[äinjel]

Så när jag kommer ner till Sportlife idag, har betalt 120 kr för att träna en provgång och väntat vid lilla träningssalen i 20 minuter så kommer de upp och säger till oss som är där att de inte får tag på instruktören, så vill vi prova på bodystep istället? Vad säger man då? Ingenting, man håller käften och låter de andra mumla fram sina jakande svar.
Jag har inte gjort step-up sedan i högstadiet och idag insåg jag varför.
Jag Hatar step-up.
Innerligt.
Så mycket att jag gick därifrån efter 20 minuter. Jag hade gått tidigare, men det kändes så ohyfsat. "Lilla fröken duktig."
Jag fick iaf pengarna tillbaka och får ringa och boka nytt prova-på-pass när jag vill. Självklar ligger de på just de tider jag inte kan nästa vecka, så vi får väl se.
Jag gick därifrån med huvudet vid knäna och tårar i ögonen av besvikelse.
Varför händer sånt här alltid när jag ska prova på något nytt eller förändra något till det bättre. Det är som en stor jävla skylt i ansiktet som säger "Det trodde du va! FU!"
I can't catch a break. När jag tror att något är på väg åt rätt håll så händer något sånt här och jag förlorar all lust och allt hopp. Jag får väl inse faktum att jag alltid kommer vara fet, ful, rödmosig, svettig, hårig, äcklig och allmänt roligt att hacka på, speciellt för människor som inte känner mig. Uppenbarligen.

Det är så lätt för mina vänner att säga att idioternas åsikter inte spelar någon roll. Men det gör dom! De väljer att skämta om och ropa fula ord om det som de ser hos mig. Det som de väljer att kalla mig för är ju det som de ser först. Deras åsikt kanske inte räknas, men de spelar fan roll, för det gör ont ända in i själen.

Jag tänkte gå och dö nu.
Hej så länge.