[äinjel]

När jag berättar för någon om min pappa, får jag nästan alltid frågan;
"Men tror du inte det var bättre så här, än om han hade dött senare när du träffat honom?"
Förr trodde jag det ibland, eller kanske ville jag bara tro det.

För kan någon allvarligt säga att man hellre aldrig träffat någon av sina föräldrar?
Aldrig legat i deras famn som nyfödda, aldrig hört dem säga ens namn, aldrig sett årens spår i deras ansikten.
Verkligen aldrig. Någonsin..

Jag har inte ens en bild på oss två.
Mig och min pappa.

Halva mig får jag aldrig träffa.
Aldrig lära känna.

Aldrig ta farväl av.

Nu sitter jag i en ärligt lånad halvtrasig datorstol i min tillfälliga studentlya på under 30 kvm.
Annars har jag en säng och tv (utan antennkabel) här.
MEN.
Fungerande toalett och dusch.
Och delat kök med bara en annan tjej.
Som verkar jättesnäll.

Det kan nog gå i alla fall, det här.

En liten uppdatering.

Min morfar, bless his heart, ringde till uahem i morse och pratade med tanten som är ansvarig för renoveringen. Och nu har de fixat ett studentrum till mig.
Och mormor och morfar kommer och hjälper mig att flytta dit lite saker imorgon. Typ säng, bord, dator, tv och sånt. Det jag kommer använda mest. Jag kommer att ha ett eget badrum. Med vatten! Och fungerande toalett! Och dusch! Visserligen delat kök, men det är helt överkomligt efter att ha varit utan kök ett tag. Och det gäller ju inte jättelänge. Lite mindre än 2 månader och föhoppningsvis kan det gå snabbare sa tanten. Nu ska vi väl inte hålla andan angåenden det, men men.

Inatt sov jag hos min "bror" och det blir nog samma natten som kommer. Imorgon kommer jag sova i ett helt nytt hem.. Superkonstigt. Så mycket har bara vänts upp och ner och tillbaka igen, fast på snedden, inom loppet av några dagar.

Men mormor och morfar kommer iaf imorgon, det blir gott.

Jag sitter på praktiken (som tur är ensam i ett rum, för tillfället) och känner gråten klumpa sig i halsen. Det sticker till i näsan och ögonen känns varma och onda. En dov molande känsla i bakhuvudet och onda axlar. Ryggen känns som ett S och benen lite domniga, trötta.

Det känns som om jag är i ett töcken. Jag har varit där sedan igår. En plats mellan medvetande och omedvetande. Det är svårt att sätta ord på, men det är en ganska läskig känsla. Det är lite som när man läser en bok och fastnar på en mening. Man läser den flera gånger men den går liksom aldrig in. Man tar inte till sig vad som står där. Så känns det ungefär.

Någon sa att det är ett bra ställe att vara på, för då bearbetar hjärnan saker. Men jag vill inte vara där. Det känns inte bra.

Inatt har jag sovit på hovhult hos Greniz. Jag ville inte alls det.
Jag vill det fortfarande inte.
Han är jättesnäll som tar in mig och så, verkligen. Men jag vill hem.
Jag vill sova i min säng, äta frukost i mitt hem och leva som för bara ett par dagar sedan.
Jag har byggt upp mitt hem under flera år nu och det känns som om det tagits ifrån mig.

(Och nej, det är inte "bara" därför jag är här just nu. Men det var detta som fick bägaren att rinna över.)

Jag vill gråta tills jag inte kan andas.
Men jag vågar inte själv.

Nu säger jag nej.
Jag klarar inte mer.
Jag ska åka upp till dalaberg och sova inatt.
Jag ska in i en varm dusch och vakna i närheten av en toalett och rinnande dricksvatten.
Låter det härligt?

Jag vill inte.

Jag vill inte.

Jag vill inte.

Jag vill stanna här.
Jag vill ha tillbaka mitt hem. Det känns som om det har tagits ifrån mig.
Ge mig tillbaka det.
Det här var inte vad jag gick med på.
Inte inte inte.

Jag vill verkligen verkligen inte.

Nej.

Jag vill inte.

Du vet det där stadiet när väldigt mycket är åt helvete, men man känner ändå att man klarar att hålla huvudet över vattenytan?
Det stadiet är förbi.

men faans jävla helvetes fittkuks as!
Jag orkar inte!
Jag har haft en jävligt jobbig dag. En jävla jobbig månad t.om.
Jag blev informerad om för flera veckor sedan att idag ska de börja röja i mitt badrum, men jag ska få en typ husvagnstoalett och självklart vatten i köket så att jag kan bo kvar hemma.
Idag har jag gått med huvudvärk nästan konstant hela dagen och när jag kommer hem så har de faktiskt tagit ut både badkar, handfat och toastol från badrummet.

De har dessutom stängt av vattnet i köket och inte alls ställt upp nån jävla toalett någonstans i min lägenhet.

