt vi själva och pratade av oss lite, det var skönt. Vädra lite instängda tankar är bra att göra ibland.. Gick ner till bryggeriet och skrattade så jag grät åt Alex härliga historier om vitlöksdressing och sockor på fyllan.
Btw, Åsa, glöm inte att Vietnam är pyttelitet!
Nu har jag syndat med McD-skräp och lite choklad.. Det var gott.
Mina skor börjar falla ihop. Mycket dåligt.. Det är hål i sulan så det låter 'slafs slafs' när jag går i blött väder. Inte alls roligt. Och de enda skorna jag hittade som jag kan tänka mig att köpa var sådana jag redan haft två par av.. Inte lika skoj, nej... Jag vill ju ha något nytt så klart!
Jag är skoltrött.
Känns så himla bra när jag bara gått en termin.. *not*
Jag har knappt någon motivation till att göra något i skolan. Jag kan vara i skolan, det är okej, men läxor? Pff.. Plugga inför viktiga prov som avgör en stor del av betyget? Orka... I don't know what to do.
Jag behöver få viljan tillbaka. Någon som har sett den någonstans?
Det blir Aldrig som man tänkt sig
Igår skulle bli en riktigt bra utekväll på cheers med goda vänner, smarriga drinkar och bra musik.
Det började med en rätt bra förfest med stoj och stim, soffbrottning och alkoholmissbruk på turebronx. Promenad ner till stan, vilket tog en evighets lång tid.. Väl nere fick vi inte komma in pga för mycket folk och en liten stund senare sprang vakten in och stoppade ett bråk med gängmedlemmar. Dom blir utskickade, blodiga förbi oss i kön och vi får veta att vi inte får komma in förrän polisen och ambulansen varit där. Dom andra gick ner till kullgrens, men jag stod kvar. Står man först i kön så gör man... Dessutom var Åsa där och skulle överraska mig med sin närvaro. Hade inte träffat henne på länge, så jag var ju nästan tvungen att stanna kvar. ^^
En ungefärlig halvtimme efter att vi kom ner till cheers fick jag komma in. Frusen ända in i märgen träffade jag som tur var söta vänner som kramade mig varm! Alkoholen jag hällde i mig hjälpte nog också en del.
De som lämnade mig kom upp och det blev tjafs mellan paret. (Påminn mig att aldrig medla mellan fulla, kära och arga människor... Om man tillslut får dem att lyssna så förstår de ändå inte och gör den andra parten än mer upprörd genom att vara jävligt osmidig.) Som ett resultat av det här gick en av dom och resten skulle tydligen hitta en efterfest att gå på. En lovande utsikt hittades och vi gick för att vänta på lägenhetsinnehavaren i trapphuset och värmen. Då blir det såklart mer tjafs, livsviktiga diskussioner och trötta miner. En efter en gick hem och tillslut gav även jag upp.
Summan av kardemumman:
Jag är jävligt sugen på pizza idag!
Det började med en rätt bra förfest med stoj och stim, soffbrottning och alkoholmissbruk på turebronx. Promenad ner till stan, vilket tog en evighets lång tid.. Väl nere fick vi inte komma in pga för mycket folk och en liten stund senare sprang vakten in och stoppade ett bråk med gängmedlemmar. Dom blir utskickade, blodiga förbi oss i kön och vi får veta att vi inte får komma in förrän polisen och ambulansen varit där. Dom andra gick ner till kullgrens, men jag stod kvar. Står man först i kön så gör man... Dessutom var Åsa där och skulle överraska mig med sin närvaro. Hade inte träffat henne på länge, så jag var ju nästan tvungen att stanna kvar. ^^
En ungefärlig halvtimme efter att vi kom ner till cheers fick jag komma in. Frusen ända in i märgen träffade jag som tur var söta vänner som kramade mig varm! Alkoholen jag hällde i mig hjälpte nog också en del.
De som lämnade mig kom upp och det blev tjafs mellan paret. (Påminn mig att aldrig medla mellan fulla, kära och arga människor... Om man tillslut får dem att lyssna så förstår de ändå inte och gör den andra parten än mer upprörd genom att vara jävligt osmidig.) Som ett resultat av det här gick en av dom och resten skulle tydligen hitta en efterfest att gå på. En lovande utsikt hittades och vi gick för att vänta på lägenhetsinnehavaren i trapphuset och värmen. Då blir det såklart mer tjafs, livsviktiga diskussioner och trötta miner. En efter en gick hem och tillslut gav även jag upp.
