[äinjel]

Jag och Krille var på kyrkogården och lade en krans på graven idag. Det var alldeles kolsvart och man kunde knappt se var man satte fötterna. Här och där lyste det levande ljus och fridfullheten var fullkomlig. Det var som i en annan värld. Vi skulle lika gärna kunna varit där på 1800-talet. Och det var så vackert.
Efter en stund tittade jag upp och blev helt hänförd än en gång. Himlen var helt klar och det var som om alla himlens stjärnor syntes. Vi stog där och tittade tills vi började frysa och fick ont i nacken båda två.

Helt, helt Magiskt..

..det är inte min starka sida. Men jag ska alltså försöka komma på fem saker som ingen vet om en själv och berätta dessa här. Knep. Näh, det får bli saker som få människor vet istället =P.

1. Jag är oehört bra på att bli förälskad. I fel människor. Ja, det blir väl alla säger du, men jag blir det i helt fel människor. Typ mina vänner. Gärna dom jag känt länge och väl, men helt plötsligt ser i ett nytt konstigt ljus och får konstiga känslor i kroppen. Sen går jag och tänker på människan hela tiden i ungefär en månad (ibland mer) och varpå det går över och allt känns som vanligt igen. De konstiga känslorna är helt borta.

2. Jag är en illusion.

3. Jag älskar att dansa. Hemma. Själv. Alla möjliga danser går jag runt och roar mig med till musiken jag lyssnar på när jag är ensam hemma. Kanske grannarna får sig ett gott skratt iaf!

4. Jag är en tvångsmässig godisätare, har alltid varit. Fast det var värre förr. När jag var 11-12 och skulle handla för mamma köpte jag alltid choklad till mig själv för hennes pengar utan att säga något. År senare sa hon att hon visste om det hela tiden. =P

5. Jag älskar när män luktar gott. Älskar. Jag kan stå och lukta på dem i flera timmar om det är en doft som tilltalar mig tillräckligt mycket. Det finns inte så många. Jag har hittat tre än så länge.

Eftersom det här var en utmaning från Plinimonen så ska jag utmana vidare!
Träffade ska.. Åsa, Pillis, Anna, Annika och Maud göra! Jag vill se en lista på alla era bloggar (om ni har någon annars får ni göra som någon annan stans)! ^^

Braigaste söndagen på länge.
Mamma och Ronny kom och hälsade på i några timmar och vi åt pizza och tittade på en film och bara var. Tillsammans. Som om dom hade bott en halvtimme härifrån och vi hade setts varannan vecka istället för var tredje månad. Det var riktigt mysigt. =)
Sen har jag faktiskt fått plugga lite också. Har skrivit på ett arbete i psykologi. Har bara en fråga kvar..
Nån som kan hjälpa mig?
Frågan lyder:
"Det är inte bara den yttre världen som påverkar vår perception utan också vår inre värld. Vilka är faktorerna i vår inre värld som gör att variationen i uppfattningar, föreställningar och perceptioner är så stor?"
Jag förstår faktiskt inte riktigt. Tur att jag har en psykologibok så jag åtminstone fick reda på att det finns ett helt kapitel där som heter "Perceptioner". Men där står ingenting om att "vår inre värld" påverkar våra perceptioner. Jag är tacksam för vad hjälp som finns. Jag är en rookie på det här med psykologi. =P

Imorgon ska jag förhoppningsvis köpa en kappa..

är bäst för jag hittade låten alldeles själv.
HA!

Jag har fått ett mycket bra brev idag.
Det sa att jag får min slutlön på måndag och att den var högre än jag trodde.
Yey mig!

Finns det någon som kan skaffa mig den här låten? Snälla?
Jace Everett - Bad Things

Lyssa på den --> http://www.youtube.com/watch?v=9osYNb5jmGQ&feature=related <--

Kan du skaffa den till mig så ska du få en puss till påsk.. Jag lovar.

Idag har förresten varit en jättebra dag.
Jag tycker sååå mycket om mina vänner =)
Speciellt du och du ^^

Jag ska fika idag.
Jag ska träffa min Åsa och prata strunt.
Jag ska utanför lägenheten av en annan anledning än att gå till läkaren eller apoteket
<3

Har lite ont i huvudet idag, men det ignorerar vi.

