[äinjel]

Jag kom på världens uppfinning här alldeles nu. Jag har inte gjort den, men det kan en trollkarl få fixa.
Tänk om kläder kunde passa en när som helst. Och sitta precis lika bra varje gång. Oavsett om man gått upp eller ner i vikt. Fan, bara kommunistveckan känner man sig ju uppblåst som en flodhäst. Vilket liv man kunde leva!

Fast.. Å andra sidan så känner man inte om man går upp i vikt lika lätt. Nu känns det direkt på kläderna. Det blir lite tightare och sitter inte lika snyggt. Det gör det inte när man går ner heller. Då hänger de lösare och sitter inte heller lika snyggt.

Å tredje sidan skulle inte klädindustrin gå med på det. De skulle sätta prispengar på den uppfinningen, elda upp den, mata askan till en kyckling, slakta kycklingen och sedan äta upp den.

Ja.. Vad ska man säga. Det var en bra idé!

Life is what you make of it.


Och så vidare... !

Den här dagen blev inte alls som jag hade tänkt. Inte någonstans..
Tur att P fanns ikväll. Om än bara via en envist strålande skärm.

Idag har jag verkligen känt mig övergiven. Eller ja, ikväll mest.
Skulle gått ut, blev inte så, vilket jag fick veta halv tio när jag var färdig och lycklig över att få gå ut och träffa människor igen. Har ju varit instängd i min lägenhet med en elak hals sedan i onsdags utan att träffa någon, så ikväll skulle bli min färd ut i vänners sällskap igen. Försökte nästan desperat få tag på mina två närmaste som jag trodde kanske skulle gå ut idag, men ingen svarade någonstans. Förtvivlan.
Jag vill inte vara ensam.
Lyssnade på ledsen musik och kände mig ensam och grät en stund innan jag skrev till P. Vi pratar inte så ofta längre, men han finns i mina tankar. Pratade om allt och ingenting, länge och väl. Fram till nu i princip. Skickade musik fram och tillbaka och han fick mig på bättre humör igen. Det finns nästan inget så värdefullt som en vän som får en att le när man bara vill gömma sig i mörkret. Top 5 av livets viktigaste och värdefullaste gåvor..

Det är inte som om det är första gången jag blivit övergiven så här. Och det är väl till viss del mitt eget fel, men jag sa att det var okej. Vad ska man annars säga? "Nej, jag vill att ni kommer hit och umgås med mig fastän ni varken vill eller orkar!" Inte direkt.. Vem vill umgås med någon som inte vill umgås med en..?
Men i alla fall.. Idag har varit en sån där dag. Folk har inte svarat när jag har hört av mig. Allra minst de jag verkligen ville ha tag på. Då känns det inte så bra.
Om det varit en vanlig vecka hade det nog gått lättare, men nu har jag varit ensam och isolerad så länge..
Jag är ett flockdjur. Oftast. Fast inte alltid. Komplicerat..
Jag är människa.

Лена betyder Lena på ryska.
Jag vill fortfarande lära mig det språket.

Jaja, det blir nog bra.
Vem bryr sig?
Nej, tänkte väl det.

Hej då.

Nu är jag trött på att vara förkyld och sjuk hela tiden..
Är det inte huvudvärk så är det rinnande näsa, nysningar eller halsont. Eller ja just det ja, magsmärtor.
Kan jag inte få bli helt frisk någon gång under mitt liv?
Tydligen inte..

Var hos min nya diabetessköterska igår. Hon var som tur var snäll och jag tror det kommer fungera bra där.
På eftermiddagen började jag känna lite obehag i halsen och sen blev det bara värre. Igår kväll satt jag här och nös och snuvade som en pollenallergiker i en björkskog fylld av nyklippt gräs. Och idag vaknade jag med världens klump i halsen och fortsatte nysa och skapa vattenfall med nosen. Usch! Sluta nu?

På tal om bananer..

