Bort
Jag var hemma i två dagar utan att egentligen vara sjuk. Bara så otroligt maktlös. Orkeslös kanske det heter.. Eller både ock. Jag kollade FB några gånger men loggade inte ens in på msn. Jag ringde inte någon, jag skickade inga meddelanden. Jag låg i min soffa och tittade på film/tv. Vaknade 04.50 som vanligt och skulle gå till jobbet båda dagarna men jag kom ingenstans. Jag kunde inte. Jag kom så långt som till duschen, men sen var det stopp. Första dagen bröt jag ihop i garderoben. Andra dagen var det som om jag satt fast i soffan (där jag äter frukost) med kedjor av stål.
Det är väldigt svårt att förklara för de på jobbet hur man är sjuk utan att ha några symtom. Det är lättare att säga att man är förkyld och har ont i huvudet. Det sista stämmer iofs ganska ofta.
Idag kom jag faktiskt iväg. Jag vägrade mig själv att sätta mig ner i soffan för att inte låsa mig igen. Jag kom iväg till tåget. I huvudet cirkulerade bara tankar på vad de få människor jag mötte tänkte om mig. Hur fet de tycker jag är. På tåget började jag kallsvettas.
Jag vill åka hem. Jag vill gömma mig. Jag vill inte behöva svara undvikande på frågor. Jag vill inte tycka hemska saker om mig själv. Jag vill inte vilja stoppa i mig en stor påse chips och en chokladkaka med tillhörande godispåse. Jag vill inte känna tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag vill gräva ner mig i ett hål och ligga där tills/om världen blir bra, eller iaf bättre.
Jag vill ibland åka bort någonstans där jag inte känner någon. Men inte nu. Nu vill jag inte ens gå ut för jag vill inte att andra ska se hur mycket äckligt fett som finns på min kropp. Ser de inte något kan de inte säga något.
Och nej, jag har varken kraft eller tid nog att göra något åt någonting just nu, så säg ingenting om det. Det gör det bara värre.
Var sann mot dig själv, älskling.
Det finns ingen anledning att bära en mask var dag som endast vållar dig smärta.
Vill du gråta så gråt, vill du vara ledsen så var ledsen, vill du le så le utan ände...
Släpp på dina tyglar och låt det flöda. Det är allt annat än roligt, men efter att det fått leva ut och tagit sin plats, först då kan du bli klar med det och en gång för alla lämna det bakom och börja ändra på allt du vill ändra på. Välj en sak, arbeta med det och lägg det åt sidan.
Jag är mer än gärna vid din sida hela vägen, för alltid, kommer alltid att vara.
Vi kan varva en av dina issues med en av mina.
And I have plenty, my love.
Du har en mycket passande soffa och jag kan införskaffa glasögon med tillhörande not-block. Two on two therapy- here we come!
PUSS.
Älskade Lena..
Du är så vacker att det gör ont att se på dig ibland. Du ska veta hur mycket du betyder för mig. Du var den enda som faktiskt hörde av dig och brydde dig på operationsdagen visste du det?
Jag ser det fina brevet du skickade till mig varje dag och det stärker mig.
Du är en ängel på riktigt och det är okej att må skit ibland..
Livet är förjävligt rent ut sagt men med vänner som misja.. Och med kärleken som våran.. Då klara du vad som helst..
Puss från mig med