..it ain't easy.

Du har varit längst fram i min tankelob ett tag nu, och det är inte lätt att inse saker man inte vill inse.
Sanningen har verkligen stirrat mig i ansiktet. Du har till och med sagt den till mig, men jag har varit så uppenbart blind att jag själv borde insett att jag varit blind för länge sedan.
Jag vill inte ens skriva ut det du sa och alla de tecken jag borde ha lyssnat på här, för jag känner mig som en idiot.
Jag känner mig dessutom fruktansvärt patetisk, då jag trodde att du ville ha mig när ingen annan ville ha mig. Men du ville bara ha någon.
Vilket betyder att ingen vill ha mig.
"Just nu" var det någon som sa.
Men 'just nu' har varit väldigt, väldigt länge.
Inte ens fem i två på en lördagskväll.
Visserligen vill inte jag ha någon bara för det, men ändå. Uppskattning, hur slaskig den än är, är musik i mångas öron. Så även i mina.

Jag minns...
till min(a) vän(ner) : Gud, så söt du är! Verkligen den sötaste på hela stället!
till mig : Och du har en fin sminkning/fina skor/snygga örhängen

1: vilka ska med då?
2: jag och namn, namn.
1: kommer inte hon då.. hennes kompis; den där söta? (henne = jag) om den söta kommer, kommer jag.

Jag kan inte hjälpa det.
Det känns. Även om jag faktiskt blir lite glad för mina vänners skull (helt ärligt). Men det känns att aldrig vara "den söta", snygga eller den någon frågar efter om man ska på fest.
Precis som på trägårn den där kvällen. En av, vad jag trodde var, mina bra vänner sårar mig utan att ens tänka efter. Det enda han har gjort är att såra mig, men jag är för jävla DUM i huvudet för att fatta att han bara umgicks med mig för att träffa mina snygga/söta vänner. Jag vill Slå mig själv i huvudet för att jag är så dum. Jag blir arg bara jag tänker på det. Samtidigt blir jag ledsen, för jag trodde verkligen jag betydde något. Men allt jag var, var någon som var nödvändig tills hon inte behövdes längre.
Nästa gång tänker jag inte göra ett skit.
Om det ens blir en nästa gång, vilket jag betvivlar.
Fitta!
Jag vill slå honom i hans äckliga huvud med en hammare innan jag använder den på mig själv för att glömma att han ens existerar..

Nej det är bara tankar. Jag skulle aldrig göra något sådant mot någon. OCH jag skulle aldrig såra någon så som jag har blivit sårad. Inte om jag visste, som han visste. Nej, aldrig någonsin. Äckelmänniska.

Jag bara spyr nu. Ord. Ilska.

Jag vill ha något att slå på.
Mamma sa alltid till mig att slå i sängen eller en kudde om jag är så arg. Men det fungerar inte.
Sängen eller kudden går inte sönder.
Den krossas inte under mina händer, och den gör ingen skada på mig. Nej, det fungerar inte.
Jag skriver istället. Spänner mina händer för att inte slå i tangentbordet. Det är bara onödigt, jag kan inte använda datorn om det går sönder och det vore hemskt.

Jag borde kanske gå och prata med någon.
Men jag vill inte prata med en kurator eller psykolog igen. Det enda dom pratar om är barndomen och jobb osv.
Jag vill bara spy ur mig allt. Verkligen allt. För en gångs skull.

Allt som handlar om hur jag mår..
Om mamma.
Om pappa.
Om alla sjukdomar.
Om fettet.
Om pojkar/män.
Om Idioter.
Om allt det där jag inte ens kan berätta för mina närmaste.

Men jag får aldrig chansen. Dom avbryter mig och börjar fråga frågor och då låser jag mig.
Det känns som om jag aldrig får säga mitt.

Och även om jag skulle kunna göra det, så är det ingen som kan förstå.