Jag har alltså inget vatten. Inget att dricka eller tvätta ansiktet med eller någonting.
Jag har ingen toalett.
Den närmsta är 4 trappor ner, långa gångar och två trappor upp igen. Dessutom är de skitiga och äckliga och luktar fan!
Ringer tantfanskapet som har huvudansvaret för renoveringen "Nej, men det lovade dom att en toalett skulle ställas upp under dagen" och "Men i 624 ska du ha vatten i köket, det kollade vi under besiktningen" Bla bla FUCKING bla! Hora är ett jävligt fult ord men ibland känns det jävligt rätt att använda.
Det är väl klart som fan att jag inte har vatten i köket när det kom från handfatsrören och nu finns det inga rör kvar alls! IDIOTER.

Det finns inte en möjlighet att hålla tillbaka tårarna ikväll, det kan jag lova.
Kan man självdö?
Kan man?

Jag vaknade i princip med huvudvärk idag som inte gått över och i "mitt" rum på praktiken är det ett dovt men ganska högt burrande ljud som aldrig slutar.
Mitt huvud känns som om det ska sprängas..
Eller implodera.

Jag vill slå ner folk som pratar, använder sina röster.
Och om någon säger något till mig. Heh, ja då vill jag göra värre saker..

Vet inte om det skulle spela någon roll om jag gick hem, för där ska de ju börja riva badrummet idag. Bäst för dem att de gör det, så det inte blir som med köket där de första veckorna bara gick in och petade på saker med tumstocken, typ..

Kan jag få ett ljudisolerat rum och en madrass?
Med eller utan spännband spelar ingen roll.

Aj.

Jag förväntade mig inte jättemycket av kvällen igår. Såg fram emot en god middag med goda vänner och prat och skratt och trevligheter. Och det fick jag. Det kom mer folk än jag trott från början och det kändes ju bra.
Det var roligt att träffa kattmaten, kletet och vargen m fl igen.

Medan kvällen blev mörkare och senare ramlade folk iväg hem pö om pö och tillslut var vi ett litet gäng kvar. Jag funderade på att gå jag med, eftersom jag var trött och sleten vid halv tolv, av ingen anledning alls.
På väg någonstans fick jag se Peter vid ett barbord och hälsade, sa att jag drömde om honom och Daniel inatt (vilket var helt sant!) varpå han säger; Men han sitter ju där. ! Och det gjorde han. Jag hade inte träffar honom på flera år och det var jätteroligt att prata med honom igen! Det var mest han, jag och Peter som brukade umgås på den tiden och jag har många härliga minnen som inkluderar honom. Han hade fyllt år på fredagen och var ute och firade sin 25års dag. Efter en liten stund pratande kom sonen och tösen och frågade om jag skulle gå hem med dem. Jag sa hejdå till Daniel och sen till Peter som sa; Ska du verkligen gå? och det var allt jag behövde för att inte gå hem! Träffade även Daniels syster och svåger, som påminner väldigt mycket om Whizkas. Det har jag alltid tyckt.

(Det var roligt att träffa dem och det kändes som om jag "imponerade" med hur mycket jag ändå har ändrats sedan vi sist sågs. Sånt värmer innifrån..)

Resten av kvällen pendlade jag mellan gamla och "nya" vänner och hade väldigt roligt. Vissa folk förändras aldrig! Blev mednjuden på efterfest hos Sofia och tänkte att ja, jag ska ju ändå åt det hållet, så varför inte. Vi blev några stycken; jag, Peter, Sofia, Denise, Slime och Baloo som satt och väntade på oss i lägenheten. Sen kom Sniffla dit också. Ännu en jag inte träffat på länge! Inte ordentligt iaf. Vid halv 6 tyckte både jag och Sofia att det var dags att slänga sig i sängen så jag tog med mig Baloo och Sniffla mot tureborg och var sin säng.

En väldigt oväntad kväll. Sånt gillar vi!
Inatt har jag sovit typ 4 timmar, så ikväll blir det tidigt i säng.

Imorgon ska de börja renovera badrummet...
Usch.

Praktiken går ganska bra. Så bra som den kan gå med tanke på att det inte finns en plan för hur jag ska arbeta. De här första dagarna har jag flyttat mellan olika rum och datorer och folk flera gånger om dagen.
Och jag skriver skarpt redan. Känns sådär. Att skriva skarpt innebär att man skriver "på riktigt"; om riktiga patienter och besök osv. I slutändan av praktiken är det tänkt att man ska vara självgående antar jag, alltså att man inte ska ha någon som kollar ens diktat. Men det har jag inte ens nu. Jag skriver skarpt och frågar bara om det är något jag inte vet. Precis som alla andra som jobbar där, men som får femsiffriga belopp för arbetet de gör.
Jag får 7820 kr i månaden för ett heltidsjobb. Yey me... Det är extra roligt när jag faktiskt HAR arbetat som läkarsekreterare i sommar och skrivit skarpt, hanterat kassan själv och fått pengar för det. Så nu gör jag samma sak, fast för existensminimum. Nej förresten.. Jag fick mer pengar i socialbidrag.

