Svårt

Det verkar nästan omöjligt att sätta ord på känslor just nu.. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till saker och ting riktigt. När man väntar på något slags besked.
Jag undrar om ingen såg. Varför ingen såg. Jag kämpade som en maratonlöpare där jag satt. 1½ timme, sen gick det inte mer.

Per, jag önskar du kunde läsa här och att jag kunde förklara vad viktig du var för mig dagen före denna. Du fick mig att nästan helt glömma under timmarna vi diskuterade ute i kylan och regnet. Det blev fler än någon av oss trott. Jag hade inte stått upprätt om det inte vore för dig. Ett tack känns så litet och obetydligt. Men vad mer kan jag säga. Jo, tack. Och att jag saknar dig och mig. Jag hoppas att allt blir bra, min vän. För dig. För du är viktig.

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0