Mmm
Vet inte riktigt vad jag ska skriva här längre. Mitt sinne och humör förändras hela tiden. Glädjefyllt kan jag nog visserligen inte kalla det, men det finns bättre stunder än de dåliga. De dåliga kan skrämma mig ibland, jag känner mig så ostabil. Idag skulle jag fylla på mitt busskort med ett presentkort jag fått berättat ska fungera på tidpunkten. Men när jag blev nekad av kassörskan så kände jag på en gång tårarna stiga i ögonen och förtvivlan riva i mitt bröst och när jag gick ut från kampenhof och passerade en stillastående buss med gasande förare i tänkte jag "ja men kör på mig då, det gör du rätt i", utan ironi. Det skrämmer mig hur sådana tankar hittar sig fram nu. Det var så längesedan jag kände så. Jag vill inte dö, jag vill inte att någon ska dö..
I alla fall.. Hur ska jag nu kunna åka på 2 intervjuer i Göteborg på torsdag. Jag äger mindre än 100kr just nu och det är inte alls säkert att socpengarna hinner komma innan dess. De måste dessutom finnas redan på morgonen, vilket innebär att de behöver skickas redan imorgon. Känns ju underbart skönt..
När jag tänkte på att jag skulle gå ner till stan idag kände jag ingen motivation till att göra mig attraktiv på något sätt. Kläder på, borstade tänder och sen iväg. Jag går så sällan ut utan att iaf ha lite färg på fransarna så det var så ovanligt för mig själv att jag faktiskt reflekterade över det. Men längre än så kom jag inte. Jag gick runt och försökte göra mig osynlig bland alla främmande människor på stan och det gick relativt bra. Bara att hålla ögonen i backen så ser man inte om någon tittar. Jag tänkte sarkastiskt för mig själv att "om någon tycker jag ser söt ut nu så är de kanske nåt att ha", men nej.
Jag fick New Moon idag. Jag har väntat på den ett tag och längtat efter att få se den sedan i slutet av förra veckan. Jag har många gånger under de här dagarna hört låten "Possibility", sett Bella i sitt rum i huvudet och känt en stor förståelse och likhet med henne just där. Det är ofattbart att det bara gått 5 dagar sedan Ronny ringde. Jag önskar jag hade någon som kunde hålla ihop mig. Hålla om mig hårt, så jag inte faller isär. Jag känner mig som en porslinsdocka med sprickor som bara växer och blir större och större ju längre tiden går.
I alla fall.. Hur ska jag nu kunna åka på 2 intervjuer i Göteborg på torsdag. Jag äger mindre än 100kr just nu och det är inte alls säkert att socpengarna hinner komma innan dess. De måste dessutom finnas redan på morgonen, vilket innebär att de behöver skickas redan imorgon. Känns ju underbart skönt..
När jag tänkte på att jag skulle gå ner till stan idag kände jag ingen motivation till att göra mig attraktiv på något sätt. Kläder på, borstade tänder och sen iväg. Jag går så sällan ut utan att iaf ha lite färg på fransarna så det var så ovanligt för mig själv att jag faktiskt reflekterade över det. Men längre än så kom jag inte. Jag gick runt och försökte göra mig osynlig bland alla främmande människor på stan och det gick relativt bra. Bara att hålla ögonen i backen så ser man inte om någon tittar. Jag tänkte sarkastiskt för mig själv att "om någon tycker jag ser söt ut nu så är de kanske nåt att ha", men nej.
Jag fick New Moon idag. Jag har väntat på den ett tag och längtat efter att få se den sedan i slutet av förra veckan. Jag har många gånger under de här dagarna hört låten "Possibility", sett Bella i sitt rum i huvudet och känt en stor förståelse och likhet med henne just där. Det är ofattbart att det bara gått 5 dagar sedan Ronny ringde. Jag önskar jag hade någon som kunde hålla ihop mig. Hålla om mig hårt, så jag inte faller isär. Jag känner mig som en porslinsdocka med sprickor som bara växer och blir större och större ju längre tiden går.
Reflektioner
Trackback
