No.
Brain. Stop it!Bara för att någon är otillgänglig måste man inte obsessa över dem.
Stupid brain
Varför får hjärnan för sig saker? Kan den inte bara strunta i det och återkomma när det finns någon slags fakta som inte kan vara tagen ur tomma luften?Vavava!
När tisdag är värre än måndag
Då vet man att det inte står riktigt rätt till..Inget körkortsintyg den här gången heller. Nästa omgång blir på Ögonmottagningen, därefter får vi se..Idag är jag extra tacksam för Robin som distraherade mig med träning när jag behövde det som mest. För, när jag går ner till stan och hoppas att jag inte stöter på min bästa vän, inte för att hon gjort mig något eller tvärt om utan för att jag bara inte orkar, då kan till och med jag inse att det inte står riktigt rätt till med mig själv.Men som sagt, träning och en vardagspaus var bra medicin. Låt oss hoppas att det räcker för den här gången.Godnatt.
Urk
En måndag har aldrig varit mer måndag än den här måndagen.
Karma?
Om jag hade trott på sånt skulle jag säga att universum inte vill att jag ska ha körkort.Förra gången ringde de dagen innan och avbokade tiden pga doktorn fått ryggskott. Idag hann jag gå ner till sjukhuset, betala och åka upp till 5e våningen innan jag fick veta att den nya doktorn var hemma med sjukt barn.. Nästa vecka provar vi igen.Eller så är det en varning att jag kommer köra ihjäl mig om jag tar körkort..Nääh.
Arresterad
Inatt var jag, Robin och Virro ute och lattjade runt i en varm stad. Det närmade sig ett par konstaplar och började prata med oss. Den ena var lite längre än mig, snaggad, vältränad och jäklans snygg. Plötsligt satte den andra polisen handfängsel på pojkarna och jag reagerade genom att flyg upp från min sittande ställning och ska precis till att fråga vad de tror att de håller på med när snyggpolisen knör upp mig mot väggen och säger "ska du verkligen försöka dig på något, flicka lilla? Hmm? Varsågod och försök, make my day". Jag frös till och tittade på honom och började storflina. Kände skrattet bubbla i bröstet och fick anstränga mig för att hålla inne det.Han såg givetvis min reaktion och frågade med skarp ton om jag tyckte det här har roligt. Jag log om möjligt ännu större och svarade att det bara lät så otroligt klychigt. "Som ur en dålig actionfilm!"Polisen såg direkt ännu argare ut och mitt hjärta slog hårt i bröstet, men strax därefter började det rycka i hans mungipor och han släppte mig med ett stort, vitt leende."Du har rätt, det där lät löjligt. Men tyvärr hjälper det inte situationen, ni får följa med till stationen."På stationen blev jag släppt direkt men stannade kvar utanför och väntade på de andra. Då kommer snyggpolisen, nu civilklädd och pratar med mig, hela tiden flörtigt och med glimten i ögat. Rätt var det var stod han och höll om mig, med ena handen mot min svank och den andra kupad om mitt hår. Hans mun närmade sig min och jag fick en kyss som gjorde mig knäsvag.Fortsättning följer om jag har tid och fortfarande minns.
