[äinjel]

Jag har funderat på det här lite grann.. Jag verkar inte kunna hitta en kille jag kan både vara nöjd med och hålla fast.
Antingen är dom svin på ett eller annat sätt. Oftast brukar det vara att dom säger eller visar saker som gör att jag får upp hoppet om att det kan bli någonting, men sedan gör dom en helomvändning och vill inte alls se åt mitt håll.
Eller så träffar jag killar som är jättegoa, mysiga och jättesnälla. Dom hade säkerligen varit underbara pojkvänner, men då finns istället inte attraktionen där!
När det inträffar, blir jag så utomordentligt trött på mig själv! Att jag inte kan tycka om dessa små varelser som dom verkar tycka om mig!?
Nej, istället är jag helt upphängd på den där killen som knappt ens ser mig längre. Som ler konstigt (ja, konstigt) åt mig när jag hälsar på honom, vilket jag inte gör så ofta längre.
Som jag ibland kommer på med att titta på mig med en blick jag inte alls kan tolka. Som jag, när jag tänker efter, förmodligen inte alls passar ihop med, men som jag för mitt liv inte kan släppa ur tankarna..
Det har gått, vaddå?, ett år sen den där gången? Ja, lång tid i alla fall. Det var innan sommaren.
Och nej, ingenting hände, han bara fångade in mig med en håv. Och nu går han där med håven över axeln och jag är intrasslad i nätet och kan inte komma loss.
Jag behöver träffa någon som klipper upp nätet och släpper mig fri. Eller fångar in mig i en egen håv och tar hem mig och släpper mig lös tillsammans med han själv.
Har ingen aning om någon mer än jag själv förstår vad jag menar.. Men det spelar ingen större roll.

Är det någon som känner igen sig nån stans i det här så säg gärna till.

Dagens passande låt:

Veronica Maggio - Nöjd?

http://youtube.com/watch?v=PbA1mzPBmXo