Tystnad
Jag såg dig allt...
Jag tror inte att du läser det här.. Och om nu så skulle vara fallet så vet du nog inte ens att jag pratar till dig.
Ikväll har jag varit hemma hos Åsa och firat hennes 23årsdag. =) Det var roligt! Hällde i mig säkerligen 8 shots turkisk peppar och cider på det.
Det var en hel del folk jag inte kände med där och som jag i vanlig ordning fortfarande inte känner alls...
Jag MÅSTE sluta vara så tillbakadragen och blyg! Fast det är ju en del av vem jag är.., ändå.. Om någon som jag känner hade känt mig i gymnasiet så hade dom blivit chockade. Då var det 1000 gånger värre. Jag pratade knappt med någon som jag inte kände. Efter tre år kände jag mig fortfarande bortkommen med flera av mina klasskamrater..
För det är det som är grejjen; jag känner mig bortkommen och ganska dum när jag träffar människor som jag inte känner. Jag står hellre tyst och låter dom prata. Vilket väldigt många verkar uppskatta, eftersom väldigt många älskar att prata. =P Det gör mig inte mycket då. Men om både jag och den andra är tyst så vet jag inte alls vad jag ska säga om jag inte känner personen i fråga.., det blir en sån där pinsam fruktansvärd hemsk tystnad.. Usch.
Så.. om du känner mig. Även bara lite grann.. Så tro inte att min tystnad betyder att jag inte vill prata med dig.., eller att jag inte tycker om dig. (Självklart finns det undantag! Men DOM märks.) Jag vet bara inte vad jag ska säga.....
I alla fall. Jag var på förfest hos Åsa och blev mer än lite dragen.. =P Sen var det GG som gällde. Hårdrockskväll goddamnit! ^^ Fast nästan alla jag var där med tyckte det var roligare på mellanplan.. Så jag blev stående med Johan, träffade "tant" som berättade för mig att hon kände trummisen i fuelhead och att hon hade blivit mobbad i tre år. Wo-fuckin-ho, jag blev mobbad från dagis tills jag gick ur högstadiet... Fuck off.
Sen träffade jag Stelling och följde med honom till deras hörn. Blev kvar en stund, och när jag skulle hitta Johan igen så var han borta. Sen träffade jag typ ingen alls av dom jag gick dit med på resten av kvällen.
Det slutade med att jag fick gå hem själv mitt i natten. Jättekul när man är rädd och känner sig lika stor och skrämmande som en droppe i atlanten typ..
Väckte Philip i ett försök att få sällskap hem.
Skickade ett mess och hörde vart dom andra tagit vägen och som tur var ringde Åsa upp mig så jag fick sällskap en bit ändå. <3
Jag Klarar att gå hem själv utan att vara rädd. Så länge jag har någon att prata med...
Jaja, nu är jag iaf hemma. Undrar hur många stavfel jag missat.. o.0
Fuck it.. Nu går jag.
Jag tror inte att du läser det här.. Och om nu så skulle vara fallet så vet du nog inte ens att jag pratar till dig.
Ikväll har jag varit hemma hos Åsa och firat hennes 23årsdag. =) Det var roligt! Hällde i mig säkerligen 8 shots turkisk peppar och cider på det.
Det var en hel del folk jag inte kände med där och som jag i vanlig ordning fortfarande inte känner alls...
Jag MÅSTE sluta vara så tillbakadragen och blyg! Fast det är ju en del av vem jag är.., ändå.. Om någon som jag känner hade känt mig i gymnasiet så hade dom blivit chockade. Då var det 1000 gånger värre. Jag pratade knappt med någon som jag inte kände. Efter tre år kände jag mig fortfarande bortkommen med flera av mina klasskamrater..
För det är det som är grejjen; jag känner mig bortkommen och ganska dum när jag träffar människor som jag inte känner. Jag står hellre tyst och låter dom prata. Vilket väldigt många verkar uppskatta, eftersom väldigt många älskar att prata. =P Det gör mig inte mycket då. Men om både jag och den andra är tyst så vet jag inte alls vad jag ska säga om jag inte känner personen i fråga.., det blir en sån där pinsam fruktansvärd hemsk tystnad.. Usch.
Så.. om du känner mig. Även bara lite grann.. Så tro inte att min tystnad betyder att jag inte vill prata med dig.., eller att jag inte tycker om dig. (Självklart finns det undantag! Men DOM märks.) Jag vet bara inte vad jag ska säga.....
I alla fall. Jag var på förfest hos Åsa och blev mer än lite dragen.. =P Sen var det GG som gällde. Hårdrockskväll goddamnit! ^^ Fast nästan alla jag var där med tyckte det var roligare på mellanplan.. Så jag blev stående med Johan, träffade "tant" som berättade för mig att hon kände trummisen i fuelhead och att hon hade blivit mobbad i tre år. Wo-fuckin-ho, jag blev mobbad från dagis tills jag gick ur högstadiet... Fuck off.
Sen träffade jag Stelling och följde med honom till deras hörn. Blev kvar en stund, och när jag skulle hitta Johan igen så var han borta. Sen träffade jag typ ingen alls av dom jag gick dit med på resten av kvällen.
Det slutade med att jag fick gå hem själv mitt i natten. Jättekul när man är rädd och känner sig lika stor och skrämmande som en droppe i atlanten typ..
Väckte Philip i ett försök att få sällskap hem.
Skickade ett mess och hörde vart dom andra tagit vägen och som tur var ringde Åsa upp mig så jag fick sällskap en bit ändå. <3
Jag Klarar att gå hem själv utan att vara rädd. Så länge jag har någon att prata med...
Jaja, nu är jag iaf hemma. Undrar hur många stavfel jag missat.. o.0
Fuck it.. Nu går jag.
Reflektioner
Pauline
Du ringer mig!!!! Då ju... När du vill! Älska!!
Trackback
