Feelin' Good...

När jag vaknade imorse av att klockan väckte mig var min första tanke "wtf! jag har ju långhelg nu!". Men sen kröp sig verkligheten på och jag insåg till mitt stora förtret att helgen inte började förrän imorgon. Det får vara hur mycket skärtorsdag och vårdagsjämning det vill, jag måste ändå sitta här på jobbet idag! Men men, upp kom jag, och iväg dessutom. Solens strålar slog mig i ansiktet samtidigt som Michael Buble's "Feeling Good" spelade i mina öron. Ett litet leende spred sig över mina läppar och det kändes genast lite lättare att gå till jobbet.
Jag har ju faktiskt fortfarande mina förhoppningar om att få åka en sväng till Gbg idag. Men jag ska väl inte hoppas på för mycket. (Som jag sa igår, jag vet aldrig när du är seriös med vad du säger! Dumma.. unge) Det hade bara varit så skönt att komma iväg någon annanstans för en stund. Åka bil. Jag tycker om att åka bil.
Jaja, jag får väl sluta hoppas, som vanligt.
Skulle spelat spel igår, men dom som skulle ordna det hörde aldrig av sig när mörkret kom.. Så jag blev hemma med Elmo's män och folk som fallit tusentals meter utan fallskärm och klarat sig utan benbrott.
Nu känns det lite motigt här igen, när man tänker efter. Ska försöka att inte tänka så mycket. Men det är inte det lättaste!

Vad ska jag hitta på idag?

---------------------------------------------


Jaa... Nu sitter man här. Hemma efter jobbet, efter en promenad ner till stan, efter en liten fika på bryggeriet, efter shoppandet på systemet inför helgen och har ingenting att göra. Småbitter och grinig för att folk är folk. Trots att jag vet att jag ingenting kan göra åt det, för folk kommer alltid vara folk.

Jag skulle gärna spendera kvällen med Åsa, men det blir så förbannat sent, och jag känner inte alls för nån sleep-over som det är just nu. Jag har ju varit uppe sen arla morgon och känner för att gå och lägga mig redan nu.

Lilla mamma säger att jag alltid är sån när det är fullmåne-tider. Jag har inte riktigt gjort den kopplingen. Men hon borde väl veta.. Hon är iaf sån.., och vi är ju ändå rätt lika, hon och jag.

Eller så har hon jättefel och det enda jag behöver är lite mat och/eller extra insulin.

I know nothing. I'm from.. ?

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0