[äinjel]

Praktik är skoj. Oftast, faktiskt. Det är roligt att vara på en arbetsplats där man trivs.
Men det finns en.
Du vet, en sån där som verkar känna alla lika väl som sina egna barn och stjäl närkontakt när man inte vill ge den.
En som kramas första gången man träffas. Som inte kan läsa signalerna som tydligt visar att man inte vill ha någon kram. Och definitivt Inte en som kräver att kinderna möts... *ryser*
Usch.
Dessutom släpps man inte fri på en gång heller utan man sitter fast tills man har fått åtminstonde två klämmar. Det är vid de tillfällena jag önskar jag var barn igen. Som skriker när dom fastnar i en kram dom inte vill ha. Som klagar högljutt när de måste pussa mormors mormors farbror. Ingen hänsyn till andras känslor.
Precis som kontakttjuven här inte visar hänsyn till mina "krama mig inte"-känslor mot henne.

Det är ju inte så att jag inte tycker om att kramas, självkart är det mysigt att få en välkomnande kram när man träffar någon man tycker och och trivs med.
Men det var ju där skon klämde. Någon man tycker om.... och trivs med.