Another one.
Ännu en dröm. Väldigt blandad dröm.. Udda.
Mitt kök höll på att demoleras när jag tittade in i det. allt var utrivet och det var jättestort, blev helt förtvivlad, jag hade ju precis målat om! Någon tröstade mig och visade mig till mitt rum som var som ett hus med en farstutrappa, fast inne i min lägenhet.. I öppningen till köket gick jag förbi en man med vackra ögon som jag inte kunde låta bli att titta in i. På trappan vid mitt rum/hus satt en vacker kvinna som jag inte kände. Det var hon och hennes man som ägde rummet/huset, han var lika manlig som hon var vacker. Hon kysste mig och försvann sedan. Då kom mannen med ögonen och tog tag i mig och tittade mig intensivt i ögonen innan han sa "ja, det är dig jag vill ha, du tittar på mig utan att tveka". Så var det vi som satt på trappan istället. Han var charmig, rolig och fruktansvärt vacker. Men han blev borttagen av någon annan efter ett tag.
Då kom paret tillbaka och sa att jag skulle följa med till deras hus där det fanns mat, husrum och badrum. Dessa två praktexemplar av människor visade väldigt stort intresse för mig och jag uppvaktades konstant med fina ord och komplimanger. Efter maten skulle vi sova middag och jag undrade om jag skulle duscha av mig först efterom jag inte kände mig helt tip-top. Du gör precis som du vill, sa kvinnan, och kysste mig! Det var en lång kyss, som övergick i en annan och snart kom mannen in och gjorde oss sällskap. Vi hamnade i horisentalläge och saker och ting blev mer intensivt.
"Jag vill väldigt gärna duscha först" säger jag plötsligt. Paret ler och säger varsågod. Jag går ut genom en dörr och in genom en annan för att komma till badrummet. Där duschar jag och känner mig snart ren. När jag kommer ut ur duschen finns det inte en skymt av en handduk. Och mina kläder är försvunna. Jag går ut genom badrumsdörren och är inte alls hos det vackra paret längre. Jag är i någon sorts stort gemensamt hotellbadrum med andra människor i. Jag går vidare åt något håll men inte någonstans finns det en handduk eller något att skyla sig med. Ju längre jag går desto mer människor kommer det. Många tittar på mig, men inte alla. Jag känner en blick som om den tog på mig och tittar upp mot en obehaglig man som tittar på mig med vidöppna ögon. Jag gömmer mig bakom en liten vägg där jag får sällskap av en blond tjej med svallande lockar och sött ansikte. Hon ler mot mig och från ingenstans sträcker hon sig bakom mig och tar fram en blå sjuksköterskeklänning. Den åker snabbt på och jag tackar henner med en kram som snart övergår i en kyss.
Jag går vidare, lite bättre till mods, även om nakenheten inte varit hemskt jobbig trots allt. Men det kändes bättre med klänningen på. Det piper till i en av mina fickor och däri ligger en telefon med ett inkommet sms från någon "RB". "Det är allt för sent och vi behöver vår skönhetssömn nu, vi hoppas få träffa dig igen." Paret! De hade jag alldeles glömt. Jag undrade hur i hela friden de lyckats med det där.
När jag går in genom ett slags portvalv till vad som ser ut som ett väntrum ser jag A som sitter med huvudet i händerna och armbågarna på knäna. Jag går till honom och sätter mig där och kramar om honom. Jag känner, snarare än hör, hur han drar en lång suck och det känns som om han har väntat på mig. Han lyfter tillslut huvudet och tittar på mig med sin speciella blick och jag förstår att han håller på att ge upp. Att han snart inte orkar mer. Och mitt hjärta hamnar direkt på bristningsgränsen för jag känner mig så hjälplös. Han säger att han nyss köpte en biljett för att åka bort. Jag kramar om honom igen och känner den efterlängtade kramen tillbaka. Den som visar att han är kvar trots allt. "Jag hade åkt med dig" säger jag när kramen är över. En ögonblicksglimt av ett leende visar sig och han säger "vi skulle träffat så mycket roliga människor och haft det bra, du och jag". Han visar mig en bussbiljett där avgångstiden var för 5 minuter sedan med destination Tyskland. Och vi ler.