Visst, jag kan berätta om min mamma och hur hon med stor sannolikhet kommer dö innan jag fyllt 30.
Hur fan ska någon kunna relatera till det? Va?
Mamma är min närmaste människa i hela världen. Och det som orsakar mig mest smärta, den största smärta jag någonsin känt, kan jag inte prata med henne om.
Och om jag försöker berätta om hur hon är sjuk för någon som inte känner henne lika väl som jag gör så förstår dom inte. Min mamma är inte "vanligt sjuk" som andra människor. Min mamma har inte cancer. Hon har inte någon hjärtsjukdom eller något annat som man kan "ta" på. Hon är sjuk för att hennes kropp, av någon anledning, inte klarar av att hantera sina organ, hormoner och livet.
Hur hanterar man det? Som utomstående? Förmodligen får personen som läser det ändå fel uppfattning. Jag kan inte förklara det.
Min mamma är elallergiker. Hon blir sjuk om hon utsätts för för mycket elektricitet och strålning.
Hon kan alltså inte ligga inne på ett sjukhus, där dom kunde ha henne under observation och kanske laga det som kanske är sönder i henne, eller tillföra det som saknas, eller ta bort det som det finns för mycket av, eller vad det nu är som behövs göras...

Ja.. om någon har orkat läsa allt detta blir jag förvånad.. För vem orkar bry sig om någon annans skitliv.

Jag har, vilket är smärtsamt uppenbart, för mycket tid till att tänka här hemma i min ensamhet..
Nu går jag..
Med ett splittrat hjärta och gråten i halsen.

Hur kul är det när man, efter att ha duschat och tvättat håret är så trött i kroppen att man knappt orkar laga mat..?

Ge mig styrka nu, tack..

Det är vid såna här tillfällen jag vill vara hos min mamma.
Jag hade kunnat åka dit, om det inte var för att hon inte har något stabilt immunförsvar och jag riskerar att smitta henne och göra henne ännu sämre om vi träffas. Och vad är poängen med att vara hos mamma om jag inte får krama om henne och ligga bredvid henne och prata i hennes säng?
Ingen alls.

Lilla mamma, jag saknar dig så mycket!
Hoppas jag inte behöver vänta tills min födelsedag på att vi ska ses.

Nu har jag varit där.
Och jag är sjukskriven veckan ut.
Känns både skönt och jobbigt.
Jag behöver inte känna mig stressad för att bli frisk jättefort, men jag missar väldigt mycket i skolan och blir aningens (heh) stressad över det istället..
Läkaren var en sån jag befarade (så klart). Men jag pratade medans hon skrev mitt sjukintyg och då avbröt hon mig iaf inte. =P Och det är en virusorsakad bihåleinflammation jag har. Och så klart förkylning.
Men iaf inga bakterier = ingen antibiotika.
Fick en nässpray som ska hjälpa bihålorna att öppna sig, vilken jag tog för ca 5 minuter sen.
Den gör lite ont..
Ska tydligen få några tabletter mot huvudvärken också, men dom får jag hämta imorgon. Det får räcka med äventyr på stan för idag..

Så.. Dagens recept ; Vila, film och choklad.

Jag blir så trött på min kropp.
Idag mår jag mycket bättre än igår. Jag har huvudvärk och är "vanligt" förkyld, typ.
Ingen feber alls.

Iof var det nästan samma sak igår, innan jag åkte ner till willys och handlade.. Då fick jag ju feber på eftermiddagen.. Med min tur så skulle det inte alls förvåna mig om jag bedöms som nästan helt frisk på Vårdcentralen om en stund och blir sämre när jag kommit hem sen. Jag kommer bli sämre och inte vara sjukskriven längre än en dag eller två. Vilket gör att jag måste åka ner dit igen och få en ny sjukskrivning. Jag säger bara att det inte skulle förvåna mig.
Jag är så trött och utmattad så jag inte vet var jag ska ta vägen.
Hela min kropp skriker efter vila, fastän jag vilat hur mycket som helst. Jag gick och la mig nio igår och gick upp åtta imorse.., fortfarande trött. Jag vet inte hur jag ska orka.

Åh nej, tänk om jag får en sån där läkare jag inte förstår igen.. Eller en sån där som bara kör över mig och det hela slutar med att jag står utanför Dagson, med eller utan recept i handen, ser ut som ett frågetecken och inte har greppat eller förstått något av vad läkaren egentligen sa till mig att göra. Det har hänt flera gånger, på olika ställen inom sjukvården. Jag har liksom inte fått en förklaring på vad som är fel på mig, eller vad konsekvenserna är, eller liknande saker. När jag är sjuk och det påverkar mitt huvud på något sätt så behöver jag få saker och ting förklarade för mig ordentligt. Läkaren skulle behöva se mig i ögonen efteråt och fråga om jag förstår vad han/hon säger..

