Efterdyningar

Jag hade en inte-så-bra-dag igår. Och idag känns det fortfarande inte helt okej.
Nu på morgonen kom min sekreterarkollega tillbaka samt en ung sjukgymnast och alla var så glada och hejade, kramades och hade sig. Jag kände inte alls för det. Jag kände mig inte involverad för det första (sen spelar det så klart väldigt mycket in hur mycket jag försökte också, men ja, så kändes det), sedan satt de alla på andra sidan avskärmningen i vårt "rum". Nej, nu får jag lägga av. Det är inte så synd om mig. Jag är bara deppig och bajs och fan. Jag vill helst krypa ihop och gömma mig, men det blir bara värre om jag stannar hemma. Så jag sitter här och har ont i hjärtat en stund till och hoppas att det går över så snart som möjligt.

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0