[äinjel]

Nu är den här igen.. Den där känslan som får allt annat att bli grått och trist.
Den som får mig att behöva kämpa emot tårar.
Även nu.

Känslan av överflödighet.
Att jag bara är en utfyllnad.
Inget av riktig vikt i någons liv.
Någon man kan vara utan.

Det drar sig mot höst, jag vet..
Solen skiner liksom inte riktigt lika starkt.
Världen bli gråare.
Tristare.
Glåmigare.
Precis som jag.

Jag hade tänkt ha en bra dag idag.
Namnsdag och allt.
Vi tar namnsdagar på allvar i min familj.
Det är inte en dag som alla andra.
Det är lite som en födelsedag.
Fast kanske med en fjärdedel av 'viktigheten'.
Men den är ändå viktigare än en vanlig dag.

Men nej.
Klä..
Grått.
Förkyld.
Trött.

Det har varit så här ett tag nu.
Och mamma, min älskade mamma..
Tårar, tårar och ännu mer tårar.

let me go.