[äinjel]

Jag undrar om jag är öppen för att bli kär i någon.
Storebror frågade mig om jag trodde jag skulle låta någon in på livet och det känns inte så.
Då får det vara någon väldigt speciell. Jag är väldigt kräsen just nu. Jag känner inte att jag kan anpassa mig så mycket mer än det jag redan gör för människorna i mitt liv.
Jag kan nog bli lite pirrig och titta lite extra, men precis som det gått de senaste 738 gångerna så blir det inte mer än så i några veckor och sen går det över.
Som sagt saknar jag kärlek.. Känslan av att veta att man är älskad, precis för den man är. Nackdelen med det är att man måste låta någon lära känna en precis som man är. Utan förbehåll. Och vet faktiskt inte om jag klarar hela den proceduren. För vem garanterar den man börjar släppa in på livet är den som stannar? Hjärtat klarar inte av att bli trasigt. Jag klarar inte att gå sönder mer.
Jag är redan trasig.