Kärlek

"Du kan inte ge upp mig. Jag tillåter det inte."
Owen i Grey's måste väl vara drömmen. Tänk att ha någon som älskar en så mycket att man nästan inte kan hantera det.
Jag har lite svårt att minnas hur det var att vara älskad. På det sättet. Jag önskar att jag mindes, även om det förmodligen skulle göra ganska ont.
I och för sig kanske det räcker med ont just nu.

Pratade med min storebror hemma hos honom i helgen. Bara vi två i var sitt hörn i hans jättesoffa. Jag satte ord på tankar jag inte har yttrat till en enda människa innan. Det förändrade ju ingenting, men det kändes lite skönt att få säga vad jag tänker. Kunde dock inte förmå mig att släppa fram syndafloden. Jag tror jag har en spärr som hindrar mig från att gråta hos någon. För ensam är det då sällan problem. Eller ja, det händer ju faktiskt.
Ibland vill jag gråta men kan inte. Och ibland vill jag gråta men är rädd att inte kunna sluta.

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0