[äinjel]

Apropå känslor då.

De kommer när man minst anar det.
De känns för någon man inte trott.
De finns för de som de minst borde finnas för.
De "förbjudna". Det som är dödfött, meninslöst och bara dumt.

Åsa sa att flickor gör så. Känner saker som man inte får.
Bara för att man inte får det.
Är det så?

Även om det är så så hjälper det ju inte.. o.0
Känner gör man likt förbannat.

Och Tänker!

Oj oj oj, vad man tänker...
Man tänker nog mer än man känner ibland.
Tänker på det som var, vad som hände, vad som inte hände, varför nåt hände, varför nåt annat inte hände.
Analyserar in i minsta detalj händer att man gör.

Fast oftast minns man bara och saknar det man minns.
Och undrar vad det betyder.
Om det betyder nåt alls.