Nu ringde larmet, en timme kvar till min tid.
I have no hope.
Only wishes.

Nu är jag dålig igen.
Dålig på riktigt..
Idag har jag huvudvärk och ont i bihålorna.
Sjukvårdsrådgivningen rekommenderade att jag går till vårdcentralen imorgon och blir sjukskiven för bihåleinflammation. Whoptido...
Nu har jag feber också.. Inte jättemycket, men tillräckligt för att kroppen ska göra ont.

Jag orkar inte vara sjuk mer, jag orkar inte vara hemma ensam och bara kunna tänka.
Kan inte ens plugga nu, för mitt huvud värker och jag kan inte koncentrera mig och mina ögon gör ont.

Jag kommer hamna efter så mycket i skolan så det inte ens är roligt.
Helvete, faan och jävla skitliv.

Kan jag få dö ett tag nu?

Att strejka mot att man har ont i halsen funkar inte..
Och det går inte att bota med sprit heller.

Jäkla skit!

Halsen har varit likadan i flera dagar nu, utan förbättring eler försämring..
Funderar på att gå till dagson på måndag om det inte blivit bra.

Igår var jag och Pillis på Cheers.
Pillis fyllde år och fick en superfin t-shirt av mig.
Vi åkte till systemet och satte oss framför youtube hos honom och skrattade och drack.
Jag visade videor som bokstavligen fick honom att dregla. Haha!
På cheers kände jag typ en människa. Som gick efter en kvart eller nåt.
Sen var det bara fyllt med 18-åringar, typ.
Jag kände mig som 38..
Men det var lite roligt att träffa Pillis arbetskamrater.. Speciella människor ^^

Idag vill jag gå på bio. Eller kanske ha filmmys.
Vet inte ritkigt.

Helst vill jag inte ha ont i halsen.

Nu har jag bestämt mig för att inte vara sjuk längre.
Jag strejkar!

Ut och sup med dig Lena.
Okej.

En liten rapport..
Idag är jag då fortfarande hemma.
Halsen känns bättre, men idag hostar jag och snuvar en del istället..
Ska se om jag kan ta mig ut en sväng senare idag.. Börjar bli rejält lappsjuk här hemma.
Synd att det inte finns någon här med bil, då hade det varit enklare.

Jag blir så putt.
Det är sånt här som "ska" drabba en när man röker.
Inte när man inte röker!
Dumma liv.

Jag vill inte vara hemma mera.
Jag har tittat på 7 filmer sen igår morse.
Jag börjar tröttna.
Hör du?
JAG börjar TRÖTTNA.. på FILM!
o.0
Galenskap

Grädden på moset. Toppingen på glassen.
Raketen på nyårsaftonen. Klappen på julaftonen.
Kärringen på påskafton. Nubben på midsommar.
Presenten på födelsedagen.

Jag är sjuk. Igen!
Ont i halsen, hostar och allmänt jävlig.

Skit.

Jag är nästan helt övertygad om att människor tröttnar på mig.
Att jag är alldeles för påträngande och så.

Jag hade varit bombsäker om det inte var för att världen inte kretsar omkring mig.
Då hade jag vetat att det var så.
Nu tror jag att det är så.  Till 86%.
Man kan nog aldrig veta någonting till 100%
Eftersom allting förändras.
Konstant.
Och människor förändrar saker.
Det är kanske det jag gör.
Förändrar hur människor tycker om mig.
Dom kanske tycker bra om mig när jag lär känna dom, men sen är jag sådär påträngande hela tiden och till en början spelar det ingen roll, men sen blir det för mycket. Och det blir tröttsamt.
Och då slutar dom höra av sig.
Men jag fattar inte, så jag fortsätter och får dom att tröttna ännu mer.

Det kanske är så det är.
Men ja, av min egen erfarenhet av mig själv så kan jag påminna mig om att det brukar gå i perioder.
Inte sättet, men människorna brukar bytas ut ibland. Eller få "stand-ins" ett tag.
Vissa personer kan jag inte släppa.

