[äinjel]

Tankar tankar, de är där nu. Hela tiden! Tänk om man kunde stänga av tankar. Undrar hur det skulle kännas.. Väldigt tomt och ensamt skulle jag tro. För även om man inte vet att man tänker så gör man det. Konstant. I sömnen drömmer man. Även om man inte är medveten om det.

Tänk om allt helt plötsligt skulle bli tyst. Helt knäpptyst.
Skulle man kunna uppfatta saker om man inte kunde tänka? Hjärnan registrerar saker men behövs inte en tanke för att reflektera över vad det är man ser? Hjärnan uppfattar signaler om att väggen är svart. Men är inte det egentligen minnen, dvs tankar, om att svart är något man sett förut, och en vägg likaså? Behövs inte tanken för att få fram minnena och lägga ihop dessa så att den svarta väggen framför dig blir riktig?
Svår fråga.
Tankarna försvinner kanske när man är medvetslös, men då fungerar inte hjärnans uppfattningsförmåga heller.. Och man väljer inte att bli medvetslös.
Och om man kunde stänga av tankar kunde man verkligen känna att det var tomt eller skönt? Kan man verkligen känna utan tankar? Nej, det tror jag inte... eller?

Kan man då tänka utan att känna? Även om man inte kan sätta ord på det man känner så måste man väl känna något för det man tänker på? Även om det är apati. För apati är att man inte känner något speciellt för något. Men är inte det också en sorts känsla? Att inte känna något; apati?

Känslor då.
Jag läste alldeles precis att motsatsen till kärlek inte är hat. Det är apati.
Och det måste jag hålla med om. Att älska någon innebär så mycket känslor. Att hata någon likaså. Alltså är kärlek och hat ganska nära besläktade. Om du hatar någon innebär det fortfarande att du känner något för den här personen. Är du apatisk angående personen spelar det dig ingen roll om han/hon skulle försvinna imorgon. Nej, jag håller verkligen med; apati är motsatsen till kärlek. Och hat.

Dödade jag precis min tidigare "tänka utan känslor"-teori?

Gosh.. Det här är inte lätt! Och det hjälpte mig inte att distrahera mina tankar ett dyft.