Ensamhet

Har precis tittat på en sån där urgullig, ja nästan äckligt söt film som slutar så där fruktansvärt lyckligt..
Finns det någon kärlek som är menad för mig?
Eller nöjer man sig med det man tror är det bästa man får?
Ensamheten kryper upp och in i mig.

Jag vill inte vara ensam.. Inte alls.
Jag vill vara innesluten i ett par starka armar som håller mig på ett sätt som gör att jag förstår att jag aldrig behöver vara ensam igen.
Jag vill känna en mjuk smekning över kinden när jag ser in i de ögon som betyder allt för mig.
Jag vill inte vara ensam.. Inte alls.

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0