Och vissa personer har jag inte släppt, även om jag inte hör av mig.
Vet det, i alla fall.

Kan du tänka dig.
Det är fredag kväll (snart) och jag ska inte dricka någon alkohol alls idag.
Dessutom har jag varit rökfri sedan i söndags.
Inget att ropa hej för än, men jag är faktiskt ganska stolt över mig själv..
Jag vet inte vad jag ska hitta på ikväll, ev blir det lite filmmys här. Det hade varit trevligt och mysigt, men vi får se som sagt. Det vore såå roligt om någon kunde höra av sig och komma med ett bra förslag! =P
Jag kan faktiskt gå ut på krogen utan att dricka. Det gjorde jag i lördags, med Åsa. Fast då får det gärna vara lite mer känt folk och lite äldre än bara 18-åringar där.. Gud vad jag kände mig gammal.. Samma sak på gg i onsdags. =P

Bara så att alla vet!

JAG fyller ÅR snart. =D Om 33 dagar för att vara exakt.
Det är på en onsdag och jag Förväntar mig att alla jag känner som är lediga och som jobbar dagen efter går med ut den kvällen! Om det skulle vara så att ni bryter benet eller något annat tråkigt så att ni inte orkar gå runt på en krog den kvällen, ska jag troligtvis ha en fest helgen efter, så då får ni komma hit istället. ^^

Det var ingen som hämtade mig på kampenhof idag.. Även om Pline hade gjort det om hon haft bil och körkort Och bott liiite närmare än Eskilstuna ^^
Men! Jag fick matsällskap av Pillis (ovanligt va. ;P) på pingvin. Sen kom Jimmy dit.
Efter en liten stund ser jag en Mattias sticka fram huvudet och bakom honom står ett födelsedagsbarn i form av Per.
Dom kom och satte sig hos oss och jag fick gratta Per med en riktig bamsekram.
Sen följde ja gmed Mattias och Per till Harrys för att hälsa på Sofie, Lotta och Robin.
Blev inte kvar så länge, för jag höll på att somna mitt i en konversation. =P Sen tänkte jag hälsa på Pillis en sväng på vägen hem, men han var inte tillgänglig.
Liten omväg hem och när jag steg in genom dörren luktade det fortfarande kanelbullar <3
Sen fick jag ett ryck och började rensa papper och pluggade en stund. Jag vet inte varför det blir så. Jag får ofta såna ryck när jag är supertrött och borde sova, men inte annars. =P Tokigt.
Nu är klockan jättesent och jag ska sova.
Pussiljumsken.

Det är jag.
Speciellt idag när jag har sovit ca 4 timmar och är bajstrött och vill dö.
Jag tycker att nån ska hämta mig på kampenhof när jag kommer hem efter skolan och köra mig hem och fixa mat till mig och tina kanelbullar åt mig till efterrätt.
Mmmm.

Jag kom på en sak förut.
En sak jag brukar komma på med jämna mellanrum, typ.. en eller två gånger om året.. Kanske.. Jag vet inte.
Det är i princip aldrig någon som hör av sig till mig...
Jag är nästan alltid den som ringer, smsar eller påbörjar en msn-konversation.
Är det ingen som vill prata med mig?
Glöms jag bort tills jag ringer nästa gång?
Eller vad..?
Jag förstår inte riktigt vad det är.
Jag försöker ibland att inte höra av mig till nån och vänta på att folk ska vilja träffa mig eller fråga hur det är, men det kan gå flera dagar utan ett enda ljud. Tillslut ger jag upp..
Det känns faktiskt jobbigt.
Ja, jag vet jag är bra på att överanalysera saker. Men när mina vänner inte ens kan gå en timme i tystnad p.g.a att mobilen låter så börjar man (läs: jag) undra.

Som nu, idag.
Det är två dagar sen jag fick ett sms, ett telefonsamtal eller att någon skrev på msn utan att jag skrev först.
Jag låter som en grinig tonåring, men det är inte ovanligt att detta händer.. och det är inte så att jag förväntar mig ett sms i timmen, men någonting på två dagar..?

Det känns jävligt patetiskt.
Jävligt.