Summan av kardemumman:
Jag är jävligt sugen på pizza idag!
Mjo..
Nu sitter jag här igen. Mitt i natten. Alldeles för.. ja..
Jag har en konstig känsla.
Det känns som om jag skulle kunna vara vaken i hela natten, samtidigt som jag vill sova i flera dagar.
Så här sent på kvällskvisten, speciellt på dagar när jag bara varit hemma ensam, kommer det allt som oftast krypande en sorts melankoli. Ett missnöje. En ledsamhet och en tomhet som tynger i bröstet.
Den liksom sätter sig bakom bröstbenet och sparkar och drar. I början är den inte så stark, så det märks knappt. Men den är som en tyngdlyftare som blir starkare ju mer den arbetar. Den har arbetat ganska mycket den senaste veckan när jag varit hemma, själv och förkyld. Igår kände jag mig bättre och fick sällskap av Pillis hela dagen och långt in på småtimmarna. Det var oroligt, mysigt, skrämmande och roligt. Men det var bra. Sällskap var väldigt bra. Idag vaknade jag visserligen upp dåligare än innan, men det kan man ju inte veta.
Så idag har jag inte träffat någon heller. Jag tror det är värre när jag har träffat någon så länge som igår (vad kan det ha varit... nästan 12 timmar?) och sen är helt ensam och sjuk. Det hade nog varit lättare om jag varit ensam igår också.. Undrar om någon förstår hur jag menar.. =P Jag menar inte att jag hellre varit ensam eller så, bara att det kanske varit lättare idag.. Typ. Ähh. Jag snurrar snart bort mig själv i det här.
På tal om Pillis.
Det är så härligt att se honom så kär! Och hon är minst lika kär i honom.
De smågnabbas när de är tillsammans, precis som det ska vara. Och han kan rodna som en liten nyförälskad pojke (vilket han är) när vi pratar om henne ibland. Det är så gulligt!
Jag är så glad att han har hittat henne. Eller egentligen var det väl hon som hittade honom. Igen. Lost and found. ^^
De är så kära så jag blir nästan lite avundsjuk. Jag vill också hitta någon som är mig lika kär som de är varandra. Jag vill ha myset, jag vill ha gnabbandet, jag vill ha problemen. Ja, jag vill ha hela förhållandepaketet. Men det kanske är som de säger.. My time will come. =P
Jag vill önska all lycka till de kära små fjantarna N & H! Jag tror ni har den kärlek som kan övervinna allt.
Allt.
(Now find me some!)
Jag har en konstig känsla.
Det känns som om jag skulle kunna vara vaken i hela natten, samtidigt som jag vill sova i flera dagar.
Så här sent på kvällskvisten, speciellt på dagar när jag bara varit hemma ensam, kommer det allt som oftast krypande en sorts melankoli. Ett missnöje. En ledsamhet och en tomhet som tynger i bröstet.
Den liksom sätter sig bakom bröstbenet och sparkar och drar. I början är den inte så stark, så det märks knappt. Men den är som en tyngdlyftare som blir starkare ju mer den arbetar. Den har arbetat ganska mycket den senaste veckan när jag varit hemma, själv och förkyld. Igår kände jag mig bättre och fick sällskap av Pillis hela dagen och långt in på småtimmarna. Det var oroligt, mysigt, skrämmande och roligt. Men det var bra. Sällskap var väldigt bra. Idag vaknade jag visserligen upp dåligare än innan, men det kan man ju inte veta.
Så idag har jag inte träffat någon heller. Jag tror det är värre när jag har träffat någon så länge som igår (vad kan det ha varit... nästan 12 timmar?) och sen är helt ensam och sjuk. Det hade nog varit lättare om jag varit ensam igår också.. Undrar om någon förstår hur jag menar.. =P Jag menar inte att jag hellre varit ensam eller så, bara att det kanske varit lättare idag.. Typ. Ähh. Jag snurrar snart bort mig själv i det här.
På tal om Pillis.
Det är så härligt att se honom så kär! Och hon är minst lika kär i honom.
