[äinjel]

Jag orkar inte. Kan inte. Vill inte.
Jag klarar inte av att höra alla andras problem när mitt liv känns som om det håller på att spricka i sömmarna.
När mina nerver känns så överansträngda att om något mer skulle hända så skulle dom stängas av och inte kunna känna något längre. Precis som hela jag känns.
Jag vet att andras liv inte är lätt.
Men har "du" någonsin, någonsin lagt någon vikt vid mitt? När jag hela tiden förväntas lyfta av dig din tusenkilostunga ryggsäck av bördor och smärta? Tror "du" verkligen jag orkar bära på den när min egen skit från början väger minst lika mycket?
Jag tycker om "dig", det är inte det. Hade jag kunnat svaret på alla dina problem så hade jag löst dom i ett hjärtslag. Men jag kan inte. Och jag klarar inte av att må dåligt över att du mår dåligt när jag redan mår dåligt över att jag mår dåligt. Förstår du?
Jag kan inte.
Jag kommer inte överleva.