Jag drömde om att jag var på en Hardcore Superstar-spelning i natt.
Jocke och Silver (som inte ens är med i bandet längre) kom och satte sig vid vårat bord (Jag, Åsa och Johan) och Åsa och Johan pratade med dom som om dom var gamla vänner.
Och Jocke flörtade med mig. ;P
Sen skulle dom gå och tatuera sig, Jocke och Silver..
Och jag undrade varför inte Magdalena och Robin var där.
Jag blev lämnad ensam kvar vid bordet och sen såg jag dom inte mer..

Lustigt.. eller inte.

--

Idag är jag så snuvig man kan vara utan att ha feber och frossa, typ.
Njae, kanske inte, men inte långt ifrån.
Jag kan iaf inte prata utan att näsan ska täppas igen av äckligt klägg och jag inte får någon luft.
Börjar få ont i halsen och örat också.
Gud så lyckat...

Tror du jag fick sova?
Nej..
Jag fick besök av en frusen och upprörd vän.
Han hade tagit sig hem till mig mitt i natten av någon anledning.

Klockan fyra på morgonen öppnade jag iaf porten och släppte in honom, skakande.
Som vanligt var det "en trappa till" när vi gick upp och väl inne slängde han av sig sin tröja och fick låna en fleecetröja av mig. "Du kommer bli så arg på mig Lena"
Och ja, det blev jag.
Men framför allt orolig. Rädd.
För hans skull, inget annat.
Sen gick vi och la oss.

Igår var han här hela dagen, gick inte hem förrän åtta på kvällen.
Vi spenderade vår oerhört värdefulla tid med att se på tv och film. Och äta mat.
Sa nästa ingenting om vi inte var tvugna.
Men det var en bekväm tystnad. Lite som i samförstånd.
Det mesta av tiden i alla fall.

Men du, som nog aldrig skulle läsa det här, får aldrig.., aldrig aldrig aldrig göra så igen..
Dumhuvud <3

Det har vart en lagom helg. Lite mycket lagom i fredags kanske, men men.
Fredagen spenderades iaf ett par timmar i skolan och sen kom Pillis upp på middag och vi tittade på massa stand-up med Eddie Murphy. Underbart bra! Sen hälsade vi på Åsa på bryggeriet i några timmar innan jag fick skjuts hem för att fixa mig fin inför kvällen. Förfest hos Pillis med massa folk jag inte kände. Tur att Kickass och Johan var med. ^^ Harrys så kallade hårdrockskväll i en halvtimme och sedan till cheers. Inget roligt på nån av ställena så jag gick tillbaka till festen och var onykter i ett hörn tills alla gick hem och Pillis försvann. Några utomordentligt bra låtar senare hittade jag honom i sin säng och lullade hem till min bästaste säng.
11 timmar senare vaknade jag av ett sms och en vrålande mage. På med ugnen och in i duschen. Mat till mig och mat till Pillis. Slappa i soffan och äta pommes & köttbullar med bearnaisesås. Sen somnade han på soffan och jag grejade med lite av varje. Typ två timmar senare flög han ut för att greja bil.
Jag gick ner till Vinkel och Johan efter en stund och somnade nästan i deras stand-in-soffa (som inte alls är lika skön som den andra). Lite Stampa med Leroy och Eddie Murphy senare gick vi till, förmodligen årets lamaste fest. =P Några folk i en soffa och vi andra i sängen. Tur att Malin och Johan var med, annars hade jag dött. =P Senare kom Åsa också dit, och då fick jag äntligen gå och äta några slafsiga cheersburgare från McD på vägen till cheers, som var fyllt av 18-åringar utan nån som helst hyfs på. Jag kände mig som om jag var 48 år och klagade på allt, men det var illa. Usch usch. Hade det inte spöregnat så hade vi nog gått hem tidigare. Tillslut blev klockan ändå så dags att musiken tystades och snyggljuset ersattes av strålkastare som visar varenda skavank och vi skulle gå hem i pissregnet.
Men så, i ett slag av genialitet, hörde jag av mig till Pillsan och han var den räddande ängeln och körde både mig och Åsa hem.
Tack igen, Niklas, du är så underbart go! ^^

Nu är klockan mitt i natten och jag borde verkligen gå och lägga mig, jag vet knappt vad jag tänker längre.
Puss och kram mina hjärtegryn.
I love you all.