[äinjel]

Det känns som om jag är på väg i en nedåtgående spiral. Det finns inget slut, bara ett stort svart mörker som väntar och tätnar omkring mig.
Jag avskyr den här tiden på året. Jag hatar att behöva åka iväg och det inte ljusnar förrän jag nästan är på jobbet och det är frukansvärt dystert att det är kolsvart när jag kommer hem. Idag fick jag lågt blodsocker på jobbet och en av de söta sköterskorna var orolog för mig, gjorde mig en knäckemacka och hällde upp ett glas mjölk. Och jag fick kämpa för att få till ett halvskevt leende och bita ihop käkarna för att inte börja gråta mitt bland halva personalstyrkan. Nej, idag var en sån där dag då jag aldrig skulle gått ur sängen.
Det känns som om jag inte orkar någonting längre. Jag har bara jobbat 3 dagar den här veckan och det känns som om jag jobbat 14 dagar i sträck.
Jag vet inte vad jag ska göra för att ta mig ur det här.

Det hjälper väl inte att jag väntar på besked om huruvida jag får behålla jobbet en månad till eller så heller. Tidigast i slutet av nästa vecka får jag veta något. Precis innan min födelsedag. Usch.
Nu har jag anställning året ut. Det känns nästan som att en månad extra gör detsamma. Det förlänger bara lidandet.

Btw..
I just can't get you out of my head.