[äinjel]

Idag har varit en sån där dag när allt jag sett på tv och i filmer varit precis sådant jag velat undvika. Förlust, saknad och sorg. Det är överallt!

Alla dagar känns som söndagar nu. Det känns otroligt löjligt att säga när man bara varit ledig i 3 dagar och det kommer många fler framöver.
Det kan ha och göra med att mitt hopp inte är vad det borde. Jag tror faktiskt inte jag kommer få jobbet i Göteborg. Det känns inte så. Visst kan jag ha fel, men ja.. Så känns det iofs med det mesta nu. Dåligt med hopp.

För att byta ämne så saknar jag en famn.
En varm, omtänksam, trygg famn att krypa in och gömma sig i.
Kramar kommer då och då från olika fina håll, men det är inte riktigt samma sak.
Allra helst en famn att somna i. Det tror jag hade varit det bästa. Men ärligt talat så minns jag inte riktigt.
Men man kan ju.... hoppas..
Ha!