[äinjel]

Vaknade med känslan av att det inte spelade någon roll. Vad jag än gör så kan jag inte göra saker bättre. Jag kan inte skaka av mig den här ensamhetskänslan jag har. Jag vill helst krypa ner under täcket igen och sova tills det är slut. Jag är kall in i märgen och det känns som om jag har kämpat emot tårar i flera veckors tid. Bröllopet jag var på i lördags var väldigt vackert och kärleksfullt men det gjorde mestadels allt värre med allt prat om kärlek och vänskap och familj. Och känslan av att sakna något, tillsammans med känslan av att bli av med något. Jag kände en oerhört stor saknad när jag satt där och såg lyckan i deras ansikten. I hans ansikte. Nu är han gift. Min bror. Han har vigt sitt liv åt henne. Kommer det finnas något kvar av oss? Vi har redan förlorat mycket kontakt. Jag vet inte om jag klarar att förlora en vän till.
Det känns som om jag snart inte har någonting kvar.