[äinjel]

Det känns som om jag är instängd i en glasburk utan några hål i locket.
Allt blir bara värre och det blir svårare att andas.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till längre.

Tog ledigt från jobbet idag eftersom jag trodde att jag behövde vila. Tur var väl det, eftersom mamma ringde sen och jag fick prata med henne för första gången sedan mors dag. Hon lät sämre än innan. Och jag satt och grät på pingvin.

Jag vet inte vad jag ska göra.. Hur mycket ledigt jag än tar förändrar det ingenting.
Hur mycket jag än stänger av så blir inte mamma frisk.
Hur mycket jag än gråter tar aldrig tårarna slut,
hålet i magen och bröstet försvinner inte,
klumpen i halsen förblir lika stor.