[äinjel]

Är det inte jobbigt när man har haft en så jättebra och rolig helg att alla andra dagar efter det bleknar?
Ingen upplevelse är lika bra, rolig eller härlig. Man (läs jag) blir så besviken på vardagens gråa tristess att man vill krypa ner under täcket och sova tills nästa helg.
Eller när man läser en bok som är så fantastiskt bra att man inte kan lägga den ifrån sig. Det är fysiskt omöjligt. Man är fast i den världen man läser om så man kunde lika gärna varit där själv. Egentligen är man där, man är huvudpersonen i boken. Eller eventuellt någon som svävar över alla karaktärer och ser alla händelser man läser om helt glasklart. Precis som om man vore där.
När boken sen är slut, känns allt så fattigt. Tråkigt. Grått. Händelselöst.
Var är ens egna spännande händelser? Var är min stora kärlek? Var är mitt fantastiska jobb? Och så vidare..

Det är hemskt tråkigt när man vaknar upp och inser att verkligheten inte är lika fantastisk som fantasin.