[äinjel]

Jag har varit ledsen, trött, glad, pigg, deppig och ångestfylld idag. Som synes har större delen av humörvariationerna varit åt det negativa hållet. Jag har haft huvudvärk (som inte försvunnit), haft ont i halsen och mått illa. Jag är förvånad att jag stannade kvar på jobbet hela dagen. Som tur var ska jag inte jobba längre än till 15.15 denna veckan, så jag hinner med ett tidigare tåg hem.
Här hemma så lade jag mig i sängen direkt, med tusen tankar snurrande i hjärnan, tårarna pockande precis innanför ögonlockskanten och en ångest mullrande inom mig. Som tur var somnade jag en stund men att säga att jag vaknade som en ny människa är långt från sanningen. Jag vill helst bara krypa ner under en sten och gömma mig. Det känns som om hela världen ska rasa ner över mig och krossa allt i sin väg. Jag kan inte riktigt beskriva känslan. Den är delvis hanterbar, så jag skulle inte klassa det som panikångest, men samtidigt vet jag inte hur jag ska göra för att övervinna den. Livsångest? Om Åsa läser det här så vet hon ungefär vad jag menar tror jag. Vi pratade om något liknande i går, på parkeringen. Ironisk att det händer mig nu, va? ...