MissMe

Jag saknar mig själv ibland. Som jag var förr.
Glad.
Det är liksom någonting som saknas nu.
Funderar på om det är människorna. Alla som fanns här förr. Det var så många då, nu är det så få.
Även om jag älskar de jag har nu, så kan jag inte lägga allt på dem. Eller?
Ibland känns det som om de är viktigare för mig än de borde vara. Jag gömmer mig när de inte är här. Stänger in mig och har väldigt få tankar på att försöka ta mig ut. Det är inte rätt. Och inte bra.

Många skulle säkert säga "ryck upp dig" eller nåt liknande. Men jag tror inte det funkar så. Jag kan inte vara den jag var då för den jag var har utvecklats till den jag är. Och man kan ju inte utvecklas bakåt..

Jag vet inte. Förutom allt det vanliga, så är det en sån där dag idag..
En sån där dag.

Reflektioner
Pline

Jag har tänkt och känt likadant, samtidigt så tror jag man känner så i någon form av övergångsfas och när man väl kommit ur den så är man starkare och kan umgås med sina vänner på ett ÄNNU tryggare sätt.. Jag fattar vad du menar sötnos och jag önskar ibland att jag delade säng med dig och skrattade tills jag fick ont i magen men det skulle bara sluta med att vi vart mumifierade dubbelvikta med ett stort leende på läpparna! Puss på dig

2010-02-04 @ 14:44:24

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0