Lauantai
Jag är hemskt dålig på det här just nu, men vad ska man skriva om när veckorna ser lika dana ut?
Förra helgen var det släkträff i Alingsås och den del av familjen som behagade närvara åkte ut med en 100 år gammal ångbåt till nån liten ö i en stor sjö jag inte minns namnet på. Det var i vilket fall som helst en väldigt mysig dag och det var gott att träffa de flesta igen. Mormor hade med sig en underbart god pastasallad med kyckling och massa gott i som vi slukade i oss i solen på berget. Dock kändes det inte som om vi hann mer än komma dit och äta så var det dags för hemfärd igen. På vattnet var det blåsigt och riktigt kallt, men skratt och glada miner gjorde det hela lättare och fick färden att gå mycket snabbare. Väl tillbaka på fastlandet var det kaffe och kaka i gräset innan alla gjorde sig iordning för avresan hemåt.
I går tog min kusin studenten. Min lilla mellankusin! Det är väldigt klychigt att säga att han har blivit så stor, men det är ju sant. Jag kommer alltid sen mina kusiner som små liv (den äldsta 3 år yngre än mig). Han var så stilig i sin kostym och alltid lika trevlig och lugn. Det är väl kanske den rollen man får som mittenbarn. Syns inte lika mycket som första ungen eller daltas inte lika mycket med som minstingen. Jag har kommit fram till att jag och mellankusinen är mest lika av de 3. Gillar samma typ av musik och är ganska tystlåtna av oss, måste inte synas och höras mest. Speciellt inte i släktsammanhang. Fick riktigt god potatissallad och kyckling med mormors underbara marängtårta efteråt. Den tårtan! Jag säger bara det, har man inte ätit den så vet man inte vad en bit av himlen smakar.
Så jag har alltså träffat delar av familjen två gånger inom loppet av en vecka. Helt otroligt. Måste vara någon sorts rekord..
Den allra närmaste familjen finns det dock inga större nyheter om. Mamma ligger kvar på sjukhuset, i alla fall så sent som igår. De hade hittat en del cystor, men vad jag förstod fortfarande inget som förklarar varför hon är så dålig.
En väldigt glad nyhet är dock att morfar såg väldigt mycket bättre ut, inte alls lika gul i hyn eller ögonen. Han sa dessutom själv att han känner sig i princip som vanligt igen. Underbart. Jag älskar att han har blivit mer ödmjuk efter den här strapatsen. Visar mer uppskattning och glädje och kramar mig dubbelt så länge som tidigare när vi ses eller när jag ska åka. Han har t o m sagt själv, till bara mig, att han älskar mig. Även om jag visste det så vet jag inte om jag någonsin har hört det från honom själv.
En annan trevlig sak hände på jobbet igår. Jag satt i kassan på förmiddagen då en av våra tillfälligt regelbundna patienter kom, en kille i min ålder, och anmälde sig hos mig. Jag minns vem han är nu och han behöver inte trada med ID eller namn som de flesta andra som kommer. Han tackade mig i alla fall och sa "vad du är vackert somrig och fin idag. Det är alltid en fröjd att se dig här". Inte illa på en fredagsförmiddag! It made my day, anyways.
Som givet är det lördag idag och jag har skjutit upp tvättiden tills imorgon. Har inte en plan för hela dagen och önskar att jag kunde träffa Åsa som jag känner att jag allt för sällan umgås med sen jag började jobba. Hon är dock och (förhoppningsvis) gottar sig i solen i Turkiet så det blir lite krångligt.
Se där.
Jag hade visst något att skriva om.
Konstigt.
Förra helgen var det släkträff i Alingsås och den del av familjen som behagade närvara åkte ut med en 100 år gammal ångbåt till nån liten ö i en stor sjö jag inte minns namnet på. Det var i vilket fall som helst en väldigt mysig dag och det var gott att träffa de flesta igen. Mormor hade med sig en underbart god pastasallad med kyckling och massa gott i som vi slukade i oss i solen på berget. Dock kändes det inte som om vi hann mer än komma dit och äta så var det dags för hemfärd igen. På vattnet var det blåsigt och riktigt kallt, men skratt och glada miner gjorde det hela lättare och fick färden att gå mycket snabbare. Väl tillbaka på fastlandet var det kaffe och kaka i gräset innan alla gjorde sig iordning för avresan hemåt.
I går tog min kusin studenten. Min lilla mellankusin! Det är väldigt klychigt att säga att han har blivit så stor, men det är ju sant. Jag kommer alltid sen mina kusiner som små liv (den äldsta 3 år yngre än mig). Han var så stilig i sin kostym och alltid lika trevlig och lugn. Det är väl kanske den rollen man får som mittenbarn. Syns inte lika mycket som första ungen eller daltas inte lika mycket med som minstingen. Jag har kommit fram till att jag och mellankusinen är mest lika av de 3. Gillar samma typ av musik och är ganska tystlåtna av oss, måste inte synas och höras mest. Speciellt inte i släktsammanhang. Fick riktigt god potatissallad och kyckling med mormors underbara marängtårta efteråt. Den tårtan! Jag säger bara det, har man inte ätit den så vet man inte vad en bit av himlen smakar.
Så jag har alltså träffat delar av familjen två gånger inom loppet av en vecka. Helt otroligt. Måste vara någon sorts rekord..
Den allra närmaste familjen finns det dock inga större nyheter om. Mamma ligger kvar på sjukhuset, i alla fall så sent som igår. De hade hittat en del cystor, men vad jag förstod fortfarande inget som förklarar varför hon är så dålig.
En väldigt glad nyhet är dock att morfar såg väldigt mycket bättre ut, inte alls lika gul i hyn eller ögonen. Han sa dessutom själv att han känner sig i princip som vanligt igen. Underbart. Jag älskar att han har blivit mer ödmjuk efter den här strapatsen. Visar mer uppskattning och glädje och kramar mig dubbelt så länge som tidigare när vi ses eller när jag ska åka. Han har t o m sagt själv, till bara mig, att han älskar mig. Även om jag visste det så vet jag inte om jag någonsin har hört det från honom själv.
En annan trevlig sak hände på jobbet igår. Jag satt i kassan på förmiddagen då en av våra tillfälligt regelbundna patienter kom, en kille i min ålder, och anmälde sig hos mig. Jag minns vem han är nu och han behöver inte trada med ID eller namn som de flesta andra som kommer. Han tackade mig i alla fall och sa "vad du är vackert somrig och fin idag. Det är alltid en fröjd att se dig här". Inte illa på en fredagsförmiddag! It made my day, anyways.
Som givet är det lördag idag och jag har skjutit upp tvättiden tills imorgon. Har inte en plan för hela dagen och önskar att jag kunde träffa Åsa som jag känner att jag allt för sällan umgås med sen jag började jobba. Hon är dock och (förhoppningsvis) gottar sig i solen i Turkiet så det blir lite krångligt.
Se där.
Jag hade visst något att skriva om.
Konstigt.
Reflektioner
Trackback
