[äinjel]

Min favoritbok "Om jag kunde drömma" av Stephenie Meyer, handlar om Bella, som alla oss andra och Edward, som är en vampyr. Deras kärlekshistora är en av de bästa jag har läst, någonsin. Om inte DEN bästa.
Här är ett urdrag ur boken som sitter fast i mitt sinne..

När jag bortat klart tänderna försökte jag reda ut det toviga kaos som skulle föreställa mitt hår. Jag stänkte kallt vatten i ansiktet och försökte andasnormalt, utan att lyckas särskilt väl. Jag halvsprang tillbaka till mitt rum.
Det kändes som ett mirakel att han satt kvar och väntade på mig. När han sträckte armarna mot mig började mitt hjärta slå svajiga dubbelslag.
"Välkommen tillbaka", mumlade han och tog mig i sin famn.
Han vaggade mig under tystnad en stund, tills jag upptäckte att han hade bytt om och borstat håret.
"Åkte du hem?" frågade jag anklagande och rörde vid kragen på hans rena skjorta.
"Vad skulle grannarna säga om jag gick härifrån i samma kläder som jag kom i?"
Jag plutade med munnen.
"Du sov väldigt djupt. Jag missade ingenting." Hans ögon glittrade. "Du hade redan pratat."
Jag stönade. "Vad sa jag?"
Hans gyllene ögon blev väldigt mjuka. "Du sa att du älskade mig."
"Det visste du ju redan", påminde jag honom och sänkte huvudet.
"Det var ändå trevligt att höra."
Jag gömde ansiktet mot hans axel. "Jag älskar dig", viskade jag.
"Du är mitt liv nu", sa han enkelt.

Ja, jag menar ju det..
Det finns inte.

Men ändå.., tänk om...