De smågnabbas när de är tillsammans, precis som det ska vara. Och han kan rodna som en liten nyförälskad pojke (vilket han är) när vi pratar om henne ibland. Det är så gulligt!
Jag är så glad att han har hittat henne. Eller egentligen var det väl hon som hittade honom. Igen. Lost and found. ^^
De är så kära så jag blir nästan lite avundsjuk. Jag vill också hitta någon som är mig lika kär som de är varandra. Jag vill ha myset, jag vill ha gnabbandet, jag vill ha problemen. Ja, jag vill ha hela förhållandepaketet. Men det kanske är som de säger.. My time will come. =P
Jag vill önska all lycka till de kära små fjantarna N & H! Jag tror ni har den kärlek som kan övervinna allt.
Allt.
(Now find me some!)
Hmm....
Jag fick mig faktiskt en tankeställare när jag satt här och gjorde massa fjantiga test på nätet..
Här skulle man komma fram till vilken kärlekstyp man var. Svaret var följande.
"Du är den våghalsiga typen.
Du blir kär snabbt och passionerat men tröttnar också snabbt. Du kör med taktik för att få den du vill ha. "Man lever bara en gång" är ditt motto och vill inte förspilla din chans att möta ditt livs kärlek.
Fallgropar:
Du är ombytlig och ger inte killen någon ärlig chans. Ju fler du träffar desto mer kräsen blir du. Du målar upp en fantasibild av din drömkille."
Ja... Vissa delar kändes skrämmande instämmande på mig. Kanske inte bokstavligt vad som står där, men det ligger en del i det. Jag kanske inte blir kärkär snabbt, men förälskelser har jag ju haft en rejäl del av. Jag kan nog inte räkna hur många av mina vänner jag någon gång under tiden jag känt dem haft ett extra gott öga till. Men det går över lika fort som det sker, så ingen behöver oroa sig! =P Och bilden i mitt huvud av hur "min" kille ska vara, han som enligt mig ska finnas där ute någonstans, det vet jag inte om det är möjligt att finna.
Jag borde nog tänka om lite i mitt känsloliv.
Fast det är ju just det det är. Känsloliv. Jag kan inte hjälpa hur jag känner. Hur flyktigt och löjligt det än känns nu när jag var förälskad i den eller den, så var det verkligt och på riktigt just då. Varje gång..
Samtidigt som det är jobbigt att alltid bli förälskad i alla omöjliga människor, så är det samtidigt gott att ha någon att gå runt och tänka på. Att fundera på vad denna någon gör under dagen, vad den tänker, känner och planerar. Och så vidare..
Nej, jag får kanske gör som Pline alltid sa förr.
Acceptera.
Och gå vidare.
(Vilket här innebär att låta det vara som det är.)
((Om inte någon har ett annat förslag?))
Här skulle man komma fram till vilken kärlekstyp man var. Svaret var följande.
"Du är den våghalsiga typen.
Du blir kär snabbt och passionerat men tröttnar också snabbt. Du kör med taktik för att få den du vill ha. "Man lever bara en gång" är ditt motto och vill inte förspilla din chans att möta ditt livs kärlek.
Fallgropar:
Du är ombytlig och ger inte killen någon ärlig chans. Ju fler du träffar desto mer kräsen blir du. Du målar upp en fantasibild av din drömkille."
Ja... Vissa delar kändes skrämmande instämmande på mig. Kanske inte bokstavligt vad som står där, men det ligger en del i det. Jag kanske inte blir kärkär snabbt, men förälskelser har jag ju haft en rejäl del av. Jag kan nog inte räkna hur många av mina vänner jag någon gång under tiden jag känt dem haft ett extra gott öga till. Men det går över lika fort som det sker, så ingen behöver oroa sig! =P Och bilden i mitt huvud av hur "min" kille ska vara, han som enligt mig ska finnas där ute någonstans, det vet jag inte om det är möjligt att finna.
Jag borde nog tänka om lite i mitt känsloliv.
Fast det är ju just det det är. Känsloliv. Jag kan inte hjälpa hur jag känner. Hur flyktigt och löjligt det än känns nu när jag var förälskad i den eller den, så var det verkligt och på riktigt just då. Varje gång..
