Dreams
Nu har jag som tydligt är drömt igen.
Konstiga drömmar.
Jag drömde att jag var nere på stan en väldigt tidig morgon. Det var bara ett ställe som var öppet och där var det många olika människor som antingen var eller spelade försäljare. Man skulle gissa vem som var "på riktigt" och vem som låtsades. Det var såklart jättesvårt och jag gav upp efter en stund och tappade min kasse och olika silkesinslagna saker åkte ut på gatan. Då kom det en man och hjälpte mig. En riktigt riktigt snygg man. Han var väldigt trevlig och hade det varmaste och uppriktigaste leendet jag någonsin sett.
När jag kom hem var det ljusare och mormor och morfar, mamma och några till var där vi var plötsligt på Fotö (hos morföräldrarna). Det var sommar, solen sken och gräset var grönt. Jag skulle visa upp mina saker jag köpt och som låg inlindade i silkespappret. Då satt mannen från affären i soffan med min familj och såg ut precis som om han hörde hemma där. Och han log sitt leende mot mig.
Jag fick aldrig öppnat något paket för det hände något som fick mig att gå ut på berget på baksidan av huset. Där satt jag med min telefon och vips som det var så skickade jag ett sms till mannen med leendet. Och fick sekunden efter tillbaka ett med ett hjärta i.
Då hände något med min telefon. Den började starta upp massor med konstiga fönster som aldrig verkade försvinna hur många jag än stängde ner. När jag tänkte ge upp stod mannen vid min sida, satte sig ner bredvid mig och tog telefonen från mig medans han tittade på mig.
Här skulle det varit en kyss. Gud vad jag velat ha en kyss här. Men här byttes drömmen ut.
I nästa stund sitter jag på ett café i stan. Jag ser i ögonvrån att det sitter någon mitt emot mig, men jag är upptagen med att försöka få ögonkontakt med en väninna. Då hon går förbi mig nuddar jag hennes smalben med min fot för att få hennes uppmärksamhet. När hon vänder sig om ser jag det sorgsnaste ansikte jag någonsin sett. Hon fräser först åt mig, sedan säger hon att hennes mamma har dött.
Vi sitter tätt intill varandra. När hon vänder sitt ansikte mot mig har hennes hår förändrats. Det är ganska kort nu, förutom luggen som är lite längre och ramar in hennes ansikte. Hon ser ut att vara 13 år gammal. Det sista jag minns är att jag känner att jag vill ta hand om henne.
Det sista jag minns av mina drömmar. Eller om det var precis när jag vaknade.. Det är att mannen med leendet i min första dröm var Zachary Quinto.
Konstiga drömmar.
Jag drömde att jag var nere på stan en väldigt tidig morgon. Det var bara ett ställe som var öppet och där var det många olika människor som antingen var eller spelade försäljare. Man skulle gissa vem som var "på riktigt" och vem som låtsades. Det var såklart jättesvårt och jag gav upp efter en stund och tappade min kasse och olika silkesinslagna saker åkte ut på gatan. Då kom det en man och hjälpte mig. En riktigt riktigt snygg man. Han var väldigt trevlig och hade det varmaste och uppriktigaste leendet jag någonsin sett.
När jag kom hem var det ljusare och mormor och morfar, mamma och några till var där vi var plötsligt på Fotö (hos morföräldrarna). Det var sommar, solen sken och gräset var grönt. Jag skulle visa upp mina saker jag köpt och som låg inlindade i silkespappret. Då satt mannen från affären i soffan med min familj och såg ut precis som om han hörde hemma där. Och han log sitt leende mot mig.
Jag fick aldrig öppnat något paket för det hände något som fick mig att gå ut på berget på baksidan av huset. Där satt jag med min telefon och vips som det var så skickade jag ett sms till mannen med leendet. Och fick sekunden efter tillbaka ett med ett hjärta i.
Då hände något med min telefon. Den började starta upp massor med konstiga fönster som aldrig verkade försvinna hur många jag än stängde ner. När jag tänkte ge upp stod mannen vid min sida, satte sig ner bredvid mig och tog telefonen från mig medans han tittade på mig.
Här skulle det varit en kyss. Gud vad jag velat ha en kyss här. Men här byttes drömmen ut.
I nästa stund sitter jag på ett café i stan. Jag ser i ögonvrån att det sitter någon mitt emot mig, men jag är upptagen med att försöka få ögonkontakt med en väninna. Då hon går förbi mig nuddar jag hennes smalben med min fot för att få hennes uppmärksamhet. När hon vänder sig om ser jag det sorgsnaste ansikte jag någonsin sett. Hon fräser först åt mig, sedan säger hon att hennes mamma har dött.
Vi sitter tätt intill varandra. När hon vänder sitt ansikte mot mig har hennes hår förändrats. Det är ganska kort nu, förutom luggen som är lite längre och ramar in hennes ansikte. Hon ser ut att vara 13 år gammal. Det sista jag minns är att jag känner att jag vill ta hand om henne.
Det sista jag minns av mina drömmar. Eller om det var precis när jag vaknade.. Det är att mannen med leendet i min första dröm var Zachary Quinto.
Reflektioner
Trackback