Vitas är en väldigt bra artist, om någon missat det. =P Han är det enda jag lyssnat på sen i lördags. Opera 2 är bland det vackraste jag hört. Jag måste lära mig ryska! Har kollat upp det lite på nätet, men det verkar inte vara det enklaste.. Och om jag nu kommer så långt så bör jag vänta tills jag är klar med terminologin i skolan. Behöver nog inte fler glosor att tänka på riktigt än. Cranes crying (Krikom), the Star och Smile! är också väldigt bra. Mama får mig alltid tårögd. Den är så vacker. Han gör också operan ur filmen Det femte elementet, Lucia Di Lammermoor. Det finns massor annat bra också så klart. Och ur många olika genrer. Vissa är pop, andra mer techno. Det finns folkmusik, ballader och opera och även låtar men inte kan sätta någon genre på..
Klädvalen är inte alltid de bästa, haha, men han är så fin och bra så det gör inte någonting. Preview? Varsågod.

Jag har funnit en underbar källa av njutning. En oändlig linje av öronorgasmer. Och ögonorgasmer.
Vitas.
Eller Витас som han heter i hemlandet Ryssland.
En 28-årig manlig sopran som gör pop-opera på ett sätt jag aldrig hört förut.
Opera 2 är hans bästa verk hittills. Fantastiskt.
Jag kan inte sluta lyssna! Det är helt galet..

Ja, självklart ska jag lägga upp en länk också.
Youtube

Jag har i min ensamma tillvaro funderat lite på det här med sex.
Inte så mycket "vanligt" sex, utan gemensamt sex.. isär. Framför allt telefonsex och smssex.
Jag vet inte om det är mig det är fel på men sånt funkar bara inte för mig. Minst av allt smssex. Eller smssnusk.
Får jag ett sms där det står hur mycket någon vill klämma sin *** mellan mina ***** eller ****** blir jag motsatsen till upphetsad. Jag förstår inte vad man finner upphetsande med ett sådant sms. Och vad vill personen i fråga att jag ska skicka tillbaka? Åh, ja. Snälla gör det. Mmm det är så skönt?
Men det är det ju inte! Det är inte ett dugg skönt att försöka ligga och fantisera något sånt när man egentligen känner att det bara låter billigt. Det är nämligen så det känns för mig personligen. Det känns billigt. Som om jag vore ett billigt luder som tänder så fort någon petar på mig med ett rivjärn!
Det är den känslan blandat med skratt som kommer över mig och om jag svara så försöker jag alltid styra in samtalet på en annan bana.
Nej nej, usch nej till sexsms. Betyg: -10

Telefonsex då. Det är nästan lika illa. Jag har faktiskt provat på det ett par gånger och båda gångerna var ungefär lika dåligt. Båda gångerna slutade med att jag satt och fejkstönade i luren tills den på andra sidan antingen var klar eller liksom jag låtsades vara klar. Jag har ingen aning.
Jag är inte mycket för det där med att beskriva vad jag skulle göra med en person om den vore i samma rum som mig. Det intresserar mig inte. Vad är det för fel med att bara låta det ro, vänta tills man ses och se vad som händer då?
Den största grejjen med telefonsex, för mig, är att jag heeelt förlorat intresset för personen på andra sidan luren när det vart gjort. Inte bara den dagen utan i allmänhet. Jag lutar åt teorin att eftersom telefonsex är dåligt, blir personen dålig. Och eftersom telefonsex för mig är billigt, blir personen också billig.
Nej nej, och usch nej till telefonsex. Betyg: -10

Är det någon som förstår mig och känner likadant? Eller kanske motsatsen? Någon kanske till och med har tips!
Berätta gärna! Jag är nyfiken.

Gårnattens dröm vill inte släppa taget riktigt.
Den satte tonen för nästan hela min dag igår. Jag kände mig inte alls på topp någonstans. Men med lite hjälp från min Åsa och några andra härliga människor vände dagen och slutade på den bättre sidan ändå. Visst är det underbart med människor som alltid kan få en att skratta?
Så idag vaknade jag och kände mig som igår morse igen. Helt slut. Tom. Orkeslös och med en jättekänsla av att allt är meningslöst. Jag kom inte ens upp ur sängen.
Nej, så här kan det inte fortsätta. Det fungerar inte. Det måste finnas ett sätt att komma ur en svacka som den här. Det är ju vår! Solen börjar visa sig mer och mer, värmen kommer smygande och vinterjackan har åkt av.
Det känns som om jag ser allt detta i en film. Som om det inte är verkligt på något sätt. Det är som om jag skulle behöva att någon knackar mig på huvudet för att vakna upp ur dimman. Det känns som om jag sörjer. Men jag vet inte vad.
Jag vill skriva dikter, men jag finner inga ord. Jag vill ta ut min sorg på något sätt, men jag vet inte hur.
Jag vill rymma in i en annan värld, men jag vet att jag blir än mer sorgsen när jag måste komma tillbaka till denna.