Samtidigt som det är jobbigt att alltid bli förälskad i alla omöjliga människor, så är det samtidigt gott att ha någon att gå runt och tänka på. Att fundera på vad denna någon gör under dagen, vad den tänker, känner och planerar. Och så vidare..
Nej, jag får kanske gör som Pline alltid sa förr.
Acceptera.
Och gå vidare.
(Vilket här innebär att låta det vara som det är.)
((Om inte någon har ett annat förslag?))
Gott nytt år var det ja.
Vilken kväll!
Jag firade nyår hemma hos Vinkel och Johan. Eller ja, först var jag, Kicki, Johan, Pillis och Helena här hos mig och skulle se på Grevinnan & Betjänten och sådär, men det missade vi så det blev bara tjöt och alkoholhalsning. Åkte ner i bil (Lyx!) till festen dit det kom mer och mer folk hela tiden kändes det som!
Vid tolv ramlade vi ut på gatan, skålade champagne, pussades och tittade på raketerna en bra stund.
Sen fick inte så många vara kvar på festen.. Dåligt.. Så några gick hem och jag, Pillis, Helena, Flip, Pierre och Koma gick upp mot turebronx för att fortsätta hos Pierre. En stund där och massa ormar och spindlar utanför terrarierna *rys*. Pillis och Helena gick hem och Pierres bror med flera kom upp. Hipp happ så satt vi i en van och åkte någonstans utanför stan. Jag har ingen aning om vem vi åkte till (tror det var någonstans mot ljungskile), men när vi väl kom fram så fick vi inte stanna. Efter lite om och men var det in i bilen igen och tillbaka mot stan som gällde. Då ringer Spike, Johanna, Mattias och en till och vill ha efterfest med oss. Väl på tureborg igen blev det lite strul och polisen kom, men alla fick gå hem tror jag. Koma och Flip försvann precis när Spike o co kom så vi gick upp till Pierre igen.
Då börjar Pierre och Spike diskutera ordentligt i köket och jag försökte roa resten i det andra rummet. Visade t.o.m. spindlar och sånt. Ja, inte utanför terrarierna så klart, men ändå! Men tillslut ringde dom taxi och lagom då fick Spike nog och dom gick allihop. Jag och Pierre satt och tjötade en stund, sen gick vi och la oss. När jag sen vaknade av att jag blev misshandlad och snarkad i örat några timmar senare så gick jag hem.
Herregud.
Vilken kväll.
Jag firade nyår hemma hos Vinkel och Johan. Eller ja, först var jag, Kicki, Johan, Pillis och Helena här hos mig och skulle se på Grevinnan & Betjänten och sådär, men det missade vi så det blev bara tjöt och alkoholhalsning. Åkte ner i bil (Lyx!) till festen dit det kom mer och mer folk hela tiden kändes det som!
Vid tolv ramlade vi ut på gatan, skålade champagne, pussades och tittade på raketerna en bra stund.
Sen fick inte så många vara kvar på festen.. Dåligt.. Så några gick hem och jag, Pillis, Helena, Flip, Pierre och Koma gick upp mot turebronx för att fortsätta hos Pierre. En stund där och massa ormar och spindlar utanför terrarierna *rys*. Pillis och Helena gick hem och Pierres bror med flera kom upp. Hipp happ så satt vi i en van och åkte någonstans utanför stan. Jag har ingen aning om vem vi åkte till (tror det var någonstans mot ljungskile), men när vi väl kom fram så fick vi inte stanna. Efter lite om och men var det in i bilen igen och tillbaka mot stan som gällde. Då ringer Spike, Johanna, Mattias och en till och vill ha efterfest med oss. Väl på tureborg igen blev det lite strul och polisen kom, men alla fick gå hem tror jag. Koma och Flip försvann precis när Spike o co kom så vi gick upp till Pierre igen.
Då börjar Pierre och Spike diskutera ordentligt i köket och jag försökte roa resten i det andra rummet. Visade t.o.m. spindlar och sånt. Ja, inte utanför terrarierna så klart, men ändå! Men tillslut ringde dom taxi och lagom då fick Spike nog och dom gick allihop. Jag och Pierre satt och tjötade en stund, sen gick vi och la oss. När jag sen vaknade av att jag blev misshandlad och snarkad i örat några timmar senare så gick jag hem.
Herregud.
Vilken kväll.