Mitt kök höll på att demoleras när jag tittade in i det. allt var utrivet och det var jättestort, blev helt förtvivlad, jag hade ju precis målat om! Någon tröstade mig och visade mig till mitt rum som var som ett hus med en farstutrappa, fast inne i min lägenhet.. I öppningen till köket gick jag förbi en man med vackra ögon som jag inte kunde låta bli att titta in i. På trappan vid mitt rum/hus satt en vacker kvinna som jag inte kände. Det var hon och hennes man som ägde rummet/huset, han var lika manlig som hon var vacker. Hon kysste mig och försvann sedan. Då kom mannen med ögonen och tog tag i mig och tittade mig intensivt i ögonen innan han sa "ja, det är dig jag vill ha, du tittar på mig utan att tveka". Så var det vi som satt på trappan istället. Han var charmig, rolig och fruktansvärt vacker. Men han blev borttagen av någon annan efter ett tag.
Då kom paret tillbaka och sa att jag skulle följa med till deras hus där det fanns mat, husrum och badrum. Dessa två praktexemplar av människor visade väldigt stort intresse för mig och jag uppvaktades konstant med fina ord och komplimanger. Efter maten skulle vi sova middag och jag undrade om jag skulle duscha av mig först efterom jag inte kände mig helt tip-top. Du gör precis som du vill, sa kvinnan, och kysste mig! Det var en lång kyss, som övergick i en annan och snart kom mannen in och gjorde oss sällskap. Vi hamnade i horisentalläge och saker och ting blev mer intensivt.
"Jag vill väldigt gärna duscha först" säger jag plötsligt. Paret ler och säger varsågod. Jag går ut genom en dörr och in genom en annan för att komma till badrummet. Där duschar jag och känner mig snart ren. När jag kommer ut ur duschen finns det inte en skymt av en handduk. Och mina kläder är försvunna. Jag går ut genom badrumsdörren och är inte alls hos det vackra paret längre. Jag är i någon sorts stort gemensamt hotellbadrum med andra människor i. Jag går vidare åt något håll men inte någonstans finns det en handduk eller något att skyla sig med. Ju längre jag går desto mer människor kommer det. Många tittar på mig, men inte alla. Jag känner en blick som om den tog på mig och tittar upp mot en obehaglig man som tittar på mig med vidöppna ögon. Jag gömmer mig bakom en liten vägg där jag får sällskap av en blond tjej med svallande lockar och sött ansikte. Hon ler mot mig och från ingenstans sträcker hon sig bakom mig och tar fram en blå sjuksköterskeklänning. Den åker snabbt på och jag tackar henner med en kram som snart övergår i en kyss.
Jag går vidare, lite bättre till mods, även om nakenheten inte varit hemskt jobbig trots allt. Men det kändes bättre med klänningen på. Det piper till i en av mina fickor och däri ligger en telefon med ett inkommet sms från någon "RB". "Det är allt för sent och vi behöver vår skönhetssömn nu, vi hoppas få träffa dig igen." Paret! De hade jag alldeles glömt. Jag undrade hur i hela friden de lyckats med det där.
När jag går in genom ett slags portvalv till vad som ser ut som ett väntrum ser jag A som sitter med huvudet i händerna och armbågarna på knäna. Jag går till honom och sätter mig där och kramar om honom. Jag känner, snarare än hör, hur han drar en lång suck och det känns som om han har väntat på mig. Han lyfter tillslut huvudet och tittar på mig med sin speciella blick och jag förstår att han håller på att ge upp. Att han snart inte orkar mer. Och mitt hjärta hamnar direkt på bristningsgränsen för jag känner mig så hjälplös. Han säger att han nyss köpte en biljett för att åka bort. Jag kramar om honom igen och känner den efterlängtade kramen tillbaka. Den som visar att han är kvar trots allt. "Jag hade åkt med dig" säger jag när kramen är över. En ögonblicksglimt av ett leende visar sig och han säger "vi skulle träffat så mycket roliga människor och haft det bra, du och jag". Han visar mig en bussbiljett där avgångstiden var för 5 minuter sedan med destination Tyskland. Och vi ler.
Reflektioner
Trackback
