[äinjel]

Det känns som om jag inte räcker till. Jag är inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt smart, inte tillräckligt smal, inte tillräckligt rolig, inte tillräckligt kvinnlig, inte tillräckligt öppen, inte tillräckligt modig, inte tillräckligt stark, inte tillräckligt charmig, inte tillräckligt minnesvärd, inte tillräckligt fräsch, inte tillräckligt glad, inte tillräckligt någonting. Samtidigt känner jag mig patetisk och självömklig. Också känslan av att vara en bassäng med vatten till bristningsgränsen är hela tiden där. Varje extra droppe spänner ut plasten mer och mer och snart brakar det loss i en störtflod. Jag kan inte lyssna på en ledsen låt eller se någon som gråter på tv utan att ögonen tåras. På tåget hem idag lyssnade jag på musik och Permanent kom på utan att jag var beredd. Mina ögon gick från att vara helt normala till att flöda över av väta på bara några sekunder. Jag är inte sån. Det är inte jag.. Jag känner mig så hemskt ostabil och utan kontroll över mig själv. Det är en väldigt jobbig känsla..