Nej.

Nu säger jag nej.
Jag klarar inte mer.
Jag ska åka upp till dalaberg och sova inatt.
Jag ska in i en varm dusch och vakna i närheten av en toalett och rinnande dricksvatten.
Låter det härligt?

Jag vill inte.

Jag vill inte.

Jag vill inte.

Jag vill stanna här.
Jag vill ha tillbaka mitt hem. Det känns som om det har tagits ifrån mig.
Ge mig tillbaka det.
Det här var inte vad jag gick med på.
Inte inte inte.

Jag vill verkligen verkligen inte.

Nej.

Jag vill inte.

Du vet det där stadiet när väldigt mycket är åt helvete, men man känner ändå att man klarar att hålla huvudet över vattenytan?
Det stadiet är förbi.

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0