Idag vaknade jag med halsont, snuva och småvärk i kroppen.
Nu är jag lite hostig och börjar få huvudvärk, men det andra är bättre.

På måndag har jag inget fungerande badrum längre.
På två månader.

Sen får jag 600 kr mer att betalt i hyra varje månad.
Mm.. Det är fruktansvärt Ovärt.
Jag hade varit helt nöjd med att fortsätta ha kvar mitt gamla kök och badrum. Jag behöver inte förändring i mitt hem.
Städtjejerna var nyss här och tog bort golvpappen. Så meningsfullt när den knappt var smutsig och de ska börja om 4 dagar igen.
Renoveringstanten rekommenderade mig inte att vara hemma när de börjar här. Borra upp betonggolv och skit ska de göra då. Kommer fan skaka i hela huset.

Nej, jag vill flytta.
Alternativt bli rik.

Rik låter bra.

Jag undrar, varför man när man känner sig nere och inte vet varken ut eller in bara lyssnar på musik som gör att känslan växer i bröstet. Som när man lägger menthos i cola light ungefär. Fast med mycket långsammare effekt och när det svämmar över så gör det så med råge. Precis som colan.
Varför gör man så? Varför väljer man inte glad musik, eller en rolig film eller vad som helst som INTE får en att känna mer hopplöshet, rädsla och sorg?

Jag undrar, om det är någon som förstår vad jag menar eller om det bara är jag som är masochist.

Ja, se på den.. Nu var det söndag.

Fredagen i skolan gick bra. Vi gjorde inte så mycket och slutade vid 11, så jag hann in till stan i tid för att luncha med födelsedagsbarnet Per på Krogen (för övrigt första gången maten inte alls varit god där) och han fick sin present från P1. Maknini. Haha. Det var härligt att se ett så stort leende på honom igen!
Sen vart det lite shopping och hemtur. Efter dusch och efterarbete gick jag ner till Åsa och åt sallad och väntade på "nu är vi redo för krogen"-samtal.
Kvällen och natten på Harrys var riktigt nice. Det var nästan roligast när vi bara var tre, men fler var också roligt. Och senare kom Greniz med Sebbo, det var skoj. Det verkade mestadels som att Per hade en bra födelsedagskväll iaf!
Igår vaknade jag sent (12) och började titta på säsong 2 av true blood. Slutade efter kl 4 på morgonen när jag sett alla 12 avsnitt och längtar redan efter säsong 3!

Vaknade 10 idag och imorgon är det dags för praktik. Jag vet inte ens när jag ska vara där.. Men jag kör nog på halv åtta.

.. är det idag..
Idag är en sån där dag.
Isch.

Jag har fått värme i lägenheten nu. Det ska inte vara under 20° inomhus och jag hade drygt 18.. Elementen var fulla med luft. Usch Usch. Men nu ska det snart vara bättre.

Jag tror jag ska köpa färg nästa vecka.
Vill komma igång med målningen snart.

Har också tänkt köpa nytt diskställ, taklampa, en stor fotoram och lite småsaker till köket.
Jag tror det kommer bli jättebra när jag blir klar.
Är fortfarande lite osäker på färgen, det är så svårt att se när man inte har några prover..
Men men.

Imorgon är det sista dagen i skolan innan praktiken börjar.
På måndag ska jag till huset jag jobbade i somras och inte tjäna ett rött öre.
Whoptido...

Nej, det är inte mycket som är roligt idag.

Vet du hur svårt det är att inte höra av sig till dig på en hel dag?

Nej, jag tänkte väl det.
Din jävel.

<3

Helst du.
Jag saknar dig..

Men det går bra med någon annan också.
Fast inte vem som helst. Jag är faktiskt kräsen.

Jag vill ha någon som kramas med mig under duntäcket.
Ett element längs min rygg.

Ligga sked är det bästa som finns. Att ha någon så nära, längs med hela kroppen.. Underbart.

Kan man inte bara få det?
Jag vill inte ha sex.
Nej nej.

Jag vill ha närhet.
Kramar.
Omfamningar.
Ligga sked.
Värme.
Mys.
Handhållning.

You say you're leaving as you look away
I know there's really nothing left to say
Just know I'm here whenever you need me, I will wait for you

So I'll let you go, I'll set you free
And when you've seen what you need to see
When you find you... come back to me








My open mind
feelings I just can't reconcile
my heart's on a string
these broken wings
you knew I'd be so fragile
Far away from you...

I searched my soul
and all these feelings
that I can't control
and you're the one thing
that can make me whole
I did it for you

Will you think that you're all alone

when no one's there to hold your hand?

When all you know seems so far away and everything i temporary,