[äinjel]

Då föddes jag.
Imorgon är det exakt 23 år sedan.
Jag älskar att fylla år.
Att bli firad, älskad och ha alla riktandes sin uppmärksamhet och extra mycket omtänksamhet åt mig.

Men just nu känns det inte som om det kommer bli något bra alls imorgon.
Det känns förutsägbart och meningslöst att hoppas på något bra.
Jag vet inte.. Men det känns inte som om någon direkt bryr sig..
Kanske någon gör det lite, men inte så som jag brukar göra.
Det känns inte som om någon kommer se mig som viktig. Och varför skulle man egentligen göra det när det för alla andra bara är en vanlig dag.
Jag har frågat "vänner" om dom vill träffas imorgon, men de flesta vill inte och en del svarar bara inte..
Måste man slänga av sig kläderna och visa hela jävla fettmassan för att folk ens ska reagera på att jag finns och att det finns saker som är väldigt viktiga för mig?

Just nu känns det inte som att jag har några förhoppningar alls. Men det har jag. Jag har alltid lite hopp. Och om det blir så som jag befarar imorgon så kommer jag bli hemskt besviken.

Jag är inte alls glad.
Jag är förkyld, deppig och skolan går åt helvete (nej, jag vill inte prata om det).