[äinjel]

Gårnattens dröm vill inte släppa taget riktigt.
Den satte tonen för nästan hela min dag igår. Jag kände mig inte alls på topp någonstans. Men med lite hjälp från min Åsa och några andra härliga människor vände dagen och slutade på den bättre sidan ändå. Visst är det underbart med människor som alltid kan få en att skratta?
Så idag vaknade jag och kände mig som igår morse igen. Helt slut. Tom. Orkeslös och med en jättekänsla av att allt är meningslöst. Jag kom inte ens upp ur sängen.
Nej, så här kan det inte fortsätta. Det fungerar inte. Det måste finnas ett sätt att komma ur en svacka som den här. Det är ju vår! Solen börjar visa sig mer och mer, värmen kommer smygande och vinterjackan har åkt av.
Det känns som om jag ser allt detta i en film. Som om det inte är verkligt på något sätt. Det är som om jag skulle behöva att någon knackar mig på huvudet för att vakna upp ur dimman. Det känns som om jag sörjer. Men jag vet inte vad.
Jag vill skriva dikter, men jag finner inga ord. Jag vill ta ut min sorg på något sätt, men jag vet inte hur.
Jag vill rymma in i en annan värld, men jag vet att jag blir än mer sorgsen när jag måste komma tillbaka till denna.

Hur kan jag vilja gå hem när jag redan är i hemmet jag älskar?