Drömmar
Inatt har jag drömt underliga drömmar..
Om jobbet.
Jag drömde att jag kom till jobbet och Hillevi inte hade hämtat böckerna jag skulle katalogisera (lägga in i systemet) så jag inte hade något att göra.
Sen drömde jag att det var en undersöt skolpojke som var hals över huvud förälskad i mig. Kärleken var så ren och fin och han var så underbar att jag också började bli kär. Han ville inget annat än att vara hos mig och i min närhet.
Helt plötsligt var jag på stan med en skolflicka och gick runt och förnstershoppade. Så gick vi in och tittade på min blivande mobiltelefon och helt plötsligt var jag naken på överkroppen. Men jag brydde mig inte mer än att jag korsade armarna över bröstet så jag skyldes lite. Men annars fortsatte jag gå runt nästan som ingenting.
Sen var vi ute på ett berg vid havet och det var mitt i sommaren (jag hade fortfarande inget på överkroppen), vi gick på en två plankor bred "brygga" som gick längs med bergväggen ett par meter över vattnet. Sen snubblade skolflickan och föll nästan ner i vattnet, men jag fick tag i henne och drog upp henne igen.
Då kom den undersöte skolpojken igen och vi satt på bryggan med ryggarna mot det solvarma berget och njöt och log mot varandra. Jag vet att han talade, men jag minns inte vad han sa.
I nästa sekund var vi tillbaka i biblioteket och jag hade nu kläder på hela kroppen. Han kom upp bakom mig och kramade mig när jag stog och skulle börja måla en vägg svart. Jag minns att jag njöt av omfamningen en kort sekund, sen slog tanken mig att andra kunde se och jag stelnade till. Men tillslut ville jag inte bry mig längre och lät honom hålla om mig så länge han ville.
Han frågade vad jag gjorde och jag sa att vi skulle måla om i biblioteket. Han ville hjälpa till och tog glatt min pensel ifrån mig och började måla. Då fällde jag någon liten kommentar som han uppfattade rätt och började jaga mig med den färgdrypande penseln. När han kom ifatt mig brottades jag ner på golvet och fick ett tjockt svart streck med målarfärg på ena vaden, varpå vi skrattar tillsammans och han ser väldigt lycklig ut.
*Väckarklockan ringer*
Jag myser lite när jag tänker på drömmen.
Det är precis det jag vill ha!
Någon som längtar efter att få vara mig och saknar mig när jag inte är där. Någon vars dag lyser upp när han träffar mig. Någon som, när han går på stan tänker att han kanske möter mig och ler av bara tanken.
Okej, han får allt vara äldre än skolpojken, som när jag tänker efter inte kan ha varit mer än 15-16 o.0. Kärleken må vara åldersblind, men det är inte polisen. Haha.
Om jobbet.
Jag drömde att jag kom till jobbet och Hillevi inte hade hämtat böckerna jag skulle katalogisera (lägga in i systemet) så jag inte hade något att göra.
Sen drömde jag att det var en undersöt skolpojke som var hals över huvud förälskad i mig. Kärleken var så ren och fin och han var så underbar att jag också började bli kär. Han ville inget annat än att vara hos mig och i min närhet.
Helt plötsligt var jag på stan med en skolflicka och gick runt och förnstershoppade. Så gick vi in och tittade på min blivande mobiltelefon och helt plötsligt var jag naken på överkroppen. Men jag brydde mig inte mer än att jag korsade armarna över bröstet så jag skyldes lite. Men annars fortsatte jag gå runt nästan som ingenting.
Sen var vi ute på ett berg vid havet och det var mitt i sommaren (jag hade fortfarande inget på överkroppen), vi gick på en två plankor bred "brygga" som gick längs med bergväggen ett par meter över vattnet. Sen snubblade skolflickan och föll nästan ner i vattnet, men jag fick tag i henne och drog upp henne igen.
Då kom den undersöte skolpojken igen och vi satt på bryggan med ryggarna mot det solvarma berget och njöt och log mot varandra. Jag vet att han talade, men jag minns inte vad han sa.
I nästa sekund var vi tillbaka i biblioteket och jag hade nu kläder på hela kroppen. Han kom upp bakom mig och kramade mig när jag stog och skulle börja måla en vägg svart. Jag minns att jag njöt av omfamningen en kort sekund, sen slog tanken mig att andra kunde se och jag stelnade till. Men tillslut ville jag inte bry mig längre och lät honom hålla om mig så länge han ville.
Han frågade vad jag gjorde och jag sa att vi skulle måla om i biblioteket. Han ville hjälpa till och tog glatt min pensel ifrån mig och började måla. Då fällde jag någon liten kommentar som han uppfattade rätt och började jaga mig med den färgdrypande penseln. När han kom ifatt mig brottades jag ner på golvet och fick ett tjockt svart streck med målarfärg på ena vaden, varpå vi skrattar tillsammans och han ser väldigt lycklig ut.
*Väckarklockan ringer*
Jag myser lite när jag tänker på drömmen.
Det är precis det jag vill ha!
Någon som längtar efter att få vara mig och saknar mig när jag inte är där. Någon vars dag lyser upp när han träffar mig. Någon som, när han går på stan tänker att han kanske möter mig och ler av bara tanken.
Okej, han får allt vara äldre än skolpojken, som när jag tänker efter inte kan ha varit mer än 15-16 o.0. Kärleken må vara åldersblind, men det är inte polisen. Haha.
Reflektioner
Sanna
Ha en bra dag:)
Trackback
