[äinjel]

De hade en minnesstund för Michael Jackson ikväll. 2½ timme varade den.
Jag försökte byta kanal, men kunde inte förmå mig att ta tag i fjärrkontrollen.
Det var som om jag var fastklistrad.
Och jag grät.
Som jag grät.
Jag är inte uppväxt med Michael som många andra, men han berör på något sätt ändå. Det är nästan lite magiskt. Jag trodde inte jag skulle fälla en tår. Men efter en stund satt jag med dyblöta kinder.
Speciellt känslosamma stunder var när hans bror sjöng Smile, som var Michaels favoritsång (en av mina favoriter också), under Heal the world och precis när jag trodde jag var klar steg hans dotter Paris fram och sa att hon älskade och saknade sin pappa som var den bästa pappan hon kunde haft. Då brast det igen, värre än värst.

Michael Jackson var verkligen kungen av pop. Och mycket mer. Han kommer vara otroligt saknad, men samtidigt kommer han leva vidare genom sin musik och sin familj.

Tråkigt nog var det förmodligen sant som kommentatorerna sa; om Michael fått höra 10% av de ord som sades om honom i kväll när han levde så kanske han hade orkat kämpa längre. Det är en sorglig tanke..

Rest in heavenly peace Michael Jackson.
Rest in peace.