Hur kan jag vilja gå hem när jag redan är i hemmet jag älskar?

Jag hade en dröm inatt. Den var helt underbar ett tag, sen slutade den inte alls lika trevligt precis innan jag vaknade..
Jag drömde om en kille jag känner. En kille jag saknar en hel del och inte har träffat sen förra året.

I alla fall, det började med att jag och en tjejkompis var på stranden och gjorde någonting i sanden. Vi badade inte, men jag tror att vi hade med oss en liten trävagn så jag anar att vi fikade. Helt plötsligt började det blåsa jättemycket och jag var ensam och kämpade uppför en backe som var vägen från stranden. Det var högt gräs överallt som piskade mig på benen.
Sedan kom jag in i en jättestrandvilla. Där bodde det två människor jag inte kände igen. Jag skulle också bo där, och vara med i något tragiskt tv-program där jag behövde övervakas på något sätt. Jag var inte den enda som skulle vara med, utan in kom fyra andra människor en i taget. Först kom en programvärd, sedan en kvinna, nästa var obetydlig och sist kom den här killen som jag känner, i svarta byxor, en mörklila skjorta med svart slips och det svarta håret på ända. Jag satt i en soffa och han kom in genom dörröppningen och riktigt lyste upp när han fick se mig. Jag tror aldrig jag har sett någon vara så glad åt att se mig. Jag flög upp ur soffan och in i hans famn och vi kramades länge.
I nästa stund var det dags för tv-programmet och det visade sig vara ett bröllop! Och vi skulle inte göra annat än att springa jättefort för att tillsammans med massor andra människor bilda en gång där bruden skulle gå. Bruden kom gående helt uppklädd. Också i svart och lila, men inte i brudklänning. Jag och killen stog mitt emot varandra och strax efter att bruden gått förbi oss föll hon ner på golvet. Alla skulle rädda henne i panik och jag kom inte riktigt fram. När jag tillslut fick se henne låg hon på trävagnen jag och min tjejkompis hade haft på stranden och berättade för oss att hon hade förlorat sitt barn. Sedan försvann hon och alla andra.
Jag gick och lade mig i min säng som var i ett rum med glasväggar. På andra sidan ena glasväggen stod en skinnsoffa. Jag låg i sängen och vaknade till. I soffan satt killen jag känner och såg helt nedbruten ut. Jag vinkade åt honom att komma in och det gjorde han. Sedan klädde han av sig och låg och höll om mig hela natten (som han gjort förr).
När jag vaknade i drömmen smögjag mig upp ur sängen för att inte väcka honom. Sedan gick jag iväg och skulle laga frukost och sånt. När jag la upp frukosten på en bricka fick jag en läskig olusthetskänsla. Jag gick tillbaka in i rummet med soffan och såg honom genom glasväggen. Nu sov han inte längre, utan satt upp i sängen och verkade prata med någon. Jag gick in i sovrummet och han såg på mig med kärlek i ögonen och presenterade mig för min syster.
Och han berättade att han älskade henne.
Slut.

Praktik är skoj. Oftast, faktiskt. Det är roligt att vara på en arbetsplats där man trivs.
Men det finns en.
Du vet, en sån där som verkar känna alla lika väl som sina egna barn och stjäl närkontakt när man inte vill ge den.
En som kramas första gången man träffas. Som inte kan läsa signalerna som tydligt visar att man inte vill ha någon kram. Och definitivt Inte en som kräver att kinderna möts... *ryser*
Usch.
Dessutom släpps man inte fri på en gång heller utan man sitter fast tills man har fått åtminstonde två klämmar. Det är vid de tillfällena jag önskar jag var barn igen. Som skriker när dom fastnar i en kram dom inte vill ha. Som klagar högljutt när de måste pussa mormors mormors farbror. Ingen hänsyn till andras känslor.
Precis som kontakttjuven här inte visar hänsyn till mina "krama mig inte"-känslor mot henne.

Det är ju inte så att jag inte tycker om att kramas, självkart är det mysigt att få en välkomnande kram när man träffar någon man tycker och och trivs med.
Men det var ju där skon klämde. Någon man tycker om.... och trivs med.